Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Skillnader i vården är önskvärda

Publicerad: 19 december 2011, 13:44

Regionala skillnader kan leda till att vården utvecklas, skriver Göran Stiernstedt från SKL.


Regionala skillnader i medicinsk praxis och i patienters tillgång  till specifik vård är en fråga som ständigt dyker upp i debatten. Dessa  skillnader beskrivs alltid som orättvisa. I den svenska debatten kopplas  dessa skillnader till att vården bedrivs olika i landstingen, att  skillnaderna skulle ha med vårt sjukvårdssystem att göra.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har låtit ta fram en  internationell jämförelse om skillnader av detta slag i länder med olika  sjukvårdssystem. Den omfattar Danmark, Finland, Norge, Tyskland,  Nederländerna, Frankrike, England och Kanada.

Inget av dessa länder har en så bred och öppen  kvalitetsredovisning kring skillnader som Sverige. Men rapporten visar  att regionala skillnader förekommer och diskuteras överallt.

Är då skillnaderna mindre i mer centraliserade system? Nej,  skillnader finns i alla de granskade sjukvårdssystemen, centraliserade  som i England och Frankrike eller decentraliserade som i de nordiska  länderna.

Det svenska sjukvårdssystemet är uppbyggt kring 310 landsting och  kommuner, med ett långtgående kommunalt självstyre. En sådan starkt  decentraliserad struktur kommer obönhörligen att resultera i skillnader.  Men den är också skapad för utveckling. Den svenska sjukvården står sig  synnerligen väl jämfört med andra länder när det kommer till medicinska  resultat.

I Sverige är ett av de absolut viktigaste verktygen för vårdens  utveckling de årliga öppna jämförelserna, ÖJ, av sjukvårdens kvalitet  och effektivitet. Årets sjätte nyss utgivna utgåva visar återigen att  kvaliteten förbättras, men också att det finns skillnader både mellan  sjukhus och mellan landsting, även om skillnaderna minskar.

Trots de påtagliga förbättringar som ÖJ påvisar, präglas hela  debatten av de skillnader som också tydliggörs. Men inställningen att  inget landsting eller sjukhus får vara ”bättre” än ett annat – för då är  det orättvist – är extrem och oförenlig med förnyelse och utveckling.  Om inget nytt och bättre kan introduceras förrän den dag det kan göras  samtidigt, på samma sätt överallt, då läggs en våt filt över utveckling  och förbättring.

Det finns dock oacceptabla skillnader. Skillnader som består år  ut och år in och som beror på brister i kunskapsspridningen. Detta är  något som alla länder oavsett sjukvårdssystem brottas med.

Hur kan de oacceptabla skillnaderna minska?

Rapporten visar att den som tror att det kan ske genom att  exempelvis förstatliga den svenska sjukvården kommer att bli besviken.  Skillnader finns och består även i starkt centraliserade system. De kan  inte bringas att försvinna genom politiska och administrativa beslut.  Däremot kan de påverkas genom metodiskt utvecklingsarbete.

SKL bidrar till utveckling genom sitt engagemang i Öppna  jämförelser, som syftar till att öka lärandet landstingen och sjukhusen  emellan. Det har bidragit både till förbättrade resultat för helheten,  men också till minskad variation genom att de med sämre resultat  förbättrat sig mest.

Samtidigt måste vi kunna klara av att leva med skillnader. De är  inte bara oundvikliga i mänskliga sammanhang, de är också önskvärda.  Skillnader leder till utveckling.

Göran Stiernstedt

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev