Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”SBU riskerar att bli en hämmande kraft”

Publicerad: 19 juli 2013, 09:30

SBU behöver en tydlig strategi för hur man sätter sina resultat i ett sammanhang, så att de inte skadar mer än de främjar, skriver aktiva inom adhd-fältet.


Rapporten ”ADHD – diagnostik och behandling, vårdens organisation och patientens delaktighet” har nyligen släppts av Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU. Rapporten menar att de flesta av de metoder för diagnostik och behandling som används inom vård och omsorg har otillräckligt vetenskapligt underlag.

Ett undantag är läkemedelsbehandling som visats lindra ADHD-symtom hos både barn och vuxna på kort sikt. I media kan rapportens resultat lätt misstolkas; exempelvis som "Dåligt stöd för ADHD diagnosen" (DN 130612). Vi som är aktiva inom ADHD-fältet har inget emot SBU:s uppdrag. Systematiska översikter är både nödvändiga och efterfrågade. Däremot är vi kritiska till hur SBU kommunicerar ut sin rapport. Vi anser att SBU behöver en tydlig strategi för hur man sätter sina resultat i ett sammanhang, så att de inte skadar mer än de främjar. SBU:s rapport riskerar att ifrågasätta dem som arbetar med ADHD och försvåra situationen för dem som har diagnos eller kämpar för att närstående ska få stöd. Det arbetssätt man valt fångar inte upp det utvecklingsarbete som pågår i verksamheterna. Därmed riskerar SBU att bli en hämmande i stället för en pådrivande kraft när det gäller utvecklingen av vård och stöd till personer med ADHD.

Eftersom ADHD under alltför kort tid beaktats som problem för individen och belastning för anhöriga och samhället, saknas den mängd högkvalitativa behandlingsstudier som utgör ett tillräckligt vetenskapligt underlag enligt SBU:s mått.

Eftersom ADHD under alltför kort tid uppmärksammats och beaktats som problem för individen och belastning för anhöriga och samhället, saknas den mängd högkvalitativa behandlingsstudier som utgör ett tillräckligt vetenskapligt underlag enligt SBU:s mått. Det krävs omfattande och långsiktiga resurser för att göra storskaliga RCT-studier, varför denna typ av forskningsstöd vid ADHD är begränsat. En del andra internationella översikter tar hänsyn till detta och bedömer den forskning som finns, till exempel inkluderar även icke randomiserade studier med kontrollgrupp, vilket ger ett bredare och vetenskapligt värdefullt underlag. Som exempel skriver SBU i sin rapport att det inte finns långtidsstudier på läkemedelsbehandling av ADHD. Rapporter i andra länder redovisar ett flertal sådana studier för vuxna och ytterligare tillkommer löpande. Detsamma gäller för de senaste årens forskning om psykologiska behandlingsmetoder med goda resultat. Vi anser att SBU i vissa områden, som ADHD, bör ompröva sitt arbetssätt och tydliggöra för patienter/brukare, anhöriga, experter och inte minst media hur resultaten bör tolkas, samt förklara begränsningar med det valda arbetssättet.

ADHD-diagnosen fortsätter att anses kontroversiell och SBU:s rapport lägger ved på brasan, vilket riskerar att hämma både den vetenskapliga och kliniska utvecklingen. Vi som undertecknar denna artikel kommer dagligen i kontakt med personer som själva har ADHD eller deras anhöriga. Personer som trots stora svårigheter i vardagen inte får hjälp och stöd. SBU bekräftar detta i sin rapport och säger att skolan och vården måste arbeta för ökad delaktighet. Vi anser då att det varit bra om rapporten beaktat den onekligen positiva kunskapsutvecklingen inom området, till stöd för dem i detta viktiga arbete.

Ann–Kristin Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention

Annika Brar, verksamhetschef, psykiatriker, Stockholms läns landsting

Astrid Frylmark, Leg. Logoped

Else Waaler, leg. psykolog

Henrik Pelling, barnpsykiatriker, Akademiska Sjukhuset, Uppsala

Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap, Karolinska Institutet, & BUP Stockholms läns landsting, chef för neuropsykiatriska kunskapscentret ”KIND”

Ulla Otterstadh, arbetsterapeut, fil.mag. i pedagogik, BUP Stockholms läns landsting

Ylva Ginsberg, specialistläkare i psykiatri, medicine doktor, Karolinska Institutet

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev