Debatt
”Sjukvården riskerar att ställas inför orimliga krav”
Förvaltningsrätten har börjat kräva medicinska intyg för elever som behöver särskilt stöd. Vi befarar att sjukvården kommer att vada i remissförfrågningar, skriver två skoljurister. (2 kommentarer)
Publicerad: 18 februari 2021, 04:55
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Jennie Elfström och Mattias Elfström, skoljurister, Juristfirman Vide.
I Sverige finns flera tusen elever som behöver särskilt stöd i form av en assistent i skolan. Ofta rör det sig om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Fristående skolor, till exempel resursskolor som riktar sig enbart till elever med omfattande behov av stöd, kan söka extra bidrag i form av tilläggsbelopp från kommunen för att finansiera stödåtgärderna. Om kommunen nekar kan skolan överklaga till förvaltningsrätten.
Som skoljurister har vi under många år arbetat med ärenden som rör elevers rätt till stöd i skolan. Lagstiftningen är tydlig: det är skolans ansvar att utreda och kartlägga en elevs behov av stöd. Det går inte kräva att den allmänna sjukvården ska göra det jobbet.
Ändå är det det som sker just nu.
Nyligen avslog förvaltningsrätten i Stockholm ett antal överklaganden med hänvisning till att utredningen främst bestod av skolans egna uppgifter och att det saknades ”oberoende utredning i form av till exempel medicinska utlåtanden, som bekräftar skolans uppgifter”. I alla dessa mål hade elevhälsan tagit fram grundlig och tydlig utredning som klart visade att eleverna hade ett omfattande behov av särskilt stöd. Det räckte inte.
Vi kan inte tolka det på annat sätt än att domstolen underkänner elevhälsans omfattande utredningar. Det finns dock inget stöd i rättskällorna för att det ska krävas ”oberoende utredning” för att styrka rätten till tilläggsbelopp.
I praktiken innebär domstolens krav att skolor måste komma in med medicinska intyg som på detaljnivå bekräftar elevens svårigheter i skolsituationen. Skolorna kan inte själva få ut sådana intyg och måste uppmana föräldrarna att kontakta till exempel barn- och ungdomspsykiatrin, bup.
Sjukvården har inget uppdrag från lagstiftaren att utreda eller bedöma vilka stödåtgärder som elever behöver i undervisningen.
På elevhälsan arbetar legitimerade sjuksköterskor, läkare, psykologer och personal med specialpedagogisk kompetens. Ändå tycks förvaltningsrätten mena att medicinska utlåtanden som gjorts av sjukvården ska väga tyngre än elevhälsans egna bedömningar.
Vi har överklagat domarna till kammarrätten på uppdrag av vår huvudman Utvecklingspedagogik Sverige AB eftersom vi anser att den här frågan måste prövas. Om förvaltningsrättens domar står sig, befarar vi en mycket oroande utveckling där en redan hårt belastad sjukvård snart kommer att vada i remissförfrågningar.
Det är i dag extremt långa köer till bup på flera håll i landet och barn tvingas vänta månader, ibland år, på att få en utredning.
Eftersom beslut om tilläggsbelopp ofta bara gäller ett år eller ett halvår i taget kan sjukvården i värsta fall behöva kontaktas en gång per halvår för nya intyg. Är sjukvården beredd på att ta emot tusentals nya remissförfrågningar?
Regeringen har i sitt regleringsbrev för 2021 gett Skolverket i uppdrag att ta fram stödmaterial om reglerna för tilläggsbelopp, men vi är oroliga för att den åtgärden inte kommer att räcka.
Det behövs en översyn av lagstiftningen så att det tydligare framgår vad som krävs för att kraven för tilläggsbelopp ska anses uppfyllda. Annars riskerar sjukvården att ställas inför orimliga krav som man varken kan eller är skyldig att leva upp till.
Jennie Elfström, skoljurist, Juristfirman Vide.
Mattias Elfström, skoljurist, Juristfirman Vide.
Kommentarer:
Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?
Kommentarer publiceras efter granskning.
2021-03-29
Svar till Verksamhetschef: Du skriver flera felaktigheter, t.ex. att ”tilläggsbelopp rör primärt elever med behov som kräver egenvård, dvs sådant som inte har någon koppling till skolans utbildningsuppdrag”. Av förarbetena till skollagen framgår att tilläggsbeloppet ska avse extraordinära stödåtgärder som inte har koppling till den vanliga undervisningen, t.ex. tekniska hjälpmedel, assistenthjälp och anpassning av skollokaler. Det kan också vara fråga om stödåtgärder åt elever med stora inlärningssvårigheter som beror på språkliga eller sociala faktorer. Kostnaderna för stödet ska vara omedelbart kopplade till en enskild elev och ha samband med dennes särskilda behov och förutsättningar för att kunna fullgöra sin skolgång. (Prop. 2008/09:171, s. 42.) Av Högsta förvaltningsdomstolens dom i HFD 2020 not 4 (där vi själva för övrigt var ombud) framgår att tilläggsbeloppet syftar till att storleken på ett tilläggsbelopp ska vara att elevens behov av stöd kan tillgodoses i praktiken.
Diagnos är inte ett krav. Självklart kan intyg från vården utgöra bevisning, men att gå så långt som att påstå att det krävs oberoende utredning för att styrka elevhälsoteamens bedömningar är fel.
Mattias Elfström
2021-03-11
Det är olyckligt att ta del av den okunskap författarna till artikeln uppvisar inom området som rör tilläggsbelopp. De slarvar sig fram med lösa antaganden och slutsatser och skriver t.ex. att tilläggsbelopp ofta rör elever med neuropsykiatriska diagnoser som behöver elevassistent. Om man bottnar i aktuella förarbeten står det att läsa att tilläggsbelopp enbart handlar om omfattande behov av särskilt stöd och att insatserna ska vara extra ordinära. Det ska inte ha någon koppling till den vanliga undervisningen. Som det uttrycks är att det som är undervisningsrelaterat torde vara sällan förekommande. Har det koppling till undervisningen är det naturligtvis inte elevassistenter som är insatsen. De har ingen kompetens för detta. Det är givetvis omfattande specialpedagogisk insatser man hänvisar till. Elever med språkstörning är t.ex. en kategori elever. Elevassistent? Tilläggsbelopp rör primärt elever med behov som kräver egenvård, dvs sådant som inte har någon koppling till skolans utbildningsuppdrag, då krävs att sjukvården både utrett, behandlat och bedömt egenvården. Artikeln är osaklig och verkar syfta till att skapa ångest i sjukvården. Olyckligt.
Verksamhetschef
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.