Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag31.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Sätt psykisk ohälsa på dagordningen”

Publicerad: 9 Oktober 2020, 11:25

I Acapulco, Mexiko, ger Läkare utan gränsers psykologer stöd till personer som utsatts för sexuellt våld. Många av patienterna är barn och ungdomar.

Foto: Christopher Rogel Blanquet/Läkare utan gränser

Psykisk ohälsa bland de mest sårbara måste erkännas som en hälsokris, skriver Peter Moberger och Mia Hector från Läkare utan gränser.


För att få bukt med coronapandemin har vi under det senaste halvåret bevittnat en internationell kraftsamling av sällan skådat slag. Samtidigt är insatserna mot de mindre synliga konsekvenserna av pandemin – som ökande psykisk ohälsa bland de mest sårbara – alltför få. Men det är en hälsokris som riskerar att växa sig allt större.

Vad nedstängda samhällen och isolering gör med vår psykiska hälsa har varit ett omdebatterat ämne under coronapandemins framfart. Samtalet har främst fokuserat på människor i västvärlden, trots att forskning visar att de psykologiska effekterna av pandemin riskerar att bli värst bland sårbara grupper som flyktingar och migranter, samt i samhällen som redan är på randen till kollaps på grund av konflikter, kriser eller sjukdomsutbrott. Se Junior med fler på nätverket Alnaps sajt, april 2020.

Psykisk ohälsa är en av de främsta orsakerna till ohälsa världen över, se sajten Our world in data. Ändå är det ett underprioriterat område inom det globala biståndet. I många krisdrabbade länder är tillgången till psykologiskt stöd och psykiatrisk vård dålig, eller i princip obefintlig. Insatser för att motverka psykisk ohälsa har blivit en allt vanligare del i Läkare utan gränsers arbete. Från 2018 till 2019 ökade våra patientbesök med fokus på psykisk ohälsa från 320 000 till 400 000.

Till följd av pandemin har den psykiska hälsan bland världens mest sårbara försämrats ytterligare, konstaterade FN i en rapport i maj. Det är en utveckling som vi också har noterat i vårt arbete, bland annat i Libanon där den psykiska hälsan hos migranter försämrats drastiskt under pandemin. Läkare utan gränser släppte nyligen en rapport som visar att närmare en tredjedel av patienterna vi tog emot mellan april och juli i år behövde psykiatrisk vård.

De flesta av patienterna är kvinnor under 30 år och många av dem berättar om åratal av tvångsarbete, trakasserier samt fysiskt och sexuellt våld. Den situation som pandemin fört med sig har gjort dem ännu mer sårbara.

Våra team ser en liknande utveckling i länder som El Salvador, Palestina och Grekland. På Lesbos blev över 12 000 flyktingar och migranter nyligen av med sina hem efter att Morialägret brann ned. Läkare utan gränser slog redan för två år sedan larm om en mycket oroande utveckling när det gäller den psykiska hälsan i lägret – vart fjärde barn vi tog emot vid vår klinik hade skadat sig självt, försökt begå självmord eller övervägt att göra det. Situationen har sedan dess bara förvärrats. Efter att covid-19 bröt ut och lägret sedermera brann ned har människor förlorat det lilla uns av trygghet de hade.

Covid-19 innebär enorma utmaningar för människors hälsa. Ändå vet vi sedan tidigare epidemier och sjukdomsutbrott att det i slutändan ofta är andra sjukdomar eller allvarliga hälsotillstånd som skördar flest liv. Anledningen är att tillgången till vård försämras när en stor del av resurserna går till det pågående utbrottet och att människor inte vågar söka vård på grund av smittorisk eller stigma.

Världssamfundet måste se till att satsningarna för att få bukt med pandemin matchas av satsningar för att motverka de sekundära effekterna. Där spelar insatser mot psykisk ohälsa en viktig roll.

Inför Världsdagen för psykisk hälsa den 10 oktober vill Läkare utan gränser att den ökande psykiska ohälsan bland de mest sårbara uppmärksammas som den hälsokris det är fråga om. Vi vill se:

■ Att insatser för att motverka psykisk ohälsa får en mer central roll i både det humanitära biståndet och hälsobiståndet.
■ Ökat fokus på psykologiskt stöd till sårbara grupper som ofta utestängs från vård, som flyktingar, migranter och hemlösa. Även riktade psykologiska insatser till sjukvårdsanställda i krisdrabbade länder kan vara avgörande för att personalen ska orka fortsätta arbeta under pandemin.
■ Förenklad tillgång till psykologiskt stöd. I många länder gör restriktioner att människor inte kan, eller vågar, söka vård. Att erbjuda psykologiskt stöd via telefon eller videomöten har blivit allt viktigare i spåren av pandemin – men de flesta nya lösningar finns enbart i den rikare delen av världen.
■ Utbildningsinsatser för att öka expertisen kring psykisk ohälsa hos vårdpersonal i krisdrabbade länder. I många länder där vi arbetar är kompetens kring psykisk ohälsa en bristvara. När Läkare utan gränser för några år sedan startade ett psykiatriskt projekt i Liberia, vars sjukvårdssystem slogs i spillror under ebolaepidemin, fanns det i hela landet enbart en psykiatriker och en psykiatrisk klinik.
■ Satsningar på informationsspridning om vad psykisk ohälsa är och vilka symptom man ska vara uppmärksam på hos sig själv eller anhöriga. Den här kunskapen är avgörande för att bryta stigma och för att få fler att söka hjälp.

Sverige, som är en viktig aktör inom global hälsa och som uttryckt vikten av att internationella insatser inte har ett ensidigt fokus på covid-19, kan genom de många nätverk man ingår i se till att frågan om psykisk ohälsa sätts på dagordningen. Annars är risken överhängande att den här tysta krisen bara fortsätter att växa – även den dag när den ursprungliga pandemin är över.

Peter Moberger, kirurg och ordförande för Läkare utan gränser Sverige
Mia Hector, psykolog och nyligen hemkommen från Läkare utan gränsers projekt på Lesbos

PETER MOBERGER, MIA HECTOR

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev