Dagens Medicin Debatt: ”Se till att alla vårdgivare har en fristående remissmodul”

Är verkligen en lag huggen i sten? Jag tänker nu på dataskyddsförordningen General Data Protection Regulation, GDPR. I all välmening är GDPR:s syfte att värna om den personliga integriteten och det är väl bra. Men detta är jag mycket tveksam till om den gör!

Eftersom jag är privatläkare och inte har samma journalsystem som de andra vårdgivarna i Region Stockholm – och framför allt inte journalsystemet Take Care – kan jag inte skicka remisser elektroniskt till andra vårdgivare.

Läs mer: Uppsala först ut med digitalt triage via 1177 direkt

Mail och fax, utmärkta kommunikationsmedel, får jag inte använda. Jo jag får använda båda, kanske någon invänder, om jag tar bort de sista siffrorna i personnumret. Detta innebär dock att en ytterligare kontakt måste tas med vårdgivaren för att tala om vem patienten är. Omständligt och tidskrävande och misslyckas ibland! Och varför skulle en elektronisk remiss i Take Care, eller ett annat journalsystem, vara mer patientsäkert än en remiss från min mailbox?

Vad som däremot anses vara GDPR-mässigt och patientsäkert är att skicka remisser med papperspost! Jag lägger remissen i ett kuvert och lägger det på lådan. Någon tömmer lådan och transporterar till något slags sortering, maskinell eller manuell. Sedan ska kuvertet lämnas hos adressaten av ytterligare en person och fördelas där av ytterligare en person i rätt hög. Och nu börjar det bli spännande, var i högen hamnar kuvertet och när öppnas det? Eller har det redan öppnats av någon som det inte är adresserat till?

Fråga är om man har uppnått skyddande av patientens integritet?

Tillåt mig betvivla att posten är mer patientsäker än fax och mail! Och som ytterligare lök på laxen föreslår utredningen Posttjänst för hela slanten postutdelning var tredje dag i ett rullande schema, vilket innebär att det kan ta en vecka för remissen att komma fram.

Och inte bara en vecka! Jag blev här om dagen uppringd av en patient som fått brev, via Postnord, med en kallelse till MR av ländryggen i januari. Brevet delades ut 27 februari! Jag blev naturligtvis tvungen att skriva en ny remiss och be om prioritering då patienten faktiskt har besvär.

Svaret på min första fråga är nej, en lag kan inte vara skriven i sten. Jag kräver nu att ansvarig minister rättar till de problem som GDPR orsakar patienterna. Det står så här i förordningen: ”Ni får bara samla in personuppgifter för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Ni måste därför ha klart för er varför ni ska behandla personuppgifterna redan när ni börjar samla in dem. Ändamålen sätter ramarna för vad ni får och inte får göra, till exempel vilka uppgifter ni får behandla och hur länge ni får spara dem. Dokumentera vilka ändamål ni har med personuppgiftsbehandlingen. Det behöver ni för att kunna visa att ni uppfyller principen om ansvarsskyldighet.” (Sammanfattning av Integritetsskyddsmyndigheten 2021)

Javisst, men vad är då problemet med mail och eller fax? Och visa inte samma handfallenhet som vårdgivaren dit jag hade skickat en remiss per mail. Vederbörande skrev ut remissen och skrev på den, ”Avvisas – remisser måste skickas per post eller Take Care”. Och lade den i ett kuvert och skickade tillbaka den med Postnord!

Region Stockholm skulle kunna gå i bräschen för en snabb lösning genom att se till att alla vårdgivare har en fristående remissmodul. Det finns sådana på marknaden som enkelt kan kompletteras för att skicka konsultationsremisser mellan vårdgivare. Om viljan finns att öka patientsäkerheten förstås!

Göran Thingwall, läkare, Doktorn Direkt i Solna