Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Sätt patientens intresse i fokus Lif!”

Publicerad: 8 oktober 2014, 09:48

Johan Wallér, vd, och Henrik Ehrenberg, chefstrateg, på Sveriges apoteksförening.

Foto: Bilden är ett montage.

Vad läkemedelsföretagen och deras distributörer verkar missa är att den lagstadgade 24-timmarsregeln sedan 2009 är betydligt skarpare, skriver Johan Wallér och Henrik Ehrenberg, Sveriges apoteksförening.


När vi kritiserar de brister som finns med dagens distribution av läkemedel, svarar Läkemedelsindustriföreningen, Lif, att det ju bara är för apoteken att förhandla – det behövs inga ytterligare regleringar. Det låter förstås bra, men faller på eget grepp, då det i grunden är just regleringar som hindrar apoteken från att vara en förhandlingspart när distributionen av läkemedel formeras. Dessvärre uppstår en typ av cirkelresonemang när industrin ska försvara den rådande ordningen.

Läkemedels- och apoteksmarknaden är inte vilka marknader som helst. Patientens behov och en fungerande vårdkedja måste vara vägledande. En sammanhållen vårdkedja inkluderar apoteken, men för att detta ska fungera fullt ut måste också läkemedelsföretagen involveras och förmås ta ansvar utan att fastna i förlegade strukturer.

Det går inte att blunda för den moment 22-tillvaro som apoteken lever med. Lagkravet att kunna leverera läkemedel till apotekets kunder i enlighet med 24-timmarsregeln gäller inte läkemedelsbolagen. Det är helt riktigt att apotek vanligen får leverans inom 24 timmar från det att apoteket har beställt sin vara, dock med undantag för helger. Problemet är dock att denna beställning bara får ske en gång per dag, måndag till fredag, på en tid som läkemedelsdistributören bestämt. Det var så 24-timmarsregeln fungerade under monopoltiden.

Vad läkemedelsföretagen och deras distributörer verkar missa är att den lagstadgade 24-timmarsregeln sedan 2009 är betydligt skarpare och för apotekens del gäller från den tidpunkt som kunden beställt sitt läkemedel – inte från den tid då apoteket senast måste beställa från distributören. De skärpta kraven på apotek motsvaras inte av ett skärpt krav på läkemedelsföretagen och deras distributörer.

När den av läkemedelsindustrin bestämda beställningstiden är klockan 10 på förmiddagen, betyder det att 24-timmarsregeln, utan apotekens förskyllan, för alla kunder som anländer efter kl. 10.00 förvandlas till en 48-timmarsregel måndag till onsdag. För den kund som kommer in på apoteket på torsdag klockan 10.05 och behöver beställa ett läkemedel, gäller det att kunna vänta till måndagen för att hämta ut sitt läkemedel. 24-timmarsregeln har då utan apotekens förskyllan förvandlats till en 96-timmarsregel, det vill säga fyra dygn. Samma sak gäller en kund som kommer in på apoteket efter klockan 10.00 en fredag, denna kund kan då utan apotekens förskyllan behöva vänta till tisdag fyra dygn senare.

Sammanfattningsvis kan sägas att i alla lägen där distributörernas stopptid är klockan 10.00, kan 24-timmarsregeln enbart uppfyllas för patienter som kommer till apoteket före klockan 10.00 måndag till torsdag i de fall en beställning krävs. I övriga lägen, vilket då utgör den absoluta lejonparten av apotekens öppettid, blir det fråga om en 48-timmarsregel söndag till onsdag, en 72-timmarsregel på lördagar samt en 96-timmarsregel torsdag och fredag.

Det är hög tid att också läkemedelsföretagen tar ansvar för att möjliggöra uppfyllelsen av 24-timmarsregeln. Enbart då kan tillförlitlighet skapas i hela distributionskedjan. I grund och botten handlar frågan om vilket fokus som ska råda på apoteksmarknaden, ett kundperspektiv eller produktions- och leveransperspektiv. Ett nytt synsätt måste bli tydligt, där patienten står i fokus genom hela vårdkedjan. Den som är närmast kunden och som vill och har en plikt att tillhandahålla efterfrågat läkemedel vid varje ögonblick, måste också kunna ha inflytande över distributionskedjan. Svårare än så borde det inte vara.

Det finns naturligtvis en lösning på problemet, som inte kräver någon som helst reglering. Läkemedelsföretagen och deras distributörer kan sluta agera egenmäktigt och börja agera som partners på en marknad. Den reglering som finns anger att leverans till apotek ingår i läkemedelspriset. Då duger det inte att som Lif hänvisa till att vartenda apotek i hela landet kan få läkemedel levererade när som helst – med helikopter om så skulle behövas – bara apoteken betalar extra för leveransen. Så byggs inte en fungerande läkemedelskedja. Det vi vänder oss mot är att Lif och läkemedelsbolagen själva ensidigt väljer att definiera vad de anser vara en rimlig leveransfrekvens, samt stopptider och andra regler i anknytning till detta.

Det är nära nog provocerande när Lif beskriver problemen med julleveranser som att apoteken kan ha en dialog med distributörerna för att lösa problemet. Detta har apoteken gemensamt försökt att ha vid ett flertal tillfällen. Utan resultat. I stället hänvisar en av distributörerna till att denne haft en dialog – inte med apoteken – utan med läkemedelstillverkarna, och att dessa inte ansett att det fanns några behov av extraleveranser under långhelgerna. Den andra ville ha extra betalt för det vi anser redan ingår i apotekens inköpspris.

Börja agera som förhandlingsparters, som förmår att erbjuda apoteken villkor som gynnar patienternas tillgång till sina läkemedel enligt de förväntningar som både patienterna och lagstiftaren har. Då är problemet löst. I annat fall, där har Lif uppfattat oss korrekt, krävs det faktiskt en ändrad reglering från lagstiftarens sida för att rätta till en från ett kundperspektiv felaktig maktbalans på en tyvärr redan överreglerad marknad.

Relaterat material

”Distribution bör utvecklas genom konkurrens – inte med reglering”

”Hållbarhetstiden förtydligas i ny föreskrift”

Debatt: ”Flytta ansvaret för distributionen till apoteken”

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev