Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Skenande läkemedelskostnader är en myt som kan gå ut över patienterna

Publicerad: 11 Juni 2008, 06:52

Kostnadsjakten inom sjukvården kan göra att läkare låter bli att förskriva läkemedel som patienterna behöver, skriver Richard Bergström på Läkemedelsindustriföreningen.


Sverige betraktas av många utomlands som ett föregångsland inom sjukvård och forskning. Vi har ett stort antal forskande företag inom bioteknik, medicinteknik och traditionell läkemedelsutveckling; vi har världsledande medicinska universitet som Karolinska institutet; och vi har universitetssjukhus med läkare i absolut världsklass. Sverige har också myndigheter på området av mycket hög kvalitet.

Allt detta summerar till en av samhällets absolut viktigaste uppgifter: att de patienter som har behov av vård och behandling ska få det bästa som finns.

Mot denna bakgrund är det ganska märkligt att den bild som förs fram av politiker och ledande företrädare ofta handlar om att läkemedel är ett stort samhällsproblem. I stället för att glädjas över att svårt sjuka patienter i exempelvis cancer eller MS äntligen kan ges effektiv behandling och leva ett längre friskare liv, läggs pannorna i djupa veck när läkemedel diskuteras. Och det handlar alltid om pengar.

Läkemedel har framställts som gökungen i sjukvårdens bo som utgör en allt större andel av sjukvårdskostnaderna och som innebär att andra viktiga insatser i sjukvården får stå tillbaka. Denna bild är felaktig. Kostnaderna för läkemedel har under de senaste tio åren varit mycket stabila. Kostnaderna för läkemedel ökar i takt med den svenska tillväxten och i takt med de totala hälso- och sjukvårdskostnaderna. Det finns inget stöd för påståendet att läkemedel tränger ut övrig sjukvård. Det är en myt.

Det är djupt olyckligt att många fortsätter att hävda dessa felaktigheter. Myten utgör bränsle i den sedan länge pågående kostnadsjakten inom sjukvården, vilken riskerar att leda till att läkaren av oro för kostnaden avstår från att förskriva ett läkemedel som patienten behöver.

En delförklaring till att denna myt fortsätter att framhållas är att det ligger politiskt förhandlingsspel bakom. Landstingen får varje år ett bidrag från staten som ska motsvara kostnaderna för subventionen av läkemedel. Då finns det ibland skäl för landstingen att lyfta fram läkemedel som ett särskilt problematiskt område.

Ett stort problem är att kostnader för läkemedel nästan alltid redovisas utan att ställas i relation till andra kostnader inom sjukvården eller samhället i stort. Det är bakgrunden till att Läkemedelsindustriföreningen i dag offentliggör en liten skrift där vi ger en mer nyanserad bild av kostnaderna för läkemedel. Alla siffror är hämtade från de myndigheter och aktörer som regelbundet publicerar statistik om läkemedel.

Statistiken visar att läkemedelskostnaderna de senaste tio åren varit mycket stabila i förhållande till hälso- och sjukvårdens kostnader, se bild ovan. Läkemedelskostnadernas andel har varit som högst 14,7 och som lägst 12,8 procent. Den preliminära siffran för 2006 på 13 procent är den lägsta sedan 1997. Eftersläpningen i statistiken gör att ingen färdig siffra finns för 2007, men andelen kommer att ligga på ungefär samma nivå som tidigare år. En jämförelse med bruttonational­produkten, BNP, uppvisar samma stabilitet för läkemedelskostnaderna som varje år ligger på omkring 1 procent av BNP.

Under tidsperioden har sjukvården genomgått en omfattande omställning. Dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar har minskat, mycket tack vare nya läkemedel och nya hjälpmedel. På samma sätt har introduktionen av antidepressiva läkemedel bidragit till en minskning av antalet självmord.

Antalet sjukhussängar halverades under 1990-talet och har de senaste fem åren minskat med ytterligare nästan en femtedel. Sjukvården har klarat detta mycket tack vare bättre läkemedel. Men trots detta har kostnaderna för läkemedel inom slutenvården ökat ytterst marginellt.

Läkemedelskostnadernas andel av slutenvårdens kostnader har endast stigit från 3 till 4,5 procent.
 Myten om läkemedelskostnaderna riskerar att leda till att de nya och innovativa läkemedlen ifrågasätts utifrån felaktiga grunder. Ledningen för Sveriges Kommuner och Landsting  gick nyligen ut med ett förslag till ett nytt system för introduktion av nya läkemedel. Syftet med en ny modell bör vara att se till att rätt patienter snabbt får tillgång till de nya läkemedel som tillför värde. Om syftet enbart är att spara pengar, riskerar modellen att leda till fördröjningar när det gäller tillgången för svenska patienter av nya, innovativa läkemedel.

Läkemedelsindustrin ställer sig bakom den nuvarande ordning vi har i Sverige, där myndigheten Läkemedelsförmånsnämnnden, LFN, tar ställning till om ett nytt läkemedel ska ges statlig subvention. Samtidigt finns tuff konkurrens på den marknad LFN skapat för läkemedel utan patentskydd. De låga priserna på de kopieläkemedel som kan introduceras när patenten löpt ut, så kallad generika, ger ekonomiskt utrymme för att svenska patienter ska få ta del av nya och dyrare läkemedel.

Regeringen bör snarare utöka LFN:s mandat. Redan i dag finns exempel på lokala bedömningar om kostnadseffektivitet, och det fattas lokala beslut om prioriteringar. Vi ser i dag ökande skillnader i tillgång till läkemedel mellan olika landsting. Detta stämmer dåligt överens med hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård på lika villkor för hela befolkningen. Utvecklingen är heller inte vad riksdagen hade i åtanke när de inrättade LFN. Det är dags att vi på allvar börjar se det verkliga samhällsekonomiska värdet av nya läkemedel. Läkemedel är ingen gökunge i sjukvårdens bo.

Richard Bergström

Richard Bergström
 är vd för Läkemedelsindustriföreningen, Lif.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev