Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Slump och bostadsort avgör om hjärnskadad får hjälp

Publicerad: 21 november 2012, 09:41

Vi som arbetar kring personer med förvärvad hjärnskada har de senaste åren noterat att vuxna med förvärvad hjärnskada får allt svårare att beviljas rättigheter enligt lagen om särskilt stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS.


Genom att enbart hänvisas till insatser genom socialtjänstlagen riskerar dessa personer att gå miste om insatser som är nödvändiga för att de ska kunna leva ett liv som andra. Hjälpmedelsinstitutet uppskattar att det i dag finns, lågt räknat, 200 000 personer med förvärvad hjärnskada i Sverige. För dessa har 3 267 insatser beviljats enligt LSS.

De vanligaste orsakerna till förvärvad hjärnskada är trauma samt stroke. Svensk akutvård är i världsklass när det gäller att rädda personer som drabbas av en hjärnskada. Men när det kommer till att hjälpa dem som överlever efter det akuta skedet finns tyvärr brister.
En dåligt sammanhängande vårdkedja med bristande uppföljande stöd medför att bostadsort kan vara avgörande för om man får tillgång till de resurser och stöd som behövs för att få en fungerande vardag.

Vad beror detta på? Bristande samverkan mellan landsting, kommun och stat är en anledning men även att personer med förvärvad hjärnskada är en heterogen grupp bidrar sannolikt. Olika typer av skador yttrar sig på olika sätt, vissa mer uppenbara för omvärlden än andra. Detta kan göra det svårt att avgöra vilket stöd och vilka insatser en person är i behov av. Om funktionsnedsättningen inte syns på utsidan är det lätt att missbedöma dess konsekvenser i vardagen. Dessutom, med snävare budget inom både stat, landsting och kommun, kan det finnas kortsiktiga ekonomiska överväganden som påverkar beviljande av insatser och resurser.

En förvärvad hjärnskada leder många gånger till att personen får fysiska, psykosociala kommunikativa och kognitiva funktionsnedsättningar. I deras vardag kan detta leda till isolering på grund av förlorat arbete, förlorade relationer och även rent fysisk isolering. Med andra ord att hela deras tidigare liv slås i spillror. Är det då rimligt att på eget initiativ förväntas driva och ha kontroll över sin egen rehabilitering, leta hjälp och korrespondera med myndigheter? För dem som inte har anhöriga eller närstående att luta sig emot är detta verkligheten.

Vi anser att bostadsort eller slump inte ska vara avgörande för vilka insatser och resurser man beviljas efter en förvärvad hjärnskada. Det finns behov av en nationell översyn och regional samordning av hjärnskaderehabiliteringen från akutskedet till det uppföljande vardagsstödet. Samverkan mellan statliga myndigheter, kommun och landsting måste stärkas då svårigheten för individen efter en hjärnskada många gånger är att på egen hand initiera och upprätthålla kontakter med stöd- och omsorgsgivare. I landet finns bra exempel på hur Hjärnskadekoordinatorer kan agera som nätverkssamordnare, däribland genom ett projekt som Hjärnkraft i Stockholm driver. Vi ser ett stort behov av denna typ av samordnande insatser för de personer vi möter.

Vi önskar att alla, oberoende av sin hjärnskada, ska kunna få det stöd de behöver för att kunna leva ett så självständigt och fullvärdigt liv som möjligt.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev