Debatt
”Sjukvårdens kris beror på politisk ovilja att satsa”
Felaktigt använda resurser är inte orsak till sjukvårdens kris, skriver Jonas Lindberg och Catarina Wahlgren i en replik till Tomas Eriksson.
(1 kommentar)
Publicerad: 6 juli 2021, 11:25
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Jonas Lindberg , sjukvårdspolitisk talesperson för Vänsterpartiet i Region Stockholm. Catarina Wahlgren, ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden för Vänsterpartiet i Region Stockholm. Foto: David Lagerlöf (Catarina Wahlgren)
Det korta svaret till Tomas Eriksson (MP) vore: Du och ditt parti sitter ju i styret av Region Stockholm, så varför för ni en politik som du inte sympatiserar med?
Men vi i Vänsterpartiet vill gärna kommentera närmare.
Läs mer: ”Felaktigt använda resurser är orsaken till sjukvårdens kris”
Först: Nej, det är inte felaktigt använda resurser som är orsak till sjukvårdens kris. Sjukvårdens kris beror på politisk ovilja att satsa, främst på de anställdas löner och villkor. Detta leder till att personalen blir slutkörd och att det saknas marginaler i verksamheten. Det leder också till att färre söker sig till yrken inom sjukvården, växande personalbrist.
Men det stämmer också att sjukvården inte blir mer effektiv, trots mer resurser. Det beror på att löner och priser ökar, men att produktiviteten inte kan öka. Till skillnad från i tillverkningsindustrin, där det nästan alltid finns en given koppling mellan högre löner och ökad produktivitet. Detta kallas ibland Baumols dilemmma. Om vi vill att lönerna i sjukvården ska få öka – vilket de naturligtvis måste – så kommer sjukvården att bli relativt mindre effektiv. Vi kan inte effektivisera genom att personalen springer fortare i korridoren, tvättar händerna mer sällan eller tillbringar kortare tid med varje patient.
Samtidigt finns ett problem som Tomas Eriksson förbiser: På grund av ökade kostnader behöver sjukhusen en uppräkning på cirka 3 procent per år. Stockholms regionstyre nöjer sig med 1,5 procent – och drar dessutom tillbaka 2,5 procent i ”effektiviseringskrav”. På det sättet ser det ut som satsningar, trots att det i verkligheten är besparingar.
Tomas Eriksson har rätt i att vissa satsningar är ineffektiva, upphandlingar slarviga eller rent av luktar korruption. Sådant vill vi i Vänsterpartiet givetvis se ett slut på.
1. Förstärk den förebyggande vården, genom primärvården, alltså vårdcentraler, absolut! Men det får inte ske genom att flytta resurser FRÅN sjukhusvården. Det mest givna vore att höja skatten. Vänsterpartiet har för primärvården föreslagit listningsansvar och områdesansvar samt tid för vidareutbildning för allmänläkare. Det har Tomas Erikssons parti, Miljöpartiet, röstat emot.
2. Att ta ansvar för bemanningen innebär inte enbart strategiskt tänkande. Vårdanställda måste få ett rejält lönelyft, bättre arbetsvillkor och möjligheter till kompetensutveckling.
3. Digitaliseringen ska givetvis ske utefter behoven i verksamheten och inte av dem som tjänar egna pengar på den. I dag lider Region Stockholm av ett sönderprivatiserat system där konsulter skär guld med täljkniv – och Moderaterna säljer ut till sina vänner i olika vårdbolag, se tidningen Syre 21 januari i år.
4. Förbättra vården och kontinuiteten för äldre och kroniskt sjuka. Där instämmer vi helt.
5. Ja, statligt ansvar för läkemedelskostnader vore nog bra. Men Region Stockholm har infört lokalt kostnadsansvar som belastar varje vårdgivare oerhört. Och patienter faller mellan stolarna, för att vårdgivare vill skicka kostnader till någon annan. Vänsterpartiet har motionerat om att avskaffa detta system, vilket Miljöpartiet var emot.
Jonas Lindberg, sjukvårdspolitisk talesperson för Vänsterpartiet i Region Stockholm
Catarina Wahlgren, ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden för Vänsterpartiet i Region Stockholm
Kommentarer:
Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?
Klicka här!
Kommentarer publiceras efter granskning.
2021-07-06
Apropå att skjuta över kostnader på någon annan, jag tycker att det låter ogenomtänkt att låta staten ta läkemedelsnotan. Nya läkemedel är dyra men blir inte billigare av att flytta kostnaden. Det är vården och regionerna som styr förskrivningen och med det bör rimligen följa kostnadsansvar. Läkemedel är ett behandlingsalternativ som ska värderas mot andra läkemedel och åtgärder. Om det blir gratis för vården att förskriva läkemedel gynnas de i förhållande till andra behandlingsmetoder. Regionernas starkaste incitament att jobba med kostnadseffektiv förskrivning skulle försvinna och läkemedelskostnaderna troligen börja öka betydligt snabbare.
Morgan Edström, Apotekare Region Östergötland
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.