Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Skrota dagens absurda system med upphandling av sjukvård

Publicerad: 10 februari 2009, 16:04

Man byter utan att blinka ut leverantörer som har bedrivit en högkvalitativ verksamhet under många år och absoluta skall-krav är som bortblåsta, skriver Mats Heidvall.


Jag är för att man konkurrensutsätter verksamheter men det förutsätter ett regelverk med klara kvalitetskrav och uppföljning av dessa mål. Det finns en inbyggd absurditet i systemet där stat, kommun och landsting såväl beställer som kontrollerar och utför verksamheten. Konsekvensen har blivit att beställaren inte följer upp avtal för att lägsta pris gäller och att man tjänar pengar på att få ett så lågt pris som möjligt.

Efter upphandlingen är absoluta skall-krav och kvalitets- och miljökrav (om sådant över huvud tagit har funnits med) som bortblåsta. Vidare så byter man utan att blinka ut leverantörer som har bedrivit en högkvalitativ verksamhet under många år. På dessa arbetsplatser blir plötsligt hundratals personer arbetslösa och får i bästa fall söka sina ”gamla tjänster” hos ny leverantör och ofta även på en ny arbetsplats.

Man tvingas att skrota dyr, fungerande utrustning, personalen ska lära sig nya rutiner och system och man får lov att stänga fungerande lokaler med allt vad det innebär i form av dolda kostnader och en otrolig miljö- och kapitalförstöring. Tiotusentals patienter ska söka nya vägar. På papperet har landsting och kommun tjänat i vissa fall 100 000 kronor på en total upphandling på så där 12 miljoner kronor.

I dag kan landsting och kommuner också delta i upphandlingar och lägga skambud trots att den egna verksamheten går med underskott. Kostnaden i det korta perspektivet sjunker, men man är tvungen att tillföra budgetmedel för att få det hela att gå ihop. Underskotten får täckas via budget. I dag förekommer det att inga anbud över huvud taget inkommer på upphandlingar då krav och ersättningar är så långt från verkligheten att ingen privat leverantör vill lägga några bud.

Personal blir en handelsvara där löner och arbetsförhållanden stadigt kommer att försämras och vårdkvaliteten minskar.

Vid upphandlingar är underlagen ofta utformade så att i stort sett vem som helst kan lägga bud – till exempel inom äldreomsorg, fysiologi eller psykiatri utan att ha någon som helst erfarenhet eller visad kompetens för utförandet. Det hoppas man skaffa när man har vunnit upphandlingen eller så hoppas man att man hittar någon bättre lämpad som förvärvar företaget, varvid man tjänar en hacka utan att behöva utföra vården och det är ju knappast vad sjuka människor behöver. Eller så får upphandlingen göras om då man i utvärderingar inte har brytt sig om sina egna skall-krav med ständiga överklaganden som följd.

I andra fall har upphandlingarna i praktiken lett till fleråriga monopol för en eller möjligen två leverantörer.

Jag menar att det är ett systemfel.

Nu ska man i Stockholm pröva auk­torisation för vissa diagnoser, bland annat höft-, knäprotes- och katarakt­operationer. Der tror jag är principiellt riktigt. Tyvärr är ersättningen så lågt satt att den understiger sjukhusens självkostnadspris, vilket innebär att man för att kunna utföra den här typen av operationer kommer att vara tvungen att, som vanligt, tillföra budgetmedel eller på annat sett dribbla med ersättningarna för att storsjukhusen ska kunna fortsätta med den här typen av operationer.

För sjukhusens del så heter reptricket strukturbidrag och så kallade omställningsbidrag. Man tar DRG-priset (styckepriset som vårdgivaren får för en operation) som gällde året innan och jämför med det pris som man ensidigt bestämt gäller för att få en auktorisation. Sedan tar man skillnaden och ger sjukhusen i strukturbidrag, det vill säga alla privata vårdgivare får kraftigt sänkt ersättning, men sjukhusens ligger kvar, eller ökas.

Det finns i dag några slimmade privata aktörer som kanske kan klara att utföra uppdraget men det kan också vara så att man inom ett år inte har någon leverantör.

En sak står helt klart: Med dessa ersättningsnivåer har politikerna i Stockholms läns landsting helt skalat bort forskning och utbildning. Man kan inte betala hälften av vad resten av landet har i ersättning för samma sak och tro att man kan ha kakan kvar. Jag är övertygad om att det inte gynnar invånarna i Stockholms län.

Detta bör göras:

1. Sluta omedelbart med upphandling inom vård och omsorg.

2. Auktorisera med rimliga villkor där utförarna får vara med och påverka utformningen.

3. Låt inte landsting och kommuner vara producent, beställare och kontrollant.

4. Utveckla samarbetsformerna mellan privata och offentliga vård­givare.

Mats Heidvall

Mats Heidvall
är ortoped och arbetar inom privat verksamhet i Stockholms läns landsting.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev