Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Sjukvården får ge upp visionen en patient - en journal

Publicerad: 27 mars 2008, 06:08

Det som behövs är i stället enkla lösningar för att få alla existerande system att kommunicera viktig information mellan sig, skriver Jonas Dahl.


De senaste åren är det många landsting som har haft visionen ”en patient – en journal” som ledstjärna för sin IT-strategi. Genom en sammanhållen journal har landstingsledningarna menat att man kan öka patientsäkerheten. Jag är säker på att man inte kommer att lyckas uppnå visionen då den bygger på felaktiga förutsättningar:

■ När jag arbetar som läkare har jag kanske två–tre minuter på mig att läsa gamla journalanteckningar när jag träffar en ny patient. Även om jag hade tillgång till samtliga journal­anteckningar för en viss patient skulle jag aldrig ha möjlighet att ta del av dessa på grund av tidsaspekten.

■ Inslaget av privata vård­givare i vården kommer knappast att minska i framtiden vilket innebär att det även fortsättningsvis kommer att finnas en mängd olika IT-system och data­baser som måste integreras om visionen ska kunna uppnås. Av organisatoriska och tekniska skäl är detta omöjligt att genomföra.

■ Även om man begränsar sig till landstingsdriven verksamhet och har som strategi att införa ett gemensamt IT-system stöter det på hinder då det är svårt att hitta/utveckla system som fungerar lika effektivt för alla vårdgrenar. Det kommer alltid att bli någon vårdgren som får acceptera att det gemensamma IT-stödet fungerar sämre än de som är direkt anpassade för vårdgrenen.

Om man nu ger upp visionen ”en patient – en journal” vad ska man då ersätta den med?

För mig är svaret enkelt: formulera en IT-strategi med mål att få alla existerande vårdsystem att kunna kommunicera viktig information till andra vårdsystem. Det finns en rad lyckade projekt som har haft detta fokus och som verkligen har underlättat min vardag som läkare, till exempel e-recept, elektroniska labsvar och elektroniska röntgenremisser.

Det finns dock fortfarande områden där det behövs utvecklingsinsatser och som skulle skapa stor nytta, till exempel möjlighet att skicka remiss och ta emot svar när jag remitterar patienter till andra vårdgivare, möjlighet att skicka och ta emot elektroniska epikriser (något som man har haft i Danmark i bortåt tio år) och möjlighet att överföra hela journaler elektroniskt, till exempel när patienter
byter vårdcentral.

I dag hanteras allt detta genom pappersutskrifter och inscanning hos mottagaren, vilket tar mycket onödig tid och också är förknippat med patient­säkerhetsrisker då remisser kan försvinna under transporten.

Avslutningsvis skulle jag, med Stockholms läns landstings avslutade GVD-projekt som exempel, vilja komma med några goda råd när det gäller att arbeta med IT-strategier och projekt inom vården:

■ Använd IT-kunniga slutanvändare och lokala IT-ansvariga redan i analysfasen och vid formuleringen av IT-strategin. Genomför noggranna analyser hos slutanvändarna innan IT-strategier fastställs och projekt formuleras. Och låt det vara högt i tak! Hela GVD-projektet utformades av den centrala landstingsledningen. Några ambitioner att diskutera förutsättningar och behov med slutanvändare innan man drog igång projektet fanns inte. Den kritik mot projektet som fanns redan inledningsvis tog man ingen hänsyn till.

■ IT-stödet måste göra att arbetsmoment går fortare att genomföra för slutanvändaren. Att som i GVD-projektet bara ha som mål att öka patientsäkerheten duger inte. IT-system som inte underlättar arbetet och spar tid för slutanvändaren löper stor risk att aldrig bli införda.

■ Strunta i de stora visionerna. Fokusera i stället på enkla processer som kan förbättras. GVD-arbetet präglades av att högsta ledningen bara diskuterade projektet i visionära termer. Hur visionen skulle uppnås rent praktiskt brydde man sig inte om. Det var något som vi längre ned i organisationen skulle lösa på något (oklart) sätt.

■ Arbeta stegvis med små, enkla projekt. Bannlys stora, komplexa projekt.

■ Lär av både lyckade och misslyckade projekt. Ha modet att vara självkritisk vid misslyckade projekt för att öka kunskapsnivån. Ha även högt i tak under projektarbetet och tillåt kritik/ifrågasättande om projektet ser ut att misslyckas.

Under GVD-projektet ignorerades all intern kritik eller blev föremål för motkampanjer. Efter att projektet avslutats har personer i ledande ställning, med ett språkbruk som för tankarna till George Orwells 1984, hävdat att projektet varit lyckat. För mig är ett misslyckat projekt ett projekt som kostat mycket pengar och inte skapat någon mätbar nytta för de planerade slutanvändarna, vilket väl överensstämmer med GVD-projektet.

Själv arbetade jag under 2005 som sektionschef på Stock­holms läns landstings centrala IT-avdelning och hade ansvar för all applikationsutveckling i GVD-projektet. Jag sade upp mig när jag insåg att projektet skulle misslyckas. Intressant har varit att notera att det dröjde 1,5 år efter att jag slutat innan någon i ledande ställning efterfrågade mina synpunkter på projektet.

Jonas Dahl

Jonas Dahl
är distriktsläkare och IT-strateg/projektledare i Stockholms läns landsting.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev