Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Skånsk profilering blir fragmentering

Publicerad: 13 februari 2008, 06:28

Man slås av misstanken att regionledningen inte önskar någon diskussion, skriver läkare i Skåne.


Alltsedan sammanslagningen av de två Skånelandstingen och Malmö stad till en region har sjukvården varit i ekonomisk obalans. Vid samgåendet fanns pensionsfonder i Kristianstads läns landsting som försvann och nu anförs bland annat en växande pensionsskuld som skäl för sammanslagning av sjukhus. Den förmodade vinsten vid samgåendet uteblev och ledde inte till vare sig minskad administration eller besparingar.

Olika politiska konstellationer har sedan utan framgång genomfört organisationsförändringar som huvudsakligen gått ut på sammanslagning av sjukhus. Sällan har förändringarna föregåtts av en konsekvensbeskrivning och aldrig har en ekonomisk utvärdering gjorts av kostnaderna. Det finns inte heller belagt att stora enheter är mer kostnadseffektiva eller kvalitetshöjande än små när det gäller närsjukvård.

Eftersom vi i kliniskt arbete lägger stor vikt vid evidensbaserade beslut och åtgärder borde det vara självklart att man inom offentlig förvaltning låter kunskap och beprövad erfarenhet styra (evidensbaserad förvaltning). Ständiga omorganisationer utan att nå mätbara kvalitativa eller kvantitativa mål skapar misstro och osäkerhet hos både patienter och personal.

När förändringarna i Region Skåne inte har medfört någon besparing har man kopierat vad man gjort i andra regioner. Dock utan att ge sig tid eller kanske ens vara intresserad av att se om dessa förändringar haft avsedd effekt eller hunnit utvärderas.

Konsultfirman McKinsey & Company, som nu lämnat sparförslag i Region Skåne, gjorde i oktober 2007 en utvärdering av sammanslagningen av Karolinska och Huddinge universitetssjukhus. Kritiken var inte nådig. Man hade uppskattat besparingseffekten till 600 miljoner kronor, varav endast 34,5 miljoner hade specificerats.  De besparingar som gjorts har skett genom  traditionell osthyvel .

Man konstaterar vidare att förändringen medfört att  styrning och uppföljning på Karolinska är bristfällig  och att organisationen inte underlättar snabba och bra beslut .  Kulturen är på det hela taget inte konstruktiv och karaktäriseras av revirtänkande  och  lågt förtroende för och lojalitet med ledningen.

Nu föreslås ytterligare profilering och  samordning  av sjukhusen i Lund och Malmö enligt likartat mönster. Förslaget har inte föregåtts av någon professionell analys och samtliga verksamhetschefer har bara förelagts ett färdigt beslut. Det påstås vara bråttom av skäl som inte anges, men man slås av misstanken att regionledningen inte önskar någon diskussion.

Tidigare försök med profilerad verksamhet på ett sjukhus och filial på det andra har endast lett till två  halva regionsjukhus . Verkligheten är den att alla specialiteter fungerar i ett nätverk och är ömsesidigt beroende av varandra. Politiker och tjänstemän har nog inte förstått att modern högspecialiserad sjukvård bedrivs i team. En fragmentering och fördelning av specialiteterna mellan sjukhusen försvagar teamen.

Kärlkirurgin är ett bra exempel på hur en profilering till Malmö har lett till en kvalitetsförsämring för patienterna. Kärlkirurgin har utarmats till den grad i Lund att tillgången är sämre än i till exempel Helsingborg. Detta är desto mer anmärkningsvärt som Lund är traumacenter för södra sjukvårdsregionen.

De nu aktuella förslagen innebär bland annat separation av urologisk och kolorektal kirurgi från gynekologisk kirurgi samt neurokirurgi från ögonsjukvård och endokrinologi. Det leder till att team, som i dag hjälps åt, kommer att befinna sig på olika sjukhus. Splittring av multidisciplinära team leder till att patienter undanhålls den bästa vården, att patientsäkerheten äventyras och att utvecklingen hämmas. Det kommer också att resultera i markant försämrad ekonomi och sjukvårdsproduktion.

Man måste nu visa politiskt mod och bestämma sig för att skapa ett komplett regionsjukhus. Om det ska ligga i Lund, Malmö eller Åkarp spelar mindre roll. Det viktiga är en geografiskt, ekonomiskt och organisatoriskt sammanhållen enhet. För Lund talar närhet till universitet, läkemedelsindustri och högteknologiska företag samt att de flesta högspecialiserade verksamheter redan finns här.

För Malmö talar större befolkningsunderlag och investeringar i nya sjukhusbyggnader. För Åkarp talar att man slipper ta ställning mellan Lund och Malmö.

Befolkningen i Skåne har rätt att kräva ett optimalt utnyttjande av sina skattepengar. Satsa därför på att samla all högspecialiserad vård på ett sjukhus för att kunna erbjuda den mest högteknologiska spetskompetensen. Gör det andra till centrum för utveckling och forskning i akutsjukvård.

Dag Ursing
 är överläkare

Mona Landin-Olsson
 är adjungerad professor

Roger Fäldt
 är överläkare

Magnus Löndahl
 är specialistläkare, alla vid Universitetssjukhuset i Lund.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev