Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Sjukvårdschefer som vågar protestera riskerar jobbet”

Denna tystnadskultur är mycket skadlig och drabbar i slutändan både patienter och vårdanställda, skriver tre läkare. (5 kommentarer)

Publicerad: 3 juni 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Akil Awad, specialistläkare, Laura Björnström, ST-läkare, Kristin Wennmo Zuk, biträdande överläkare.

Foto: Sara Björkegren (Laura Björnström)


 

Att som chef inom sjukvården ifrågasätta beslut tagna av styrande politiker innebär en fara för karriären. Denna tystnadskultur är mycket skadlig och drabbar i slutändan både patienter och vårdanställda. 

Varför är det så sällsynt att höra sjukvårdschefer offentligt kritisera en svältbudget de fått i sitt knä? Varför vill chefläkare – som är ytterst ansvariga för patientsäkerheten – så sällan erkänna att patientsäkerheten brister, trots att vårdpersonalen på golvet förtvivlat skriker ut detta uppenbara faktum? Enligt oss finns ett huvudsakligt skäl: rädslan för repressalier. 

Läs mer: ”Säg åtminstone att det var ett korkat beslut” 

Många av landets sjukhus styrs likt storföretag där ägarna, regionens styrande politiker, förväntar sig fullständig lojalitet från sjukhusets olika chefer. Detta är något de flesta inom vården känner till men få pratar öppet om. De flesta av dessa chefer är direkt eller indirekt i beroendeställning (1) till regionens politiker, vilket är högst allvarligt.

Fram växer en farlig kultur där det tycks svårare och svårare för chefer att sparka uppåt ju högre de själva klättrat i sjukhushierarkin. Trots upprop och massprotester från sjukvårdspersonal under senare år får personalen näst intill aldrig offentligt medhåll från sina chefer. I stället försöker sjukvårdens chefer allt som oftast tona ner larmropen från golvet (2). 

Under våren har det rapporterats om fortsatta besparingar. Både kvinnokliniken och kirurgkliniken på Södersjukhuset i Region Stockholm tvingas till mångmiljonbesparingar, samtidigt som regionen gör en rekordvinst på 6 miljarder kronor (3). Dessa besparingar är en konsekvens av de svältbudgetar Stockholms akutsjukhus fått från regionens styrande politiker. Klinikernas personal, som redan går på knäna, har protesterat högljutt och kritiska röster från vårdkollegor och övriga samhället har höjts. 

Vad som lyser med sin frånvaro är protester från chefer som är satta att verkställa dessa och liknande besparingar. De hävdar ofta att nedskärningar inte kommer att påverka patienterna, att effektiviseringar och smarta lösningar kommer att skapas för att spara det som krävs. De upprepar gång på gång vikten av en budget i balans trots att budgeten de fått är alltför liten och besparingar omöjligen kan genomföras utan att patienter drabbas. Detta exempel kommer från Stockholm men problemet finns i hela landet. 

Vad hade hänt om sjukvårdscheferna i stället kritiserat budget? Vi är övertygade om att deras karriär skulle ha påverkats negativt, med risk för repressalier som följd; dörrar som stängs, utfrysning, uteblivet förnyat förtroende.

En som verkar ha fått erfara detta är Södersjukhusets förra vd Tomas Movin som 2017 fick lämna sin post (4) kort efter att ha uttryckt att budgeten inte räckte till. Officiellt var skälet att det behövdes ett nytt ledarskap på Södersjukhuset. Men Tomas Movin uppgav själv att han gärna hade fortsatt som vd och det är svårt att blunda för det tidsmässiga sambandet. 

Problemet är inte unikt för vare sig Södersjukhuset eller Stockholm utan finns i hela landet. Liknande historier finns från bland annat Karolinska universitetssjukhuset (5), Västra Götaland (6), Blekinge (7) och Kronoberg (8). Dessa exempel är bara toppen av ett isberg.

Att vara chef mitt i en organisation där man både ska företräda regionen och sjukhusledningen och samtidigt de anställda på golvet måste vara svårt. Lägg till det en toxisk lojalitetskultur så är det nästintill omöjligt. Majoriteten av dem gick säkerligen in i jobbet med de bästa intentioner men dagens system är hämmande.

Höga chefer inom sjukvården har ofta lämnat sina kliniska karriärer bakom sig och efter några år kan det bli svårare att gå tillbaka. Det kan förstås göra dem mer sårbara och mer obenägna att ta karriärmässiga risker, som att kritisera sin arbetsgivare. Ju längre från golvet man hamnar desto svårare ter det sig att kunna ta personalens larm på allvar.

Men nuvarande situation, där chefer nästan uteslutande försvarar – eller åtminstone undviker att kritisera – politikers beslut är oacceptabel. När chefer systematiskt tonar ner problem och missförhållanden som deras anställda försöker framföra fungerar de i praktiken som ett censurfilter. Politikerna slipper höra den obekväma sanningen och befolkningen får en felaktig bild när medierna intervjuar våra chefer. 

Tänk om fler chefer protesterade och vågade ta den risk som det innebär. I vår utopi krokar sjukvårdens chefer arm med oss på golvet och säger nej till orimliga besparingskrav som gör det omöjligt att bedriva en patientsäker vård. 

Politiker och sjukhusledningar måste inse att de är medskyldiga till att rådande situation uppstått och fått fortgå. Denna tystnadskultur måste upphöra, innan fler patienter och vårdanställda drabbas.

Akil Awad, specialistläkare, initiativtagare Stockholms sjukvårdsupprop

Laura Björnström, ST-läkare, initiativtagare Stockholms sjukvårdsupprop

Kristin Wennmo Zuk, biträdande överläkare

 

Referenser:

1. ”Erkänn allvaret – höga belastningen kostar liv”, Svenska Dagbladet 14 oktober 2020

2. Södersjukhusets ledning om krislarmen: ”Vi vill nyansera bilden lite”, Dagens Nyheter 20 januari 2020 

3. Kan Region Stockholm gå 5,8 miljarder plus och samtidigt spara på sjukhusen? SVT Nyheter 15 mars 2021

4. Sjukhuschef larmade om risker i vården – tvingas bort, Svenska Dagbladet 9 oktober 2017

5. Omtyckt chef för Karolinskas covid-19-diagnostik väntas få gå, Läkartidningen 12 januari 2021

6. Verksamhetschef på NÄL slutar i protest mot neddragningar, Läkartidningen 28 oktober 2020

7. Fler sluter upp bakom uppsagd chef, Dagens Medicin 22 maj 2019

8. Sjukvårdsdirektör i Kronoberg får gå, Läkartidningen 28 augusti 2019

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-09-13

Under min långa yrkeskarriär har jag sett denna destruktiva kultur växa fram och jag bara hålla med er.

Tack för att ni lyfter problemet och inte minst en eloge till er för att ni har civilkurage att göra det!

Annika Dejmek professor emerita och pensionerad överläkare

 

2021-08-18

Jag arbetar själv på Södersjukhuset akuten som undersköterska och ser hur jag själv och mina kollegor sliter i arbetet för att patienterna ska få den vård dom behöver. Även så läkare och sjuksköterskor, det fungerar inte att spara när man läser att regionen har 6 miljarder kronor.  Vart gör dom av alla pengarna??? Jag trivs på mitt jobb men inte att jobba ihjäl mig och att kollegor går in i väggen. Det måste bli en ändring på det hela PLUS er man kan ju säga till dom högsta i regionen att komma och arbeta 2 dagar på Sös akuten så får dom se vad som händer, inte bara prata en massa gojja.

Jessica

 

2021-06-11

Tack för att ni skriver om detta allvarliga samhällsproblem - en verklig demokratifråga som berör oss alla, allvarligt riskerar folkhälsan och drabbar den som ”slåss mot väderkvarnar” med full kraft - med alla ovärdiga medel tillåtna att angripa och kväsa den som vågar prata om detta som anställd i sjukvården.

marika hedman

 

2021-06-09

Detta är ett otroligt viktigt och farligt fenomen - egentligen mycket väl känt - men förnekas ständigt - och kan därför fortleva. Facken måste bli bra på lagen och på att skydda visselblåsande chefer. Pressen bli bra på att granska och att berätta om nedtystande av kritik. Provocerade uppsägningar/utköp måste komma till allmän kännedom. Ifrågasätta. Utredas opartiskt. Lagföras. Utan stöd i faktan som annars förtigs blir den enskilda annars enkelt karaktärsmördad. Sväljs av tysthetskulturen. Svartlistas. Fryses ute. Granska detta och beskriv! Det är ett mycket gravt maktmissbruk av för uppgiften dåligt kompetenta krafter - som har egen vinning och karriär först på agendan - vilket allvarligt urholkar kvaliten i vården - och behåller den dålig och falsk. Och givetvis hämmar utvecklingen. En sjuk vård.

En chef som visseblåste och förlorade jobbet och svartlistades

 

2021-06-09

En stor Eloge till Er unga läkare för att Ni följer Er Etiska kompass o med kurage öppnar debatten o ger politiker feedback o nu även om Tystnadens kultur, som har fått råda alldeles för länge o gäller även primärvården. Alla borde vara tacksamma över denna feedback från professionen o betrakta det som underlag för att korrigera tidigare beslut istället för att gå i försvarsställning .Reflektera över varför vårdpersonal slutar o se sin egen roll i denna utveckling. #Ädelreformen o NPM borde ha utvärderats för länge sedan. ”Patientens pris o professionens kamp” Hur värderas det ?  Ingen annan stor ”koncern” med självaktning skulle ha låtit det gå så här långt. Att lyssna på de anställda har varit en framgångsfaktor för många företag, dock har koncernen Landsting/regioner hittills negligerat denna möjlighet.  #TACK för att Ni hissar den Medicinska Etikens fana, inte bara i huvudstaden utan i hela landet, då Tystnadens kultur är ett nationellt dilemma. #Ni är värda Hippokrates-priset, som borde flerfaldigas detta år !

Annika Wassberg Strindberg Seniorläkare Östergötland

 

2021-06-07

Å vilken bra artikel. Flera som denna behövs. Det är svårt att protestera, man kan inte ens räkna med ens en klapp på axeln från dem man protesterat för. Därför skriver jag under med Pensionerad. Det som har varit har varit. 

Mitt stöd, om blott moraliskt, kommer att försätta. Redaktionen, som det heter, vet vem jag är.

Pensionerad

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev