Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Sjukvården ett kaos som kräver annat än mer pengar och personal"

Publicerad: 1 november 2006, 06:00

Vi behöver hitta ett gemensamt språk för att kunna tala med varandra om hur vi ska nå visioner och mål för sjukvården. Initiativet bör komma från våra politiker, skriver bland andra läkaren Åke Åkesson.


Alla är överens om sjukvårdens svåra situation med skenande kostnader, stressad personal och dålig tillgänglighet. Den traditionella förklaringen är brist på pengar och personal samt dålig ledning. Det sammanfattas ofta som "Sjukvårdens kris" eller "Den sjuka vården" (Stefan Fölster med flera 2003).

Ett ord som bättre beskriver situationen är "kaos" i betydelsen oordning eller desorganisation. Kaos kräver en annan förståelse och andra insatser än kris. Kaos löses inte bara med mer pengar och mer personal.

Verkligheten och de problem som finns i vårdens vardag beskrivs i dag på flera olika språk beroende på var man befinner sig i organisationen. Förståelsen försvåras.

Politikerna har formellt makten och är beställare av vård. Deras språk söker omforma olika värderingar till generella riktlinjer för administratörerna.

Administratörerna, i synnerhet ekonomerna, ska översätta politikernas språk till verksamheten. Här tappas ofta ideologin bort och ut kommer ett språk med siffror och stora aggregerade tal som sällan visar på orsak-verkan-samband och oftast är tillbakablickande.

Verksamhetsföreträdare använder ett vetenskapligt orienterat kliniskt språk, i hög grad fokuserat på orsak-verkan-samband. De pekar på möjligheter som som regel är större än resurserna som finns. Det leder ofta till etiska dilemman.

De sjuka och vårdbehövandes språk bygger på egna upplevelser av lidande och oro.

Några försök har hittills knappast gjorts för att översätta språken eller finna ett gemensamt nytt språk. I dag domineras vården av administratörernas/ekonomernas språk, det vill säga allting beskrivs i termer av pengar och sängplatser, inte i vårdbehov.

Modern sjukvård är högteknologisk, kunskapsintensiv och präglas av en mycket snabb utveckling. Alltmer blir subspecialiserat och den ene specialisten vet inte alltid vad den andre gör. I avsaknad av gemensamt journalunderlag och gemensam läkemedelslista ökar möjligheten att göra fel eller att göra saker dubbelt. Delvis som ett svar på detta växer en så kallad närsjukvård fram som ofta är dåligt definierad och där kontakterna med det som inte är närsjukvård är olösta. På toppen av detta kommer olika huvudmän där samordningsproblemen är så stora att de tar tid och resurs från vårdarbetare som behövs för att ge vård.

I avsaknad av fungerande strategier för kostnadskontroll i vården, har verksamhetscheferna blivit den enda grupp som tvingats försöka tala och förstå alla språk. Verksamhetschefens uppgift har blivit att hålla nere kostnaderna för en verksamhet som hela tiden vill och kan göra mer och bättre sjukvård för allt fler. En ständigt närvarande press uppifrån att hålla eller minska sin budget parat med ett tryck nerifrån om ökade möjligheter, nya dyrare behandlingar, nya sjukdomar och patienter som är väsentligen bättre på att uttrycka sina krav. Det fria vårdsökandet och vårdgarantin bidrar också till denna press – gör inte du det så gör någon annan det, men du får räkningen.

En duktig verksamhetschef är i ledningens ögon en chef som håller budget, medan i patienters och vårdarbetares ögon är det en chef som expanderar och ständigt kan erbjuda allt mer till allt fler.

Verksamhetschefens möjlighet att i detta system verka för övergripande förbättringar, som uppfattas som förbättringar både uppåt och neråt, är små. Utrymmet för att skapa långsiktiga strategier blir också obefintligt när all kraft går åt att hantera dagens underskott och den hårt pressade personalen. Detta medför att det är mycket svårt att rekrytera verksamhetschefer och de har en oroande tendens att bli alltmer kortvariga.

I ett kaos behövs mer än allt annat ordningsskapande åtgärder. I ett så komplext system som sjukvården går detta inte att åstadkomma med hjälp av detaljstyrning, som har prövats åtskilliga gånger och som regel misslyckats. Följande är förslag på ett antal åtgärder som skulle vara av stort värde:

Vi behöver mer av gemensamma termer och begrepp, gemensam journal och ett gemensamt processtöd. Dagens journaler är en backspegel där vi skriver vad vi gjort eller vad som hänt. Med många olika vårdgivare runt samma patient behöver vi ett system där alla aktuella vårdgivare kan se vad som planeras.

Nationella och lättanvända kvalitetssäkringssystem med möjlighet till ständig förbättring av alla viktiga områden.

Väl fungerande regelbundna uppföljningar som patientenkäter, sammanställda på nationell nivå för jämförelser.

Tydliga övergripande mål som alla intressenter kan förstå och enas om.

Återskapande av stolthet och status
i att arbeta i sjukvården.

Tydligare och mer omfattande fokus på processerna i vården med både patientnytta och resurssnål produktion som högsta mål.

Fokus på de gemensamma målen för allmänhet, politiker, sjukhusledning, chefer och dem som arbetar i sjukvården.

Strategier som gör det möjligt att prioritera på rätt sätt när pengarna inte räcker.

Avsevärt förbättrade styrsystem, det vill säga tydliga regelsystem, väl fungerande ekonomisystem och övergripande ledningsstöd som balanserade styrkort genomförda ända ner på avdelningsnivå.

Ersättningssystem som ger vårdgivare rätt ersättning för rätt vård och som stödjer kvalitetsarbete och effektivitetsutveckling.

Ett systematiskt genomförande av snabba och konkreta och mer eller mindre halvautomatiserade återkopplingar på alla nivåer i vården.

System som förhindrar att ansvarstvister mellan vårdgivare går ut över vårdbehövande.

Ersättnings- och stödsystem för forskning och utveckling som samverkar, inte konkurrerar, med vårdens resurser.

Större transparens i hela vården på alla nivåer för att synliggöra faror och svårigheter och öppna för förslag från alla håll till goda lösningar

Möjlighet för olika initiativ, privata eller offentliga, för att med god uppföljning utveckla och skapa nya arbets-
sätt.

Möjlighet att pröva nya angreppssätt och nya aktörer behöver skapas för att öka förståelsen mellan olika nivåer i vården.

Den svenska sjukvårdens problem går inte att lösa med bara pengar. Sveriges framtida sjukvård kan endast fungera om den bygger på en bärande vision som accepteras av alla intressenter och en ur denna vision härledd långsiktig och tydlig strategi.

Denna strategi kan inte tas fram av politiker, sjukvårdsföreträdare, vårdpersonal eller tjänstemän var för sig. Den kan endast skapas i bred samverkan och med ett långsiktigt perspektiv som utgår från dessa grupper tillsammans med en stor allmänhet.

Vi behöver hitta ett gemensamt språk för att vi ska kunna tala med varandra om hur vi ska nå den vision och de mål de flesta är överens om.

Vi tänker oss att initiativet nu bör komma från våra politiker. Gemensamma mål och ett gemensamt språk för att tala om vägen till målen. Det är möjligt. Det är nödvändigt.

Åke Åkesson, Herman Holm, Gustaf Almenberg

Åke Åkesson   är barn- och infektionsläkare, tidigare verksamhetschef vid bland annat Karolinska universitetssjukhuset.

Herman Holm   är områdeschef för psykiatrin vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö.

Gustaf Almenberg   är konsult och ledarskapscoach inom finans- och verkstadsindustri och sjukvård.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev