Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Sätt förtroende framför kontroll när Malmö och Lund slås ihop

Publicerad: 27 februari 2008, 05:39

Enligt fusionsforskningens insikter bör sammanslagningen ske gradvis och med hög grad av personalinflytande. Här har politikerna ett ansvar, skriver Louise Bringselius.


Samordningen av universitetssjukhusen i Malmö och Lund bär onekligen en strategisk potential. I synnerhet kan en genomtänkt profilering gynna regionens internationella position som kompetenscentrum för kvalificerad vård.

Dock är genomförandet lika viktigt som målen, när det gäller utsikt att nå önskade resultat vid fusioner. I fusionsforskningen vet man sedan flera decennier att det är ”den mänskliga sidan” av fusioner som brukar vara problembemängd. Efter att initialt ha problematiserat individen, har detta forskningsfält bytt vinkel och på senare år alltmer uppmärksammat problemen med ledarskapet.

Ytterst handlar det om en oförmåga att släppa kontrollen, från ledningens sida. Det grundas delvis i föreställningar i samhället om handlingskraft och kontroll som utmärkande för starka och framgångsrika ledare. Långsiktig framgång når dock snarare de ledare som lyckas få personalen med sig och som med små åthävor lyckas skapa stora resultat.

Särskilt olämpligt är detta kontrollfokus i professionella byråkratier. Henry Mintzberg publicerade år 1993 en bok som blev en klassiker i organisationsfältet. Professionella byråkratier var en av de organisationstyper som han presenterar där och till den hör sjukhus. Här finns högt kvalificerade medarbetare, som arbetar tämligen fritt. Förtroendet mellan ledning och personal är – eller måste vara – ömsesidigt.

Problemen uppstår när man i en sådan miljö plötsligt ökar kontrollambitionen. Det har visat sig att det är just vad som tenderar att ske vid fusioner. Ibland är uppstartssträckan mjuk och lyssnande, men sedan minskar personalinflytandet och en ”pillage and plunder approach” – härja och plundra – tar över. Detta talar exempelvis fusionsforskarna Buono and Bowditch om.

Samtidigt hör inflytande och respekt till medarbetarnas främsta förväntningar. När de reduceras till medel för ledningens mål och inte ges inflytande över viktiga verksamhetsnära beslut, tolkas det som brist på förtroende och man förlorar personalens stöd.

Logiken är ganska enkel och man har sedan 1960-talet talat i organisationsteorin om behovet av att förstå och anpassa sig till människors natur i ledningsfrågor, se exempelvis McGregor, 1960. Dock tenderar vägen från organisationsforskningens slutsatser till organisationerna ute i samhället att vara förvånansvärt lång. När forskningsresultat inte kommunicerar de budskap som ledningen önskar, avfärdas de gärna som verklighetsfrånvända. Då är ändå organisationsforskningen ett mycket empirinära forskningsområde.

Managementkonsulter med ledningsperspektiv och snabba lösningar har lättare att vinna gehör.
Undertecknad har under sex år forskat kring personalmotstånd vid fusioner i kunskapsintensiv offentlig sektor och lägger i år fram en avhandling på temat. I den fastslås bland annat att förtroende är långt mer effektivt än kontroll. Det gäller i synnerhet i kunskapsintensiv kontext, såsom universitetssjukhusen i Lund och Malmö.

En viktig aspekt avser också etik och vilka värden vi vill ska prägla våra offentliga organisationer. De värden som tenderar att prägla fusioner, åtminstone efter den första, mer vänligt inställda dialogfasen, är utilitaristiska och instrumentella. Den anställde behandlas som ett verktyg för ledningens mål. Detta ligger långt från den etik som ligger till grund för vår västerländska demokrati, där individen och dennes frihet är grunden.

Här har politikerna ett ansvar att även engagera sig i genomförandet av en reform. Genom att enbart styra med effekti­vitetsmål och krav på besparingar sätter man press på ledningen och bidrar till kontrollkulturen.

I en debattartikel i Dagens Medicin nr 7/08 efterlyser författarna Ursing, Landin-Olsson, Fäldt och Löndahl en process vid sammanslagningen av universitetssjukhusen i Lund och Malmö grundad på forskning och erfarenhet, ”evidensbaserad förvaltning”. ”Man slås av misstanken att regionledningen inte önskar någon diskussion”, skriver de vidare.

Ska man följa fusionsforskningens insikter så bör sammanslagningen ske gradvis och med en hög grad av personalinflytande. Samtidigt vet man, att det kan vara svårt att släppa kontrollen och tillåta en sådan process, när man vill uppvisa snabba resultat.

Här har politiker ett ansvar. Vad vi riskerar är annars inte bara missnöje bland personalen för många år framöver, och ett förtroendegap mellan ledning och personal, utan också en kompetensdränering av sjukhusen redan innan sammanslagningen är genomförd.

Louise Bringselius

Louise Bringselius
är doktorand i företagsekonomi vid Lunds universitet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev