”Ska gynekologisk onkologi handläggas på kvinnokliniker?”

Kvinnor som drabbas av gynekologisk cancer i Region Västerbotten får i dag olika vård beroende på om de bor i Umeå eller inte. I Umeå hanterar gynonkologer den aktiva onkologiska behandlingen och uppföljningen efteråt. I Skellefteå görs malignitetskontrollerna av specialister i obstetrik och gynekologi – det tycker vi är rimligt och patientvänligt. Men vi ifrågasätter att vi även förväntas sköta delar av den aktiva onkologiska behandlingen.

Obstetrik och gynekologi är ett stort område. Särskilt på mindre kliniker måste specialisterna ha breda kunskaper för att verksamheten ska fungera. Som ett exempel från vår klinik kan en specialist operera ett framfall på förmiddagen för att sedan vara förlossningsjour på eftermiddagen, lägga en sugklocka, tolka CTG och handleda en ST-läkare i att göra en vändning och ett kejsarsnitt. Nästa dag gör specialisten en snabb äggräkning (IVF-ultraljud) på morgonen, några kolposkopier, träffar en patient för en malignitetskontroll, en annan för abortrådgivning, gör sedan en överburenhetskontroll och en tillväxtmätning. Utöver allt detta och mer läggs nu arbetsuppgifter till som tidigare utfördes av gynonkologer.

Läs mer: Förslag om ny yrkesroll inom operationsvård väcker starka reaktioner på Karolinska

Specialistläkare i obstetrik och gynekologi i Skellefteå sätter numera in PARP-hämmare utan att det finns en skriven riktlinje (utöver Fass-texten och regim-biblioteket) som stöd. Det senaste påbudet är att vi också ska börja ordinera cytostatika i cytodos, ta ställning till dosreduktioner, eventuella biverkningar med mera. Så ser det inte ut för allmänonkologiska patienter i Skellefteå, där ansvarar onkologen och ingen annan för den aktiva onkologiska behandlingen.

Cytostatikabehandling är en dyr och potent behandling som kan leda till en hel del allvarliga biverkningar. Dessutom ges den ofta till sjukare, skörare och/eller äldre patienter. Varje patient har rätt till adekvat information om planerad behandling och prognos, helst av en läkare som är specialutbildad i just strål- och läkemedelsbehandling av tumörsjukdomar: en onkolog eller gynonkolog.

Det har hänt och kommer att hända mycket inom fältet onkologiska behandlingar som kräver att man fortlöpande håller sig à jour med utvecklingen. Men vi har en helt egen specialitet att hålla reda på. Utöver några veckors gynonkologisk sidoutbildning under specialiseringstjänstgöringen har vi ingen utbildning i gynonkologi. Gynekologisk onkologi är en helt egen specialitet. En viktig specialitet!

Vi tycker att detta är en jämlikhetsfråga: varför ska våra gynonkologiska patienter få sämre tillgång till onkologisk kompetens och expertis än övriga onkologiska patienter?

Hur ser det ut i övriga regioner? Hur mycket gynekologisk onkologi handläggs på andra kvinnokliniker? Och tycker vi inom professionen obstetrik och gynekologi att det är rimligt? Vad tycker ni onkologer och gynonkologer? Vi behöver få i gång en diskussion.

Samtliga undertecknare är verksamma på kvinnokliniken Skellefteå.

Hannelore Wenkeler, överläkare

Johanna Sundqvist, överläkare

Monika Windling, överläkare

Elin Bondestam, överläkare

Anna Simu, överläkare

Emma Holmbom, överläkare

Helena Wallström, överläkare

Berglind Kristjánsdóttir, specialistläkare

Katisha Atashova Van Den Berg, specialistläkare

Alva Svärd, ST-läkare

Kerstin Holm, ST-läkare

Ingrid Fhärm, ST-läkare

Jessica Kulander, ST-läkare

Stina Berggren, ST-läkare

Mariah Johansson, avdelningschef