Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Satsa på androloger för att minska cancer och sterilitet

Publicerad: 6 december 2011, 10:30

Vid varje svenskt sjukhus finns en gynekologisk klinik och varje svensk kvinna möter någon gång en gynekolog. Så gynnsam är dessvärre inte situationen för männen.


De flesta av de nästan fyra miljoner män som finns i landet råkar någon gång ut för problem i reproduktionsorganen och har behov av medicinsk rådgivning. Chansen att träffa en allmänläkare med intresse för manliga sjukdomar är dock liten och bara några få män remitteras till ett av Sveriges två andrologiska centra.
Barnlöshet, infertilitet, som drabbar 15–20 procent av alla par, beror lika ofta på störningar hos mannen som hos kvinnan. Oftast blir bägge parter undersökta av en gynekolog och för mannens del består undersökningen vanligen av endast en bedömning av spermiekvaliteten.

Att orsakerna till manlig subfertilitet ofta kan relateras till en rad andra sjukdomar riskerar man därmed att missa. En av dessa är en ökad risk för testikelcancer, den vanligaste maligniteten bland yngre män. En andrologisk undersökning med ultraljud kan identifiera män med förstadier till testikelcancer och sjukdomen effektivt förebyggas.

Många ofrivilligt barnlösa män har också en testikelskada associerad med testosteronbrist, vilket kan leda till allvarliga långtidskomplikationer som ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och benskörhet. Detta kan också förebyggas, men kräver undersökning och bedömning av någon med specialkompetens. Brist på testosteron kan även orsakas av sjukdom, övervikt, läkemedelsbehandling eller kirurgiska ingrepp.

Studier visar att 4–5 procent av männen över 50 år lider av symtom på testosteronbrist och skulle ha nytta av hormonbehandling. Det är också viktigt att veta att vissa män kan ha låga testosteronnivåer utan att ha bristsymtom och då finns ingen indikation för behandling. Det behövs därför en basal kunskap på primärvårdsnivå för att ta hand om dessa patienter.

Tyvärr är den svenska sjukvården i dag inte rustad för detta. Det finns stora kunskapsluckor gällande undersökning och behandling med testosteron. Detta är förmodligen också anledningen till den skrämselkampanj mot den medicinska användningen av testosteron som just nu florerar ­i media. Spridning av felaktig information om en ökad prostatacancerrisk och aggressivt beteende som följd av hormonterapi kan leda till att även de män som har en symtomgivande testosteronbrist inte vågar låta sig behandlas.

Andrologi, läran om sjukdomar i mannens reproduktionsorgan, finns inte på Socialstyrelsens lista över specialiteter. I andra länder, exempelvis Tyskland, är andrologi en egen grenspecialitet och där finns över 500 androloger. För att nå upp på samma nivå, borde Sverige ha minst 60–70 androloger och en andrologisk klinik vid varje regionsjukhus.

Bristen på androloger har inte bara negativa konsekvenser för omhändertagandet av män, utan även på forskningen gällande mäns sjukdomar. Det är inte rimligt att man i ett modernt samhälle, med ambitioner om sjukvård i internationell toppklass, blundar för de speciella problem som potentiellt kan drabba hälften av befolkningen. Vi vänder oss därför till Socialstyrelsen och SKL för att få till stånd en andrologisk grenspecialisering. Vi inom Svensk andrologisk förening deltar gärna i detta utvecklingsarbete och är övertygade om att det även inom andra specialistföreningar finns intresse för ett samarbete.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev