Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Sjukvård får inte bli en plånboksfråga”

Publicerad: 4 januari 2019, 06:00

Vi får allt oftare signaler om att kostnaderna för sjukvård börjar bli problematisk, skriver bland andra Funktionsrätt Sverige.


Ämnen i artikeln:

Funktionsrätt Sverige

Sjukvården är en så oerhört viktig samhällsfunktion att den inte får bli en plånboksfråga. Trots det får vi allt oftare signaler om att kostnaderna för sjukvård börjar bli problematisk.

Det har flera orsaker. En del av våra förbunds medlemmar är långtidssjukskrivna eller kommer aldrig att kunna arbeta och lever därför på sjukpenning eller sjukersättning – som inte alls stigit i takt med löneutvecklingen. Andra har sjukdomar som gör att man måste nå upp till flera högkostnadstak innan man omfattas av samhällets stöd.

För att ha råd tvingas patienter ibland att välja ett sämre behandlingsalternativ

Inte ens den med ordnad ekonomi har möjlighet att betala flera tusen kronor på sjukvård inom loppet av några månader. Men det är vad som förväntas om man behöver vård (högkostnadsskydd efter 1.100 kronor), läkemedel (högkostnadsskydd efter 2.250 kronor), tandvård (inget tak men samhällets andel av kostnaden ökar och efter 15.000 kronor betalar du bara 15 procent av kostnaderna) och hjälpmedel (1.000 till 2.000 kronor men det är bara ett fåtal landsting som har tak) samt sjukresor (högkostnadsskydd 1.000 till 2.000 kronor). Flera av dessa högkostnadstak kommer att höjas 2019, vilket innebär ökade kostnader för patienten.

Riktigt tufft är det för dem som dessutom behöver sjukhusvård, för här finns inget högkostnadsskydd. Samma sak gäller i nästan alla landsting för dem med psykisk ohälsa som blir inlagda för tvångsvård. Det är en mardröm för den som redan tidigare levde på marginalen.

Inte heller ingår avgifter för att betala på kredit eller för uteblivet besök i högkostnadsskyddet. Det senare drabbar specifikt personer som på grund av sin funktionsnedsättning har svårt att planera och strukturera sin tid. Och för dem som har flera barn med allergi, som går i skolor där läkarintyg krävs för specialkost, kan skolstarten bli tuff ekonomiskt för dessa ingår sällan i högkostnadsskyddet.

För att ha råd tvingas patienter ibland att välja ett sämre behandlingsalternativ. Ett sådant exempel är dialys, som tidigare fullt ut definierades som vård, men som numera i många landsting delas upp i vård och läkemedel – om den sker i hemmet. Den som inte har råd tvingas då att välja alternativet bloddialys på klinik. Då behöver man bara nå upp till ett högkostnadsskydd i vården. Problemet är att det är både sämre för patienten och dyrare för vården.

Värst är det dock för dem som helt ställs utan behandling. Det är en katastrof för den enskilde men också kostsamt för samhället. Om till exempel en person som fått en transplantation inte har råd med sina mediciner riskerar det transplanterade organet att stötas bort och man är tillbaka på ruta ett.

Att dela upp betalningen för läkemedel är visserligen möjligt, men inte för den som sedan tidigare har en betalningsanmärkning.

Vi känner en stigande oro för att patienter med allvarliga sjukdomar eller långvarig psykisk ohälsa inte har råd att ta del av vården. Det är inte hållbart att människor inte kan behandla sin sjukdom, skaffa de hjälpmedel man behöver och i värsta fall riskerar att dö på grund av bristande ekonomi. Inte minst när den bristande ekonomin beror på samhällets oförmåga att ge en ekonomisk grundstomme till dem som behöver det allra mest.

ELISABETH WALLENIUS, HÅKAN HEDMAN OCH JIMMIE TREVETT

Ämnen i artikeln:

Funktionsrätt Sverige

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News