Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Sjuksköterskor kan ersätta läkare på psykakuterna”

Publicerad: 27 mars 2014, 11:19

Låt specialistsjuksköterskor inom psykiatri ta fullt ansvar. Som vi inom ambulansen får, skriver Andreas Thelander.


På länsakuten (Stockholms psykiatriska akutmottagning) arbetar ett stort antal specialistsjuksköterskor med gedigen kunskap om de psykiatriska sjukdomarna, om behandling och handhavande av de akutpsykiatriska läkemedlen. De har både de medicinska kunskaperna och omvårdnadskunskaperna för att kunna erbjuda ett komplett omhändertagande av de patienter som kommer in med en akutpsykiatrisk problematik.

Det är därför ett stort resursslöseri att inte använda sig av dessa kunskaper för att ge patienterna ett komplett omhändertagande. De uppgifter som de arbetar med är att ta emot patienten, ringa in problematiken för underläkaren, administrera läke­medel och ombesörja det praktiska kring vistelsen på akuten och när patienten lämnar akuten. I dags­läget är det främst underläkare/AT-läkare som håller i samtal med patienten, ordinerar akutläkemedel, gör somatiskt status, indirekt vårdintygsbedömer patienten om patienten är i behov av tvångsvård och bereder plats för patienten på avdelningar eller skriver remiss till psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller vårdcentral.

Jag ser ingen anledning till att det behövs underläkare och egentligen inte heller läkare på den psykiatriska akutmottagningen. Och jag menar det verkligen. Detta omhändertagande och denna behandling och handläggning är det mer rimligt att specialistsjuksköterskorna inom psykiatri har hand om.

Låt mig berätta varför. Jag är själv specialistsjuksköterska inom ambulans, psykiatri och anestesi. Jag arbetar numera på ambulansen sedan några år tillbaka men har länge arbetat inom akutpsykiatrin. Inom ambulansen har vi som specialistsjuksköterskor en gedigen pärm med behandlingsriktlinjer över akuta tillstånd, sjukdomar, symtom som vi kan möta. Där har vi en lista över akutläkemedel, många av dem långt mer potenta än de som används inom akutpsykiatrin. Där har vi angivna maxdoser, administreringssätt, biverkningar, kontraindikationer och så vidare. Allt som går att få i Fass, men i komprimerad skala.

Ute i ambulanser behandlar jag och min kollega alla akuta tillstånd själva utifrån riktlinjerna. Vi symtombehandlar allt från kramper, allergisk chock och sepsis till att förlösa barn, behandla andningsbesvär, trauma, hjärtstopp, intoxikationer, stroke och så vidare. Allt som du kan tänka dig inom akuta tillstånd. Så även akutpsykiatriska tillstånd. Vid uppkomna frågor kan vi vända oss till en läkare på SOS, men det är sällan vi behöver detta ifråga om behandlingar eller tillstånd då behandlingsriktlinjerna är väldigt genomarbetade. Det är snarare oftast då patienter inte vill följa med till sjukhus som vi ringer SOS-läkaren.

Kunskapen hos specialistsjuksköterskan finns alltså.

På den psykiatriska akutmottagningen är det just en akutbedömning och en akutbehandling som ska göras. Det är inga utredningar som ska göras. Utan det är ett akut omhändertagande och akuta behandlingar. Dessa läkemedel skulle specialistsjuksköterskan utifrån behandlingsriktlinjer själv kunna administrera utan att en läkare behöver ordinera det på plats. Ett somatiskt status som ett akutpsykiatriskt omhändertagande omfattar skulle specialistsjuksköterskan kunna göra. Jag kan ju det i ambulansen. Skriva remiss till psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller vårdcentral skulle specialistsjuksköterskan kunna göra. Sjuksköterskan på äldreboendet kan ju det och sjuksköterskan i hemsjukvården kan ju det.

Det här är ett första steg i att utnyttja våra samhälleliga resurser på ett bättre sätt. Kunskapen finns och den måste tas till vara på. Detta är heller inga nya tankegångar. Nyligen beskrev Filippa Reinfeldt (M), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting i en intervju just vikten av att ge specialistsjuksköterskor mer avancerade uppgifter. För att på så sätt utnyttja kompetens och potentiella utvecklingsmöjligheter.

Även vårdintygsbedömningar skulle kunna genomföras av specialistsjuksköterskan. Det är inte på något sätt orimligt. Det är mycket tydligt i lagen vad som ska uppfyllas för att en patient ska vara föremål för tvångsvård. Likaså för tvångsinjektioner. Som jag tidigare skrivit: Allt det praktiska gör redan specia­listsjuksköterskan. Omhändertagandet, administrationerna av läkemedel, journalskrivande, ringande till avdelningar om platser, överrapportering av patienter. Nu är det dags för att specialistsjuksköterskan också inom psykiatri får ta fullt ansvar för behandling och handläggande av sina patienter. Som jag som specialistsjuksköterska i ambulansen får.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News