Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Satsa på god palliativ vård före dödshjälp”

Som sjuksköterska har jag mött många patienter som önskat min hjälp att dö innan de fått hjälp att leva, skriver sjuksköterskan Meryem Yebio. (2 kommentarer)

Publicerad: 24 januari 2022, 04:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Meryem Yebio, sjuksköterska.


Ämnen i artikeln:

DödshjälpPalliativ vård

Den 17 januari somnade den folkkäre Björn Natthiko Lindeblad in efter flera års kamp mot den obotliga sjukdomen ALS. Enligt medierapporteringen som följt efter hans död valde han själv när och att han skulle dö just denna dag. Efter hans bortgång har debatten om dödshjälp väckts på nytt och likaså klumpen i min sjuksköterskemage. 

Som sjuksköterska har jag mött många patienter som önskat min hjälp att dö innan de fått min och mina kollegors hjälp att leva. Debatten om att legalisera dödshjälp är återigen i full gång och jag kan inte hjälpa att jag tänker på alla patienter som skulle förlora möjligheten att få hjälp att leva, om de istället får hjälp att dö, vilket skulle vara fallet vid legalisering av dödshjälp.

Läs mer: Neuro polisanmäler Staffan Bergström 

Dödshjälp är ett komplext debattämne där det är lika enkelt att hitta för- som motargument då båda sidor ser till den sjukes välbefinnande. I veckan som gått har debatten kring dödshjälp och eventuell legalisering återigen triggats igång och jag blir liv- och mörkrädd för människors helt okritiska syn på dödshjälp som en självklarhet.

Mitt första jobb som sjuksköterska var inom den specialiserade palliativa slutenvården. Att ha haft förmånen att få finnas där för människor som befinner sig i olika skeden av sin obotliga sjukdom har förändrat min syn på vad som egentligen är ”livets slut”. Ju längre jag arbetar med palliativa patienter, desto mer jag inser hur problematiskt och komplext begreppet ”livets slut” egentligen är, samtidigt som just det begreppet används flitigt i debatten kring legalisering av dödshjälp. 

Främst används det i argumentationen kring när dödshjälpen skulle bli aktuell. Utvecklade behandlingar och läkemedel gör att patienter lever längre med sina obotliga sjukdomar, vilket har gjort och fortsätter göra det allt svårare att bedöma vad och när ”livets slut” är. Jag ställer mig ofta frågan om ”livets slut” börjar efter att patienten har fått besked om obotlig sjukdom eller om ”livets slut” de facto är när patienten har ett fåtal veckor eller dagar kvar i livet. 

När skulle en människa bli kandidat för dödshjälp och när skulle detta beslutas och av vem? Om dödshjälp skulle legaliseras undrar jag hur mycket resurser vården skulle lägga på att hitta olika metoder för att lindra patientens symtom innan patienten skulle godkännas för dödshjälp? Skulle dödshjälp erbjudas direkt när patienten inte orkar och/eller vill vara med längre eller skulle patienten ges tid att landa och anpassa sig efter dennes nya förutsättningar i livet?

Under mina år framför allt inom den palliativa slutenvården har jag mött flera patienter som initialt önskat min hjälp att dö med hjälp av en dödlig injektion. Detta innan de fått min och mina kollegors hjälp att leva. Anledningarna till att många patienter som varit svårt sjuka har velat dö har skiljt sig från chock efter besked om obotlig sjukdom, önskan att avlasta sjukvården och/eller närstående, att de vårdats på fel vårdnivå inom fel vårdinstans, till att de inte har fått tillräcklig och/eller rätt läkemedel mot utvecklade symtom. 

Vid legalisering av dödshjälp undrar jag genuint hur en med hundra procents säkerhet kan veta om patienter som önskar dö verkligen gör det för att de vill avsluta sina liv, eller om de önskar hjälp att dö för att de inte är väl symtomlindrade eller inte vill fortsätta vara till last för sina närstående. Under mina år inom den palliativa slutenvården var det inte ovanligt att samma patienter som vid första mötet önskade min hjälp att dö faktiskt började leva när de vårdades inom den specialiserade palliativa vården, där de fick symtomlindrande läkemedel av människor med rätt kompetens. 

Även om det är svårt att föreställa sig som frisk människa är det de facto många patienter i tidig och sen palliativ fas med en avancerad sjukdomsbild som på rätt ställe, med rätt medel (fysiska, psykiska och sociala) och omgivna av rätt kompetenser, finner en meningsfull vardag och får en ovärderlig sista tid med sina närstående. Min största önskan är därför att vi dels inte letar efter enkla utvägar genom att legalisera dödshjälp, dels inte förlorar tilltron till den utvecklade palliativa vården som förvisso inte botar sjukdomar eller förlänger människoliv, men hjälper människor att leva livet in i det sista.

Den uppblossade och enligt mig förenklade dödshjälpsdebatten har väckt till liv minnet av de oräkneligt många patienter som initialt önskat en dödlig injektion av mig, men sin sista tid i livet med rätt läkemedel och omvårdnad fått en god livskvalitet. En del har till och med kunnat komma hem och fått vara hemma med sina närstående sin sista tid i livet. Jag ställer mig frågan om detta hade varit möjligt om jag administrerat den dödliga injektion de önskat av mig?

Om dödshjälp legaliseras är jag rädd för att hjälpen att dö i ett alldeles för tidigt skede kommer att gå före hjälpen att leva så fort ”livets slut” (oavsett när i skedet) blir komplicerat. Jag hade önskat att politiker hade lagt mer resurser på att utveckla den palliativa vården snarare än att legalisera dödshjälp. Jag hade önskat att politiker hade skjutit till pengar till kommuner och regioner, så att fler kunde vidareutbilda sig inom palliativ vård, och de kunde anställa mer personal på sjukhus och vårdboenden så att svårt sjuka patienter kunde få snabb symtomlindring och slipper avlida i sin ensamhet, vilket borde vara en mänsklig rättighet. 

Med de resurser som finns i Sverige ska vi inte behöva leva i ett samhälle där svårt sjuka människor önskar hjälp att dö. Jag tycker dessutom att vi ska vara försiktiga med att stifta lagar och delge för-argument baserat på enstaka komplexa fall. Mest av allt anser jag att människor med rätt kompetenser och som dagligen arbetar med svåra fall av vård i livets slut ska få vara med i beslutsfattandet kring en eventuell legalisering av dödshjälp. Innan dess behöver vi dock ställa oss frågan: vill vi ha ett samhälle där vi hjälper patienter att dö eller hjälper patienter leva så länge de fortfarande är vid liv?

Meryem Yebio, sjuksköterska

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten? Klicka här!

Kommentarer publiceras dagtid vardagar efter granskning.

 

 

2022-02-01

Ett mycket bra och nyanserat inlägg till debatten om aktiv dödshjälp. Det finns som beskrivet många svårigheter förknippat med eventuell legalisering. Vem skulle beviljas dödshjälp och när? Är det just frånvaron av livskvalitet i livets slut som orsakar viljan att dö? Då är det ju att jämställa med frånvaro av god symtomlindring, alltså något man med god kunskap om palliativ vård kan åtgärda. 

Ytterligare en problematik är den ojämlika tillgången till palliativ vård i landet. I glesbygd är det ovanligt att få möjlighet att ens dö hemma, resurserna finns helt enkelt inte. Jag tror att legalisering av dödshjälp i nuläget skulle bidra till (ännu) en ursäkt att inte utveckla och satsa på att alla människor ska ha tillgång till specialiserad palliativ vård, oavsett bostadsort. 

Ur mitt perspektiv vill jag hellre vara den sjuksköterska som kämpar för att min patient ska få LEVA ända in i kaklet, än att kasta in handduken för tidigt pågrund av för dålig vårdkvalitet. 

Kitty Jogenby leg. specialistsjuksköterska i palliativ vård 

 

2022-01-25

Tack för mycket viktiga ord som visar på god insyn i livet nära döden. Jag har arbetat och forskat kring frågor aktuella för palliativ vård och jag har liknande erfarenheter. Vi behöver arbeta intensivt för att utveckla vård som fokuserar på livet nära döden. Alla med svår och obotlig sjukdom har inte tillgång till specialiserad palliativ vård. Vi behöver därför arbeta på bred front för att säkra vård som fokuserar på liv nära döden snarare än en onaturlig död i förtid. 

Anette Alvariza professor i palliativ vård och specialistsjuksköterska i cancervård

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

DödshjälpPalliativ vård

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev