Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag10.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Sluta utbilda fysioterapeuter tills villkoren förbättrats”

Under nuvarande förutsättningar är det oetiskt att fortsätta utbilda personer till ett yrkesliv med ekonomisk förlust och risk för ohälsa, anser fyra debattörer. (212 kommentarer).

Publicerad: 31 Mars 2021, 11:10

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Eva-Lotta Novák Wilander, Caroline Ström, Anna Nordin, Lena Lundqvist.


Ämnen i artikeln:

FysioterapeuternaPrimärvårdLöner

 

När förbundet Fysioterapeuterna gjorde en undersökning bland landets fysioterapeuter/sjukgymnaster inom primärvården uppgav 43 procent att de överväger att byta yrke, vilket framför allt beror på den tunga arbetsbelastningen. I likhet med läkarna har fysioterapeuter inom primärvården sett att kraven på antal patienter per dag ökar. 

Fysioterapeutens främsta fokus är alltid att göra det som är bäst för patienten, men att leverera god vård under dessa pressade förutsättningar sker ofta på bekostnad av fysioterapeutens egen hälsa.

Mer att läsa om fysioterapi 

I en artikel i tidskriften Fysioterapi, publicerad 6 november 2019, intervjuas en ung fysioterapeut som berättar att hon planerar att lösa den stressiga arbetssituationen genom att gå ner i tid. Det här är inget ovanligt. Många kollegor berättar att de har gjort på liknande sätt för att orka med. Även läkare inom primärvården uppges gå ner i tid för att orka med arbetet. En väsentlig skillnad för fysioterapeuter är dock lönen.  

Det är inte ovanligt att en fysioterapeut med några års erfarenhet kan ha en lön som ligger runt 30 000 kronor per månad, visar Fysioterapeuternas löneenkät för 2019. Att arbeta 75 procent av en heltidstjänst ger därmed ungefär 15 750 kronor kvar att leva på efter skatt. 

En läkare som gör specialiseringstjänstgöring däremot kan tjäna cirka 15 000 kronor mer i månaden och en överläkare tjänar inte sällan 50 000 kronor mer i månaden, enligt statistik från Saco. Med andra ord, en läkare kanske har råd att arbeta deltid men en fysioterapeut har det inte. 

Det är inte möjligt att klara arbetet som fysioterapeut utan kompetensutveckling, men få arbetsgivare vill eller har möjlighet att bekosta detta, så många gör det i stället på sin fritid och inte sällan för egna pengar. 

Den som väljer att specialisera sig är inte garanterad något lönepåslag efter avklarad specialistutbildning, även om det ges till andra vårdprofessioner inom samma område. Inom specialistpsykiatrin i Stockholm ges det till exempel lönepåslag vid specialisering för psykologer och sjuksköterskor men fysioterapeuter är exkluderade, trots att det höga kravet på kompetens omfattar alla yrkesgrupper. 

Pengar är inte allt, men det är mycket. För den ensamstående deltidsarbetande fysioterapeuten med två barn kan det innebära att inte ha råd med något utöver det nödvändiga när räkningarna är betalda. För fysioterapeuten som går i pension efter ett liv av deltidsarbete kan det innebära att bli fattigpensionär. 

Trots decennier av försök att få upp lönerna för fysioterapeuter har väldigt lite förändrats. I stället har arbetssituationen försämrats genom ökade krav och sämre arbetsvillkor. Många väljer att lämna yrket. En del väljer att skola om sig till läkare. Trots att de påbörjar utbildningen sent tjänas den snabbt in igen. Även kortare YH-utbildningar kan leda till yrken med högre lön. Kvar blir patienterna med försämrade prognoser och försämrad livskvalitet till följd. 

Nu när universitet och högskolor har öppnat för antagning till höstterminen ser vi ingen annan lösning än att uppmana till bojkott av fysioterapiprogrammen. Inte en enda fysioterapeut till bör utbildas förrän arbetsvillkoren förbättrats och kompetensflykten stoppats. Vården behöver fler och inte färre kompetenta och erfarna fysioterapeuter som orkar stanna inom yrket. Under nuvarande förutsättningar menar vi dock att det inte är etiskt att fortsätta utbilda personer till ett yrkesliv med ekonomisk förlust och risk för egen ohälsa. Vi är många som älskar vårt jobb men den som älskar sig själv bör i nuläget välja något annat.

Eva-Lotta Novák Wilander, leg fysioterapeut, medicine magister, skyddsombud, anställd inom Psykiatri Södra Stockholm, tidigare verksam inom primärvården i Region Stockholm. 

Caroline Ström, leg fysioterapeut med magisterexamen i idrottsvetenskap, anställd inom primärvården i Region Stockholm.

Anna Nordin, leg fysioterapeut, medicine magister, deltidsstuderande och deltidsarbetande inom bemanning, Stockholm. 

Lena Lundqvist, leg sjukgymnast, fil kand, privatpraktiserande sjukgymnast med samverkansavtal med Region Uppsala.

Nyheter med koppling till fysioterapi 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-04-09

Upplever att det är en stor skillnad i hur man ser på vårdbehov på vårdcentralen. Har hört att de anses rimligt med 1000 listade patienter per läkare på en heltidstjänst, medan en fysioterapeut har drygt 3000. Detta uppfattar jag snedvridet då en fysioterapeut oftast behöver erbjuda täta återbesök för många patentkategorier. Ex minst var tredje vecka vid start av rehabilitering vid fraktur eller andra skador samt följsamhet vid psykisk ohälsa.

M.B.

 

2021-04-09

Ett av mina första jobb var inom primärvården. Där räknades inte arbetstiden i timmar utan i antal patienter. Vi skulle ha 14 per dag på en heltid. Vid uteblivna eller avbokade besök räknades den halvtimmen inte som arbetstid. Istället skulle vi fylla på med nya patienter i slutet av dagen så totalen alltid blev 14 per dag. Dagarna kunde bli långa med luckor mitt i som inte räknades som arbetstid. Eftersom arbetsplatsen var liten och jag nyutexaminerad protesterade jag inte. Men jag undrar om det är lagligt. Och  hur det annars är möjligt att upprätta avtal med privata utövare inom landstinget (som det hette då) som ger de anställda sådana usla arbetsvillkor. 

Elin

 

2021-04-09

Tack för denna kloka artikel! 

Endast jobbat i ett år, redan utmattad. Viste att man inte skulle få världens bästa lön men inte att kraven var helt orimliga. Samma gäller inom slutenvården. Allt handlar om produktion och vinst. Och facket är helt tandlös, de är för snälla och konflikträdda!

Hela systemet är fel. De privata vårdbolag gör miljardvinster varje år så pengar finns. Dags för strejk??

FT

 

2021-04-09

Arbetar i Värmland där vi ändå får 1h/nybesök samt 45min/återbesök. Lönemässigt tjänar jag ca 50-70% jämfört med mina vänner som arbetar inom industrin. Jag har studerat 4 år (påbörjat en master) och dom har en gymnasieutbildning. Mastern läser jag på min fritid. 27 000kr/månad är väl alltid något men med denna usla löneutveckling så vet jag inte hur länge jag har råd att vara fysio. 

H

 

2021-04-09

Bytte för några år sedan jobb från kommunal verksamhet till slutenvård med löften om möjlighet till vidareutbildning. Gick ner i lön då den nya chefen fick mig att tro att det inte var möjligt att få den lönen jag ville inom slutenvården. Har varje år vid löneförhandling fått höra att potten är liten och att jag ska vara ”nöjd” med 400-500kr. Och vidareutbildningar har man fått betalt men förväntats sköta förutom på obligatoriska moment. Jobbade hårt i våras med Covid-vård men ser nu hur planen är att dra ner bemaning av FT på IVA/Infektion vilket är de avdelningar jag brinner för. Känns ledsamt och gör att jag kommer lämna slutenvården men vet inte vart jag ska ta vägen då löner, arbetsmiljö och kompetensutveckling för vår yrkeskategori inte prioriteras på något ställe. 

...

 

2021-04-09

Sanningen är att redan på utbildningen (som jag inte ångrar en sekund) stöps man i denna pay-to-play kultur. 

Termin 1 genomförde 90% av mina kurskamrater en massagekurs som skulle bekostas själv. Jag anser att de blev lurade. Inför primärvårdskursen i T5 gick snacket att ”alla borde typ läsa OMT1” för att man ens skulle ha en chans i yrkeslivet. Den skulle såklart betalas ur egen ficka. Tragiskt, men jag såg varningsflaggan vifta redan då. Jag vägrade då och jag vägrar nu att ge av mig själv på det sätt man läser om här i kommentarerna.

Som fysioterapeut blir jag nog inte långvarig fast än jag sett till en ok situation sen jag började jobba 3 år sedan. Best of luck till er som planerar hänga kvar.

MM

 

2021-04-09

Känner efter mindre än 2 år i yrket att möjligheten för löneutveckling är usel och ett skämt. Kompetensutveckling får man jaga och be på sina knän till arbetsgivaren för att få om dom känner sig givmilda.

Så till hösten blir det plugga till nytt där man faktiskt kan få en lön som känns rättvis mot arbetet man gör.

G

 

2021-04-09

Har mer än 20 års erfarenhet inom mitt område och besitter dessutom specialistkompetens sedan flera år tillbaka, men har trots det bara 35.000 kr i månadslön. Ändå uppmanas vi att vidareutbilda oss och lockas med ”löneökning”. I mitt fall har det inneburit ca 2000 kr sammanlagt sedan jag blev färdig specialist. Jag är glad och stolt över min vidareutbildning men det är inte särskilt uppmuntrande att det inte premieras mer! 

Besviken

 

2021-04-09

Jag har arbetat som fysioterapeut i primärvården i Stockholm i 6 år. Det som sätter värdet av vårt arbete är hur mycket pengar vi drar in och kravet på att träffa mellan 12-15 patienter per dag.

Min upplevelse är att vilken typ av vård vi ger inte spelar någon roll utan det är antalet besök som är det viktiga. Att arbeta fram lokala rutiner och vårdprogram finns ingen tid till och möten tas ofta bort för att ”det är högt tryck” och vi behöver träffa patienter istället för att kunna utveckla verksamheten. 

Trots att jag och mina kollegor har fulla kalendrar och träffar mellan 10-15 patienter varje dag så går vår mottagning inte runt, det är orimliga krav som ställs och det får mig ofta att fundera över att byta arbete.

Fysioterapeut

 

2021-04-09

Otroligt bra att detta tas upp. Det är så tråkigt att se att så många fysioterapeuter ska behöva känna såhär i sitt yrke. Jag känner också igen mig, tyvärr. Många fysioterapeuter är engagerande, drivande, prestigelösa, nyfikna och ansvarstagande personer - men vad får vi för det? 

På öppenvårdsmottagning på sjukhus tar jag och mina kollegor emot i snitt 12–16 patienter om dagen, enskilda besök. Ingen tid för rast. I primärvården har jag vänner som fått mindre löneök än 2% (dvs real ”lönesänkning” pga inflation) med motivering ””minskad produktion”” under studentperiod eller sjukperiod. Närmsta chefen sitter i kläm och beklagar sig över att det inte finns mer pengar i potten. 

Att läsa extra kurser uppmuntras, men på sin höjd får man någon enstaka dag på arbetstid resten förväntas göras på fritiden, när man redan är slutkörd efter jobbet. 

Vi behöver mer tid för patienten, högre lön då vi får högre arbetsbörda/utökade ansvarsområden och framför allt betald vidareutbildning för att hålla oss ajour med forskningen.

Mvh fysio trött på ständig stress

 

2021-04-09

Tänker på alla gånger jag känt att det är för höga krav och för låg lön, på alla samtal med kollegor och chefer. Så många ggr under så många år. Så mycket stress och frustration. Som tur var hade vi kollegor varandra, stöttade och hjälptes åt.

Sjukgymnasten

 

Jobbade 12 år på en privat/personalägd primärvårdshabilitering i Stockholm där runt 20-25 personer ägde och hade runt 140 anställda. Det fanns sällan större mängd pengar till löneförhöjningar för personalen men alltid stora pengar till aktieutdelningar för ägarna. Minns ett år... tror att det var 14,4 miljoner i aktieutdelning. Det konstiga är vad man kan acceptera och bli van vid när det påtalas om och om igen. Jag stannade ändå kvar i 12 år. Min tanke var att så här är det nog överallt. Hörde väldigt sällan andra berättelser.

2021-04-09

Jobbat inom primärvård i 34 år och har en hel del utbildningar i bagaget sen förr (då vi fortfarande fick vidareutbilda oss).

Lönen är 35000 efter alla dessa år...att vara regionen trogen har INTE lönat sig!

Kollegor som läser master får göra det på sin fritid, ta ut semester, och bekosta sina resor själva!

Alltså vi är såna ”duktiga medarbetare” men frågan är om vi inte är lite korkade när vi går med på såna villkor🤔

Leg.sjukgymnast sen 34 år

 

2021-04-09

Tack för en mycket bra artikel!!

En gång för länge, länge hade vi fysioterapeuter patienten fokus. Så är det dessvärre INTE nu. På min mottagning ser ledningen ENDAST till pengar och vinst. Vi terapeuter tvingas in i en ETISK gråzon. För att verksamheten ska ”gå ihop”” ska vi i personalgruppen  ”fabricera”” åtgärder för ökade intäkter, många etiskt tveksamma. Ett exempel är att ta fler återbesök på patienter vars rehab/behandlingsplan egentligen säger att patienten har en överenskommelse/förtroende att tex träna på egen hand. Ett annat exempel är att trots lång väntetid för att få nybesökstid får vi inte hänvisa till annan mottagning, patienten ska vänta hos oss. Får då en onödigt lång väntan på rehab. Det känns som om nåt i sjukvårdssystemet är riktigt FEL! Det är plågsamt att mitt arbete innebär dagliga etiska dilemman pga PENGAR.

Mer än 3 decennier som fysio

 

2021-04-09

Legitimerad fysioterapeut. Totalt läst ca 6 år. Jobbat i 16 år. 

Jag har inte räddat liv, men jag har fått människor att leva. Jag har fått människor att resa sig igen, både fysiskt och mentalt. Jag har gett människor möjlighet att återgå till sina älskade fritidsintressen och idrotter. Hjälpt dem att återfå sin arbetsförmåga. Fått dem att inse sina styrkor, och att bygga sin förmåga. Ibland är det ”quick fix”, ibland är det år av slit. Ingen patient är den andra lik. Jag känner att jag gör skillnad för människors livskvalitet varje dag. Jag är stolt över mina insatser. 

Men nu måste vi sluta upp och se oss som ”volontärarbetare”. Vi blir bra på det vi tränar på...tacksamhet till exempel. Nu är jag  j*vligt less på att vara tacksam! Problemet med oss är att vi är lojala vardagshjältar. Andra yrkeskårer går framåt. Men vi står kvar. 

Lina

 

2021-04-09

Hej!

Jag jobbar som fysioterapeut inom primärvården i Stockholm. Jag ska helst ha minst 12 patienter per dag men blir ofta upp emot 16 patienter per dag. Detta innebär att jag har en patient varje halvtimme och en timme lunch. Då ska även journalanteckningar signeras och god vård ges. Att ge god vård på 30 minuters besök är många gånger svårt och många gånger känns det som att produktion är viktigare än att ge kvalitativ vård till patienterna. Jag anser att kraven är orimliga och lönen och löneutvecklingen alldeles för låg. Förändring behövs, annars har jag svårt att se mig jobba inom branschen mer än 5-10 år till.

Primärvårdsfysio

 

2021-04-08

Arbetar på specialiserad klinik inom region Stockholm och upplever att det utan statistikpinnar ändå är liknande kravbild som inom primärvården. Personalbrist ska lösas inom gruppen vid både kort och lång frånvaro. Utbildningar bekostas i princip aldrig och vi får ingen arbetstid till fördjupning inom aktuell forskning. Helgtjänstgöring utan ob-tillägg, låg lön i förhållande till utb.nivå och prestationer, minimal löneutveckling eller möjlighet att utveckla yrkesrollen och avancera karriärmässigt. Skralt med andra förmåner - hos oss har de tagit bort(!) friskvårdstimme. Fysisk arbetsmiljö släpar efter rejält vad gäller lokaler och utrustning för patientarbete, administration och andra personalutrymmen.

Önskar att vi alla kan hjälpas åt med att inte bekosta kurser själva och kräva ersättning för magister, master och specialistutbildningar. Aldrig gå med på LÄGRE lön vid byte av arbetsplats eller arbetsområde. Sluta överprestera!

Låt oss gå ihop på arbetsplatserna och mobilisera kraft med andra professioner och fackförbund för att få genomslag på plats, men även nationellt! 

Vi förtjänar bättre!

L

 

2021-04-08

När jag läser kommentarsfältet blir jag bedrövad, det är samma gamla vanliga sosse-narrativ, arbetsbördan är för hög och lönen för låg. Om du inte gillar läget, byt jobb, ta inte jobb för allmosor.

Fysioterapeut i primärvård

 

2021-04-08

Sitter i samma sits i primärvården i Stockholm, men kan bara inte förstå varför folk är så besatta av att fixa ett trasigt system som inte gynnat vårdgivare på hur många decennier som helst? Politiker värderar inte yrket, så varför ska vi jobba för dem? Kliv bort från landstingsvården helt. Privatisera och börja jobba som naprapater och kiropraktorer. Överge det sjunkande skeppet. Visa värdet genom konkurrens och resultat med patienter, sluta jaga pinnar. Om värdet inte ökar när vi överger sjukvården, var vi ens så viktiga till att börja med? Om värdet ökar när vi överger sjukvården, då kommer vi få löner och villkor som matchar ansträngningen vi som yrkesgrupp lägger ner.

Victor

 

2021-04-08

Har arbetat 3 år inom primärvård. Kan bara instämma med samtliga  angående hög arbetsbelastning, mycket ansvar och orimligt låg lön. Studerar nu för att ta en annan yrkesbana och inte arbeta kliniskt. Jag älskar min roll som fysioterapeut där jag får använda min kunskap till att hjälpa människor men det är inte värt det med dagens villkor. 

Besviken

 

2021-04-08

Har jobbat som fysio i primärvården i 6 år, efter omskolning från annat yrke. Gick ner i lön med ca 6000kr jämfört med tidigare arbete. Gick ner i tid till 80% efter ett år för att orka med jobbet. 

Jag älskar mitt jobb, men orkar inte med det. Jag  är för trött för att umgås med familj och vänner när jag kommer hem, ligger hellre och vilar. Känner mig konstant otillräcklig. Läser på på min fritid, artiklar, riktlinjer mm. Samt har gått flertalet utbildningar på min fritid och egen bekostnad...

Så trött på detta...

Fysio

 

2021-04-08

Jobbat i 18 år. Lön: 32,000 kr. Har under dessa år fått ok att gå 6 kurser på en-par dagar. Har jobbat både inom kommun, primärvård och slutenvård. Man är tyvärr ett huvud, en brick i ett spel. Man ska vara lojal, flexibel, jobba jobba jobba, handleda studenter, vara aktiv på möten och vara med i förändringsarbeten... Men ja, vad får man för det?? Har lyft detta med facket så många gånger och bara fått till svar att man inte jobbar så, msn kör inte den mer aggressiva linjen- utan den mjuka linjen där man vill förklara vad en sjukgymnast gör och hur bra vi är. Så den här artikeln är sååå välkommen! Äntligen några som vågar riva till och berättar det så många av oss känner. När jag kontaktade facket lokalt och centralt sist, blev dom nästan arga när jag nämnde lönefrågan. ”Men det handlar inte om lönen/ att ni alltid ska lyfta lönen/det här är inte ett yrke med sådan lön så hur kan du förvänta dig lön i den klassen?” Hur kan man komma framåt då - när dom som jobbar fackligt inte själva vill ta i frågan. Jag försökte förklara att vi inte får sökanden för att dom inte går med på den låga lönen - och då fick jag också bara ett fnys tillbaka. Vi har rätt till en bra lön+löneutveckling!!

Sjg sedan 18 år

 

2021-04-08

Jag har arbetat som fysioterapeut i 9 år. Jag har på fritiden läst 1.5år för att få en magisterexamen (och en halv master). Jag har nästan slutfört specialistutbildning. Jag handleder studenter och är mentor åt kollegor. Jag deltar i utvecklingsarbeten och skriver riktlinjer som kan användas av fysioterapikollegor nationellt. Jag tjänar 28500kr i månaden.

Är jag nöjd med mitt yrkesval? Nej. Men efter flera år med parallellt arbete och studier har jag varken sparpengar eller ork att studera och utbilda mig till något annat. Å andra sidan behöver jag troligtvis ingen utbildning för att få ett annat arbete med samma lön. Pinsamt!!”

B.A.

 

2021-04-08

Jobbade 8 år i yrket inom primärvården. Löneutvecklingen var usel trots vidareutbildning (masterexamen). Man skulle helt enkelt nöja dig med att man fick utbildningen på arbetstid och att jobbet betalade resorna. Fick 2000:- i påslag. Svaret var i övrigt ”om vi skulle ge löneförhöjning åt alla som utbildar sig vidare så skulle vi behöva skära ned på personal”. Det fick mig att tacka för mig och kasta in handduken. Hoppade in i gruvindustrin som maskinförare. Inte ångrat mig en endaste gång. Har ex en lön som är i nivå och över vad en ST-läkare har. Lägg därtill personalförmåner som gratis träning (var jag vill), sjuk- och tandvård, optiker etc.Till detta har man 2 ledigveckor av 5. Mycket mera fritid och energinivåer till 100%! Det enda jag ångrar är att jag inte hoppade av tidigare. Psst! Efter en tid gjorde ytterligare två kollegor karriärbyte till samma jobb som mig. 

Anna

 

2021-04-08

Det är med sorg jag läser alla dessa kommentarer från äldre och yngre fysioterapeuter som ångrar sitt yrkesval. Jag är en av er. Jag har ångrat mitt yrkesval från start. Men under senare år har det blivit mer uppenbart att jag fattade ett felaktigt beslut. Jag har valt att aldrig bli medlem i fysioterapeuterna på grund av deras hållning i frågan om bland annat utbildningsplatser. Ständigt denna självuppoffrande attityd och slagord som ”vi ska bli bättre på att berätta vad vi gör”. Om alla förstår hur duktiga vi är så kommer vi få högre löner. Det är uppenbart att det enda som kan rädda nuvarande situation är om vi blir färre. Jag rekommenderar inte någon att läsa till FT, eller att arbeta i vården överhuvudtaget. Frågan är vilka som ska arbeta i vården i framtiden? Vad ska unga kvinnor med intresse och talang för att möta människor jobba med?

AN

 

2021-04-08

Det är tiden till varje patient som också är orimlig att på kort tid kunna ställa diagnos, prova ut rehabprogram samt svara läkare och andra berörda när jag arbetar i primärvården. På en mindre mottagning blir det mer känsligt då jag som Fysio skall sköta allt från från att ta emot, registrera, bedöma och behandla på kort tid för låg ersättning. Mer lön och mer tid att hinna med patienterna, mindre papper.

Jo

 

2021-04-08

Efter 9 år i yrket, magister samt specialist inom intensivvård och därtill en med.kand i idrottsmedicin tjänar jag 35 000 på ett Universitetssjukhus. Är högspecialiserad inom mitt område kliniskt, och trots det dålig lön och dåliga villkor. Ex. under denna covid pandemi omfattas vi fysios inte ens av samma avtal från regionen som våra kollegor med andra professioner på IVA, det vill säga vi får inte jobba utifrån det arbetssätt som gynnar patienten, teamarbetet eller vår arbetsbelastning utan förväntas istället ”prioritera” bland dubbelt-fyrdubbelt så många patienter som vanligt. Och inte heller få ersättning för den ökade belastningen. Den etiska stressen är förödande och arbetsglädjen försvinner.

Spec.sjg

 

2021-04-08

Färdig sjukgymnast sedan 12 år tillbaka och tycker egentligen att jag har världens bästa yrke. Tänk att få hjälpa någon tillbaka till ett fungerande liv, att få vara med om när någon tar de första stegen igen efter en ibland årslång rehabilitering! Om jag bara hade fått förutsättningar att göra det jag är utbildad till i större utsträckning..! Jobbar nu inom kommunal hemsjukvård där det förvisso inte är produktionskrav men ett patientunderlag där behoven bara blir större för varje år med vårdtunga patienter och oförändrade resurser. Hela tiden försöker vi jonglera patienterna genom att glesa ut hembesöken och hoppas att det går hjälpligt med dåligt samvete och känsla av otillräcklighet som följd. Klump i magen när man går hem, klump i magen när man ska försöka bemöta patient/anhöriga om varför rehabiliteringen efter stroken är knapp. Har heller aldrig hört talas om ett annat yrke där så många tar (obetald) ledighet för att bli bättre i sin profession, på egen bekostnad - allt för patienterna! Där utbildning ofta används som ett argument mot löneökning. Vet inte om jag hade valt detta yrke igen, just pga förutsättningarna I dagsläget, tyvärr!

S

 

2021-04-08

Jobbat 31 år älskar yrket som sådant att vara detektiven.

Individuell lönesättning totalt värdelöst när det infördes. Chefernas gullegrisar fick bra utdelning medan de som ifrågasatte saker och ting fick inget.

Utbildning nä ni får lära varandra.

Betalat lymfterapeut utb själv som kostade 26000 kr

Sällan med i ledningsgrupperna då det bara var ssk och läkare som räknades.

Vid förhandling om lön så togs det upp om man kunde något annat än sjukgymnastik som it-kunskap eller engagemang i någon oväsentlig grupp.

Jag är ju sjukgymnast som kan göra bedömningar och behandlingar efter den tunga ryggsäck av erfarenhet man bär med sig.

Totalt hjärnsläpp fick politiker och tjänstemän med betalningssystem och hur det stressar sönder sjukgymnaster 12-15 besök per dag.

Vi har så mycket kunskap och är hängivna i våra patienter och söker lösningar och lindringar .

Jobbet följer med hem .

Vi behöver lön efter erfarenhet och kunskap inte efter antal patienter.

Vi måste få vara delaktiga i ledningsgrupper. Vi är intelligenta människor vi också. 

Laila

 

2021-04-08

Jag älskar verkligen mitt arbete men det är helt orimligt att löneutvecklingen är i princip obefintlig och vidareutbildning likaså. Har sedan utbildningen varit jättepeppad på att bli specialist inom mitt område men har insett att det absolut inte är värt det. Lägga år på utbildning, engagemang och möda för en titel som förhoppningsvis ger mig några hundralappar extra? Nej, det går ju inte. Det är löjligt. Jag kommer att byta bana eftersom det känns helt lönlöst att fortsätta arbeta långsiktigt för en lön som jag hade kunnat dubbla på några år i tex handelsbranschen. Jag vill inte byta bana för jag älskar verkligen mitt arbete, men det går inte att fortsätta såhär.

Evelina

 

2021-04-08

Hur en jobbannons för fysio egentligen borde se ut:

”Eldsjäl sökes!! Vi söker nu en leg.fysioterapeut som glatt tar på dig oändligt mycket ansvar och överfyller kalendern med dubbelbokningar. Vi ser gärna att du läser vidare, håller dig ajour med nuvarande forskning och specialiserar dig (på din fritid såklart.) Meriterande om du vet hur du kan kvå-koda effektivt för att dra in mesta möjliga ersättning för patientbesöken. 

Lön: skitdålig.

Omfattning: 200% Möten schemaläggs oftast över lunchrasten. Vi har inga fikaraster.

Förmåner: Du får sjukvårdskvitton betalda när du tex blir utmattad och behöver uppsöka vård. Vi ser fram emot din ansökan eftersom större delen av medarbetarna är sjukskrivna!”

Fysio

 

2021-04-08

Jag älskade utbildningen och hade höga förväntningar. Jag var ambitiös och målmedveten. Lärarna var motiverande och målade upp en idyllisk bild av jobbet som fysioterapeut. Jag ville bli den bästa fysion jag kunde. Jag skulle jobba personcentrerat, etablera kontakt och bygga vårdrelationer. Jag skulle se hela människan och arbeta biopsykosocialt. Jag ville göra skillnad för mina patienter. 

Vilken jäkla käftsmäll det var att komma ut i arbetslivet. 

Primärvården tuggar sig igenom mina kollegor och spottar ut dem när inget annat finns kvar än sjukskrivning. Sjukhusen behöver huvuden, oavsett innehåll eller kompetens. Kommunerna behandlar oss som hjälpmedelsleverantörer och fyller våra dagar med administrativa uppgifter. Lönen är låg och kortisolet högt. 

De redan höga investeringarna gör valet svårare. Men om jag ska vara helt ärlig mot mig själv så vet jag mycket väl vad mitt råd hade varit, om det varit min patient som undrade. 

AE

 

2021-04-08

Jag gick ifrån yrket delvis pga alltför låg ersättning. Det går inte att leva på en sån lön och tycker det är förkastligt att man efter en 3-årig utbildning inte får mer. Min livskvalité är mkt bättre nu, mkt tack vare högre ersättning och friare dagar. Gör något åt löneläget! Tills dess kommer jag inte jobba som fysio.

Jens

 

2021-04-08

Har själv gjort misstaget att utbilda mig till sjukgymnast, varit i yrket i ungefär 5 år men nu är det äntligen slut. Om vi är så satans dumma att vi  betalar för våra kurser på obetald tjänstledighet får vi verkligen skylla oss själva. Vem som helst(t o m inom vården) ser ju att det bara är patetiskt att fortsätta. Jag har vägrat kurser och vidareutbildning i och med att det kostar och jag är genuint glad över detta. Har legat högre i lön än majoriteten av de som kommenterat = det finns inget löneutrymme att hämta. Vi måste sluta skriva: Vi måste kräva det och det. Det vi måste göra är att skola om oss. Kollegor som är kvar i yrket kommer att föra samma diskussion om 10 år. ”Vi måste börja ställa krav”. Nej, det är precis det som vi inte ska göra. Det har man gjort länge och det enda vi vet inte fungerar är precis detta. Vi är väl vetenskapligt skolade? Egentligen förstår vi att det inte blir någon skillnad.

Fys

 

2021-04-08

Arbetat som fysioterapeut i primärvård i 35 år! Mina 4 barn mellan 20-34 tjänar alla mer än jag och mina kollegor gör.

Nu när vi ängsliga fysioterapeuter tror vi är behövda för bla rehab av Covid-19 patienter är det inte en dag för sent att gå ut i strejk för bättre lönevillkor!!

Smuggler

 

2021-04-08

Arbetar inom specialiserad fysioterapi och trots 20 års erfarenhet samt specialistutbildning så tjänar jag mindre än en undersköterska - förvisso med helgtillägg ob tillägg och annorlunda arbetstider. En löneutveckling som inte kompenseras i takt

Med att priserna går upp på div saker – vilket år efter år innebär en löneminskning.

Trött Fysio 

 

2021-04-08

Jag tog examen för 2 år sedan och gick direkt in i primärvården. För att inte gå in i väggen gick jag innan jul ner i arbetstid. För att dryga ut lönen började jag jobba som onlinefysio för artros, min timlön där blir ca 3 gånger så hög som på min vanliga arbetsplats men där har jag ingen pension, ingen semester och inga rättigheter och jag vill egentligen inte arbeta på det sättet men känner att jag måste ju få in pengar någon stans ifrån. Helst skulle jag vilja bli specialist men det känns helt omöjligt. Ångrar att jag läste till fysioterapeut pga arbetssituationen, älskar egentligen patientkontakten, men nu har man inte möjlighet att ge bra vård. Har dåligt samvete mot mina patienter som förtjänar bättre. Blir förbannad över hela situationen men förstår inte hur jag ska ta mig ur? Byter man arbetsplats ser det ju likadant ut där?

Linnéa

 

2021-04-08

Tack för den här artikeln! Viktigt och verkligen på tiden att fysioterapeuternas arbetsmiljö uppmärksammas. Vi måste sluta acceptera läget och jobba mot förändring. Det är inte rimligt att arbeta efter de krav vi har på oss för den ersättningen vi får. Det är inte heller rimligt att behöva bekosta vidareutbildning själv och sen inte få lönetillägg för ökad kompetens.

H

 

2021-04-08

Sedan införandet av vårdval och med detta ett poängsystem har jag varit mentor för ett antal nyanställda. I princip alla uttrycker mycket stark stress, flera har gråtit på kontoret för att de känner sig otillräckliga när de inte hinner med.

När ledning uppmärksammats har förslagen varit att de nyanställda ska boka fler parallellbehandlingar, boka in extra besök med patienterna, lära sig ”knep” av kollegor för att spara tid.

Förslagen från oss anställda minska ”produktionsstarten” som det kallas har blankt nekats.

Jag har aldrig fått utföra vidareutb annat än enstaka helgkurser med bibehållen lön.

Hade 2010 en ingångslön på 18500, ökat med 500 - 700kr/år. Endast fått upp lönen någorlunda genom byta av företag.

Måste instämma i övriga kommentarer, ohållbar arbetssituation avseende krav på allt bredare kompetens och stress.

Sjukgymnast

 

2021-04-08

Vad händer om samtliga fysioterapeuter inom primärvården går ut i strejk?

Trogen tjänst

 

2021-04-08

Jag arbetade 5 år som fysioterapeut. Gick ner i tid för masterutbildning, använde semesterdagar till privata kurser samt bekostade dessa själva. Jag tycker den stora bristen med yrket är den nästan obefintliga möjligheten till utbildning/inläsning på arbetstid! Valde att byta bana och pluggar nu läkarprogrammet. 

T

 

2021-04-08

Arbetar inom PRV i Stockholm. Nuvarande arbetsplats har en enorm personalomsättning, ca. 60%, på 2 år - uteslutande pga usel arbetsmiljö fylld av stress och sjukskrivningar. Ska som minimum ha 12 patienter per dag, men helst 14-15, och inga raster. Har man dessutom varit sjuk eller fått en avbokning räknar chefen med att man ska ”ta igen” det antal patienter som då uteblivit i o m frånvaro. Vet ingen annan yrkeskategori som på sin FRITID vidareutbildar sig för EGNA pengar - och inte ens får någonting för det på arbetsmarknaden. Möttes med motstånd från chefshåll när jag sökte vidareutbildning, hen sade att det var onödigt, trots att jag var tydlig redan på intervjun med mina planer. Fick ett lönepåslag med 300:- - för jag hade ”producerat för lite” d v s plockat för få pinnar, trots uppfyllda krav. Receptionisterna tjänar mer än jag. Hade jag kunnat backa tiden hade jag utbildat mig till vad som helst förutom sjukgymnast..

XX

 

2021-04-08

Man kan inte påverka lönesituationen via sin närmaste chef utan frågan måste lyftas inom Sveriges regioner och kommuner samt ytterligare högre politisk nivå. Önskar att Dagens Medicin tar kontakt med politiker och lyfter frågan.

Fysioterapeut

 

2021-04-08

Det är mycket snack om att lönerna och villkoren ska förbättras. Men varför? Ja kanske för att man utbildar sig minst 3 år på högskola (oftast längre) och kommer tillhöra den yrkeskåren som har högst utbildning inom sjukvård, hälsa och rörelse i samhället. Rörelse är medicin och kan förebygga/behandla mycket skador och ohälsa. Yrkeskåren är ett måste i ett modernt fungerande samhälle, vad händer när våra människor har rörlighetsstörningar eller smärtor i kroppen? Och det är inga fysioterapeuter som varken vill eller orkar ta hand om dem på ett bra sätt. Samhället stannar, begränsas, saktas och avvecklas. Fysipterapeuterna har fått nog! Dags förbättra villkoren och lönerna för våra Fysioterapeuter.

Jacobi

 

2021-04-08

Jag arbetar för närvarande på sjukhus i region skåne. Totalt 12 års erfarenhet som sjukgymnast och tjänar strax över 34 000 kr. Usel löneutveckling och obefintliga karriärmöjligheter gör att jag kommer att lämna yrket om högst några år. Jag tycker synd om alla kollegor som bevisligen far illa av sitt arbete och blir sjuka av stressen samt förnedras av arbetsgivarens ovilja att betala anständig lön och karriärutveckling.

Det jag dock aldrig skulle göra är att betala kompetensutveckling ur egen ficka. Det är vansinne att göra så och det förstör för kåren som helhet. Ett annat problem i kåren är vissa pseudovetenskapliga och alternativmedicinliknande koncept som exempelvis OMT. Det är många samverkande faktorer som skapat dagens ohållbara situation.

Fysio

 

2021-04-08

Mycket viktig debatt, bra belyst. Jag arbetar som privatpraktiserande sjukgymnast på egen etablering. För att nå upp till heltidskravet tvingas jag arbeta alla dgr i veckan för att hinna med allt skrivbordsjobb med. Ändå når jag inte regionens krav på antal behandlingar samt att mina journaler borde vara mer utförliga. Hur ska jag hinna det när jag endast får betalt för 25 min och i den tiden,  ska jag  hinna undersöka patienten, skapa förtroende och skriva journalen helst... Sedan ska jag avsluta patienten efter 6-7 behandlingar och dom ska då vara redo för friskvård. Orimligt. Jag söker nytt jobb...

Privatpraktiserande sjukgymnast 

 

2021-04-08

Otroligt viktig fråga. Vi måste sluta upp tillsammans för att kräva förändring. Jag vill inte sitta på ett enda lönesamtal till och höra hur bra jag är men sedan få ett lönepåslag som är ett hån. Jag vill inte behöva betala för min utbildning med fritid och egna pengar utan någon vinst i löneökning. Jag vill inte avlasta läkarna med något mer när de har hälften så många patienter/dag och jag knappt får ett tack. Jag vill ha tid för patienterna och för reflektion. 

Maria

 

2021-04-08

Har jobbat som sjukgymnast i 8 år, varav 6 år inom primärvården. Jag trivs med såväl kollegor som patienter och med mitt arbete. Ändå funderar jag nästan dagligen på att byta yrke Denna ständiga jakt på pinnar som är det enda som räknas. Den konstanta stressen, tröttheten och frustrationen över hur undervärderat yrket är. Lönen i förhållande till det ansvar man tar är som ett skämt och löneutvecklingen i det närmaste obefintlig. Något måste göras - och det NU! En strejk vore verkligen på sin plats.

Byter snart yrke

 

2021-04-08

Jag valde att byta bana efter fem år som sjukgymnast och en magisterutbildning i klinisk medicinsk vetenskap. Jag gillade mitt arbete, men det var alldeles för mycket ansvar för den låga lönen. Jag funderade på att specialisera mig, men jag förstår inte vad år av handledning som man ofta ska betala ur egen ficka ska leda till, mer än att få en titel. Jag håller tummarna för att sjukgymnaster och fysiotetapeuter får upp lönen, ni gör ett otroligt arbete!

Tommy

 

2021-04-08

Arbetat som fysioterapeut i  5 år, har en lön på 30 000 inom primärvård. Idag har jag haft 20 patientbesök samt handlett en student. Jag ligger långt efter i  jornalarbetet och känner inte att jag räckt till i alla patientmöten samt haft tid för reflektion med student. 

Alla universitetskurser jag läst har jag tagit tjänstledigt utan lön alternativt tagit semester. Jag älskar mitt arbete och att lära mig mer och utvecklas i min yrkesroll men känner att det är svårmotiverat då det innebär att gå ner i arbetstid och därmed i lön. När jag skaffar familj tror jag arbetsbelastningen kommer vara för hög och kräva nertrappning eller arbetsbyte. Fantastiskt arbete men villkoren behöver förändras!

AL

 

2021-04-08

Arbetat som sjukgymnast sedan 1986. I primärvården sedan 1990. Lång erfarenhet. Många vidareutbildningar. Brinner för patientarbetet. 6 år i rad fått 0 kr i löneförhöjning!! 

Det innebär alltså en reallönesänkning varje år. Frågar mig varje dag varför jag fortsatt arbeta?  Pga sjukdom arbetar jag 50 %, många timmar övertid för att hinna med administrativa arbetat. Kontaktat LSR och påtalat hur illa det är ställt på arbetsplatsen. Lämnad av facket utan åtgärd eller engagemang. Vad gör Fysioterapeuternas fack??

Gunilla

 

2021-04-08

Jag har arbetat som sjukgymnast i över 10 år och med en magisterexamen har jag en lön på 32000, och då ska jag väl skatta mig lycklig i sammanhanget. Men få 4-åriga utbildningar har lägre lön. Det stora problemet för hälsan för oss sjukgymnaster är dock ersättningssystemen som prioriterar kvantitet före kvalitet. Jag mådde dåligt när jag jobbade i Region Stockholm där pinnar hela tiden skulle räknas. Nu jobbar jag i Region Västerbotten och åtminstone på min nuvarande hälsocentral så tycks god vård prioriteras före kvantitet vilket gör att jag kan sova bättre på nätterna. 

Om politikerna i Västerbotten någon gång får för sig att införa samma ersättningssystem som i Stockholm så kommer jag starkt överväga att byta yrke.

Vårdvalet en katastrof

 

2021-04-08

Har jobbat 5 år i primärvården och kan bara instämma med artikeln. Har flera gånger funderat på att byta yrke helt, och vet flera kollegor som gjort detta.

Personligen tycker jag ett av de största problemen är att man inte får tid för eller möjlighet till kompetensutveckling. Man får helt enkelt betala kurser själv, och studera på sin fritid eller gå ner till deltid om man vill läsa vidare. Samtidigt har man ett stort ansvar, och grundutbildning är ju just en grundutbildning och vidare utbildning behövs!

Men om man nu lägger ner tid och pengar så får man ingenting för det i löneökning. (Råkar man inte ha en fysio som chef bryr de sig förmodligen inte ens om vad kursen innebar.) 

Jag har turen att jobba i en region där vi inte jagar pinnar lika mycket som vissa andra. Men pressen är ändå hög och jag jobbar ofta över, tar korta eller inga raster. Men att jag tar det antal patienter som efterfrågas, eller fler, är inget som syns på lönen.

För att inte må dåligt har jag valt att inte göra mer än det som krävs. Är noga i patientarbetet såklart. Men minskar antalet pat vid behov. Går ingen utb på fritiden fast jag hade velat. Etc. Det ger ju ändå ingenting.

Primärvårdsfysio

 

2021-04-08

Efter att ha arbetat som fysioterapeut inom primärvård, kommun, företagshälsa och på sjukhus har jag sett det mesta yrket har att erbjuda. 

De flesta fysioterapeuter man möter i primärvården är socialt kompetenta, ambitiösa och resonemangsmässigt genomtänkta kliniker med stabil grund i forskningen. Många av dem konsumerar artiklar på fritiden och är brydda om att göra en god insats.

Det jag uppfattar upplevs i kåren är en frustration över en generell nonchalans/okunskap om yrkets betydelse för patienterna och den insats som krävs för ett gott utfall blandat med en framtidsutsikt som saknar både utbildningstillfällen och löneutveckling.

En stor summa skattepengar spenderas på vården. I lönesättningen värderas läkare med specialistkompetens, inga andra vårdyrken. Alla vårdyrken har sin egen beskärda del av frustration över detta. 

Fysioterapeuternas frustration är att de besitter en egen niche och specialitet inom sjukvården som inte värderas eller prioriteras. Det vi har att trösta oss med är att patienterna som blev hjälpta med smärtan ingen annan kunde lösa i alla fall vet vårt värde. 

Själv har jag gett upp på yrket och kommer skola om mig.

En före detta idealist

 

2021-04-08

Gick ut 2018, jobbade först i primärvård och nu i kommunal hemsjukvård. Primärvården var hemsk. Tycker personligen att det är ett enormt ansvar att vara förstabedömare, i brist på läkartider blev patienter ofta ombokade till oss.. Jag blev helt emotionellt dränerad av att utan tid för återhämtning mellan besöken bemöta patienterna med empati och medkänsla. Personer som ofta hade komplex smärtproblematik och psykisk ohälsa som det inte fanns resurser att ta hand om. Det fanns ingen tid för reflektion och behövde jag stöd var jag tvungen att knacka på och fråga kollegorna mitt under deras patientbesök, inte optimalt för någon. Knappt ett år senare hade jag tappat glöden jag hade som nyexad och var helt dränerad på energi, bytte jobb och hamnade i kommunen med något bättre lön och något bättre arbetsmiljö. Jag känner mig fortfarande dränerad varje dag jag kommer hem från jobbet och har konstaterat att jag inte kommer att orka jobba inom vården hela livet, speciellt inte om jag ska orka skaffa familj.

30-årig fysio 

 

2021-04-08

Tack för att ni tar upp detta. Arbetar inom vgregion primärvård där vi ständigt ska jaga poäng och får lön utifrån poäng. För en orimligt dålig lön. Samtidigt ökar kraven på vad patienten ska få ut av ett besök och att de kan betygsätta ett besök. Vi är numera förstahandsbedömare men har inte fått något ut av det förutom mer ansvar på mindre tid. Mina kollegor inklusive jag går ofta hem med skuldkänslor att vi inte gjort tillräckligt eller att vi gjort fel bedömningar pga tidsbrist

Önskar att detta ändras då det i övrigt är ett fantastiskt yrke.

Vgregion

 

2021-04-08

Har arbetat inom primärvården i 5 år och är sedan en tid tillbaka helt slutkörd pga alltför stor arbetsbelastning. Är väldigt nära att byta bana, men det tar emot att studera ytterligare 3-5 år, även fast den ekonomiska vinsten troligtvis kommer vara stor. Dessa förhållanden suger ut min livsglädje. Så tacksam att det finns människor som orkar driva debatten, för jag är själv slutkörd. Mitt råd till er som söker er till fysioterapiyrket: tänk om.

MM

 

2021-04-08

Jag har jobbat i primärvården sedan 8 år tillbaka och delar upplevelsen av vad flera redan har kommenterat, gällande arbetsbelastningen. Jag kände redan efter 3 år i yrket att jag började bli överbelastad, att situationen var ohållbar i längden och att jag blev patientutmattad. 

Som många nog håller med mig om så tycker jag om yrket och vad vi kan göra, men att arbetssituationen i primärvården är ohållbar i längden. Jag specialiserar mig inom smärta och har - utöver studielånen - över 100 000 kr i inkomstbortfall pga att jag inte orkat jobbat heltid och studera samtidigt. Vi får inte ens magister/master/specialistutbildningen betald och efter examen är en löneökning inte ens garanterad. Jag återhämtar mig från långvariga stressymtom, jobbar i dagsläget deltid och har andra uppdrag för att få jobbet att fungera.

Fysioterapeut i primärvården

 

2021-04-07

Arbetat inom region Sthlm i 8 år sen grundutbildningen till Fysio. Haft 5 olika arbetsgivare över den tiden. Aldrig fått en utbildning bekostad eller dagar för att få fortbilda mig utan behövt bekosta allt detta själv. Dvs uppåt 200 000 i egna kostnader och massor av tjänstledighet för att känna att jag ens ska klara av rollen och ta emot i snitt 12 patienter varje dag a 20 min som ersättningen från regionen täcker. Rast och hinna gå på toa finns inte medräknat i schemat. När första barnet kom gick inte tiden ihop med studierna och heltidsarbete och utmattningssymtomen började komma. Så behövde gå ner i tid för att behålla hälsan. De två senaste lönesamtalen över 2 år ledde således till en första ökning på 300:- och den andra på 500:-, där motiveringen var att man inte producerat tillräckligt i relation till budget. Man drog inte in tillräckligt med pengar helt enkelt och det fick man markerat i sin lön och bekosta med sin hälsa. Man är utbytbar, ovärderad och överbelastad och har inga utsikter att ha en dräglig lön i relation till den kompetens man besitter. Man sitter fast i systemet där Offer försöker att behandla offer.

EL

 

2021-04-07

Min situation är som följer: Disputerad, Specialist inom Primär Hälso- och Sjukvård, jobbat som fysioterapeut inom primärvården snart 25 år. Lön....ja inte tillräckligt. Mina barn tjänar mer än mig. Jobbar 75 % pga att jag inte anser att jag orkar mer och har möjlighet att göra så då vi är två i hushållet. Har i alla år krigat för att vi ska få upp lönen i regionen men det är alltid andra yrkesgrupper som varit prioriterade och pengapåsen som getts verksamhetschefen har inte varit stor. Jag inser att jag inte kan påverka min närmsta chef speciellt mycket då hon inte får mer pengar att fördela än hon får. Det är högre upp i regionen och ffa hälso- och sjukvårdspolitikerna vi måste få att lyssna på oss. Jag tror dock inte på att det hjälper att ensamt skrika att vi är så bra - för det är vi ju utan tvekan - vi måste jobba tillsammans. Hur vi ska göra? Skulle vilja att Dagens Medicin kontaktade några politiker och då runt om i landet – inte bara Stockholm – för att höra deras kommentarer. 

Stort tack för att ni lyfter denna brinnande fråga. Kan vi få några politiker att lyssna är mycket vunnet.

Disputerad fysioterapeut

 

2021-04-07

Jag har relativt nyligen börjat jobba i primärvården efter att tidigare jobbat inom hemsjukvården. Jag bytte jobb för att utvecklas och det har jag gjort, dock har det inte varit helt problemfritt. Jag känner igen mig på så många sätt i pressen att leverera bra behandling till patienterna på väldigt kort tid. Jag läser också en master i OMT, på fritiden, och har gått ner i tid för att detta ska vara möjligt. Jag skulle kunna rabbla upp samma problem som alla andra men väljer att skriva vad jag tycker behövs istället:

- Vi behöver få mer tid till patienten! I VG-region har vi 45 min för nybesök och 30 min för återbesök inklusive skrivtid, det räcker nästan aldrig. 

- Vi behöver få avsatt tid att läsa på och diskutera patient- och professionsfrågor mellan kollegorna.

- Vi måste få utbilda oss med stöd från arbetsgivaren för att kunna utvecklas och för att erbjuda patienten bästa möjliga vård. Och efter avklarad utbildning ska detta också synas på lönen. 

- Ersättningssystemet skulle behöva ändras från grunden så fokus skiftas från kvantitet till kvalitet. 

Jag hoppas detta kan ske för jag vill fortsätta med mitt fantastiskt roliga jobb!

HL

 

2021-04-07

Jag arbetar inom primärvården och stressar dagligen. När det blir en avbokning så får jag istället helt plötsligt två nybesök sent en eftermiddag. Man är helt slut i huvudet och det enda man vill är att skriva klart sina journaler, avsluta och gå hem.

Mina vänner och min familj har märkt hur jag mår och att jag sover sämre, fått stressutslag, fått sämre minne, försämrad koncentrationsförmåga och trött. De har börjat boka in sig som patienter så mina tider fylls med trevligt sällskap samt möjlighet att skriva klart journalanteckningar. De kan sitta och jobba via sina datorer eller smartphones. Jag har aldrig mått bättre. Jag vägrar gå ner i tid. Systemet funkar inte och behandlar oss som djur på Zoo. Då tänker jag ge fan i att tänka på andra. Hädanefter kommer jag i första rummet. Min lön var 24000 när jag började som fysio för 4 år sen. Nu är den på 27000. Min kollega som är specialist har 29000. Våga prata om lönerna. Våga strejka!!! Strejk nu! 

Jonathan

 

2021-04-07

Jag arbetar inom primärvården sedan många år tillbaka. Sannolikheten att det blir mer än fem år ytterligare är närmast obefintlig. Jag tycker förvisso att lönen är urusel men det huvudsakliga skälet till att sluta skulle vara att det inte finns rimliga möjligheter att bedriva en vård som jag känner mig stolt över.

En i ledet

 

2021-04-07

Jag är legitimerad sjukgymnast med vidareutbildning i psykiatrisk inriktad sjukgymnastik, affektfokuserad kroppsterapi och legitimerad psykoterapeut. I 36 år har jag arbetat inom psykiatrisk öppenvård och hjälpt våra svåraste patienter med genomförande av regelbunden fysisk aktivitet samt stressreducerande teknik individuellt och i grupp. Med fyra år kvar till möjligt uttag av ålderspension väljer min arbetsgivare att ta bort min tjänst. Så kan man också bli behandlad. 

Ingrid Rehnman

 

2021-04-07

Arbetar i primärvården sedan 2014. Under tiden 3 av mina arbetskamrater har blivit utbrända och långtidssjukskrivna pga det. Själv funderar jag sedan minst något år tillbaka att byta jobb. Finns inte något karriär möjlighet inom yrke och att slita 30år till känns inte lockande för lönen som jag får 25:e varje månad (arbetar heltid och kombinerar tjänsten med annat deltidsarbete för ca 26 tusen kronor efter skatt).

Distriktssjukgymnast

 

2021-04-07

Arbetsvillkoren i primärvården när jag kom ut som nyutexad förändrades (försämrades) snabbt. Högt krav på att träffa många patienter varje dag. Många patienter med långvariga problem, smärta och stressdiagnoser. Svårt att vara tillräcklig, svårt att orka vara empatisk mot 12, 13, 14 patienter dagligen och att vara deras coach och vägledare.

Bytte jobb och blev chef på primärvårdsrehabenhet, men fick då istället se mina medarbetare må dåligt och känna sig otillräckliga. Tyvärr blev det mycket fokus på ekonomi och på att få verksamheten att gå runt (inte några vinster i välfärden här inte) Dåliga löner försökte vi jobba bort men ledningen sa nej till satsning. Ja, vad gör man? Är numera inom kommunal sjukvård där lönerna fortfarande är låga men förhållandena (i denna kommunen) bättre. 

Fysio sedan 2006

 

2021-04-07

Jag vill påtala att arbetsvillkoren i många kommuner inte är bättre. Jag arbetar i en liten kommun med ansvar både för ett helt särskilt boende, korttidsboende 8 platser samt hemsjukvård i hela kommunen med långa restider ibland. Därtill täcker jag upp arb.ter när hon semester eller annan ledighet. Jag har gått ner i tid för att orka men situationen är svår och allt jobb finns kvar när jag är där igen. Jag sover nästan dag nästan efter jobbet. Jag arbetat som ft på Sjukhus många år så jag har att jämföra med.

Sjg/Ft sedan 18 år 

 

2021-04-07

Dags att gå ihop! Om alla kom överens vad som är rimlig arbetsbörda och inte tar fler poäng än det, så skulle vi åtminstone orka jobba heltid!

Anna

 

2021-04-07

Att arbeta som fysio inom kommun är inte heller ngt att rekommendera, speciellt inte i gleskommun. Här har vi gått kort med 2,5 /5 fysio i 3 år men inte fått någon nedtrappning av uppgifter, utan istället förväntas vi sköta allt som innan fast på färre personer. Vi får ha ansvar över allt större områden. Som jämförelse, ssk här i kommunen går kort ngn månad då, eller saknar en ssk på ngt område. Då får de hjälp av bemanningssk eller får upp lönen några tusenlappar för att byta område. Har bett om att få komp.utv inom förflyttning i 8år, har inte fått ngn än. Det känns som ett hån att vi ska utbilda usk inom förflyttning när vi själva inte har ngn som helst vidareutb inom förflyttning. Någon annan utbildning eller tid till kompetensutveckling finns inte. I princip behandlar jag patienterna med 11 års gammal kunskap från grundutbildningen. Trots att vi har ett ansvar gentemot vår legitimation att hålla oss uppdaterade kring kunskapsutveckling och forskning. Vi ska dessutom bidra till kommunens utveckling i olika grupper som stjäl arbetstid. Är man inte aktiv och bidrar så märks det på den lilla löneförhöjningen som sker, då utvecklingsarbete är en av lönekriterierna.

Ska byta yrkesbana

 

2021-04-07

Tyvärr kan jag bara hålla med. Jag arbetar inom Lidetakoncernen och fick inte ens 1% lönepåslag förra året. Arbetar nu med forskning och utveckling och direkt stiger lönen med flera tusenlappar. Tråkigt att fysioterapeuters viktiga arbete inte uppskattas av vårdgivare. Kanske dags för strejk?

FK

 

2021-04-07

Efter grundutbildningen, master mm. Så skäms jag över min lön på den nivån att jag ljuger för de nära mig om vad jag har.

Skäms

 

2021-04-07

Håller med om mycket i artikeln men vi sjukgymnaster måste också ta vårt ansvar och inte fylla primärvården med, ur en vetenskaplig synvinkel, mängder av tveksamma behandlingar. Vi kan inte fortsätta med rent kvacksalveri. Om detta rensas bort blir nog inte arbetsbelastningen så himla ansträngd. Vi kan inte fortsätta med tramsbehandlingar som endast har som syfte att dra in pengar till den verksamhet där vi är anställda.

Sjukgymnast sedan drygt 30 år

 

2021-04-07

Jag vet inte om jag skall ha dåligt samvete för att ha utbildat sjukgymnaster i 45 år men jag får ju också stötta en närstående fysioterapeut ekonomiskt. Har länge sett med förundran hur fack och högskola jobbar för förlängning av utbildning och frenetiskt poängsamlande - med förhoppning om högre lön - eller hur tänkte man?? Nuvarande lön motsvarar en 2-månaders utbildning (med betald lunch). 

Starta ett nytt fack! Tala om vad ni ska ha i lön och förbered strejk! Eller så kan ni ju vänta på att det ”blir er tur”.

Upa

 

2021-04-07

Jag vill påtala att arbetsvillkoren i många kommuner inte är bättre. Jag arbetar i en liten kommun med ansvar både för ett helt särskilt boende, korttidsboende 8 platser samt hemsjukvård i hela kommunen med långa restider ibland. Därtill täcker jag upp arb.ter när hon semester eller annan ledighet. Jag har gått ner i tid för att orka men situationen är svår och allt jobb finns kvar när jag är där igen. Jag sover nästan dag nästan efter jobbet. Jag arbetat som ft på sjukhus många år så jag har att jämföra med.

Sjg/Ft sedan 18 år 

 

2021-04-07

Arbetat 11 år på sjukhus lön på 30 tkr. Senaste 6 åren nischat mig inom kvinnosjukvård, smärta från bäckenbotten, förlossningsskador, urin- och avföringsläckage. Vi är ett fåtal personer i regionen med den kompetensen. Har en väntetid på över 12 månader och mörkertalet av personer som behöver min hjälp är stor. Läkarna ser att det är vi som till stor del hjälper patienten att få tillbaka livskvalite och återgå till arbetslivet. Men de syns tyvärr inte i löneutvecklingen... 

Kristina

 

2021-04-07

Jag arbetar som fysioterapeut inom hemsjukvården. Redan under utbildningen insåg jag att jag absolut inte skulle stå ut med att jobba inom primärvården. Galet hur man förväntas prestera i möten med människor hela dagarna med extremt kort om tid. Dessutom verkar det ju snarare vara regel än undantag att man ska ta reda på en massa saker relaterat till sin yrkesroll på sin fritid.... Är det verkligen rimligt att göra med ett relativt lågavlönat jobb med tanke på grundutbildningens längd!? 

Amanda

 

2021-04-07

Jag är specialist inom

Idrottsmedicin och har arbetat sedan 2012.  

Jag hade bättre lön som nyexad och vikarierade i jämförelse med idag. 

Jag har som mest fått 400 kr i löneförhöjning. 

Jag ska nu försöka rikta in mig inom något annat.

JD

 

2021-04-07

Jag jobbar inom slutenvården på Hudiksvalls sjukhus och det är kanske inte samma pinnstatistik räkning där jämfört med primärvården men vi ska ändå vara ”specialist” inom det område vi jobbar mot och jobba mot en påhittad %-andel mot olika avdelningar och mottagningar. Jag har jobbat i snart 5 år och min lön har ökat med ca 3000 totalt tack vare att ingångslönen ökat rätt mycket varje år. 

Sjukhusterapeuten 

 

2021-04-07

Tyvärr så sant det som skrivs. Tycker verkligen att patientarbetet i primärvården är superspännande och roligt. Jag har sedan examen 2016 velat vidareutbilda mig för att bli bättre på mitt jobb. Läser nu en masterutbildning men detta är såklart på min fritid. Fått ta tjänstledigt utan lön för att orka utvecklas i min yrkesroll utan att det kommer generera någon ökning lönemässigt. Inte många andra yrkesgrupper som hade valt att vidareutbilda sig eller accepterat läget. Börjar tröttna på detta. Det är dags för förändring!

Frustrerad fysio

 

2021-04-07

En lön på runt 30000kr efter ett par år i yrket är nog en utopi för de flesta. Efter 15 år i yrket, kompetensutveckling på min fritid parallellt med heltidsjobb, barn och familj är det vad jag ligger på för min tjänst inom primärvårdsrehab. Någon uppmuntran eller ersättning vare sig i tid eller pengar för vidareutbildning, inte ens lönepåslag efter utförd magister/master, är givet. Överväger dagligen att helt byta bana och önskar att detta varit kunskap jag haft när jag en gång för länge sedan stod i valet att välja yrkesbana. Troligen vilket annat yrke som helst hade varit mer lönsamt efter femton år och all tid och resurser som lagts på kompetensutveckling längs vägen. 

Jenny

 

2021-04-07

Lämnade fysioterapeutyrket för två år sedan att efter 3 års universitetsutbildning ha en löneutveckling på ca 4000 på 7 år.  I stort obefintliga karriärmöjligheter och detta oändliga tjatandet efter pinnar! 

Det är riktigt synd men skulle någon fråga mig om jag kan rekommendera att utbilda sig till fysioterapeut är mitt svar, absolut inte!

Jag försöker till och med peppa mina fysio vänner som kämpar förgäves, att byta bana!

MH

 

2021-04-07

Tack för att ni orkar föra fram det här perspektivet! Jag önskar fler yrkesgrupper inom vården gjorde det, för det behövs. Jag utbildade mig till psykolog och blev utbränd redan under PTP-tjänståret, för att trycket på vårdpersonalen var så stort inom barn och ungdomspsykiatrin på grund av nedskärningar och omorganisering. Kostnaderna för min utbildning är bortkastade både för mig och för samhället, önskar jag hade vetat mer om arbetsförhållandena i vården innan jag valde utbildning. Det kan inte fortsätta såhär. Jag kanske kommer tillbaka till vården om arbetsförhållandena förbättras med något bättre än New public management, men tills dess vill jag inte. Ledsamt läge i vården för alla oss som jobbar eller jobbat inom den, med hälsan som insats. 

Fd PTP-psykolog

 

2021-04-07

Varit sjukgymnast i drygt 13 år nu, jobbar på specialistklinik inom regionen. Men jag är inte specialist trots att jag velat bli. Även mina chefer pushar på att jag ska plugga magister, och jag har ju ”bara” vetenskapsmetodiken och D-uppsats kvar innan jag når första steget mot att så småningom bli specialist. Tyvärr är jag ju väldigt engagerad i mitt jobb också (det är ju patienterna som är det enda roliga med det här jobbet), så att ägna 50% åt att studera känns inte så lockande. Särskilt inte när man vet att det inte lönar sig överhuvudtaget. Studier behöver ju också utföras utanför arbetstid. Nä, som ensamstående mamma till två barn i skolåldern så måste jag ha en gnutta energi över efter jobbet för att ägna mig åt barnen. Att gå ner i tid är inte en ekonomisk möjlighet (jobbar 100%). Tyvärr vet jag inte var den önskvärda energin ska komma från i nuläget. Jag är helt slut, både mentalt och fysiskt. Orkar inte träna, glömmer saker, slutar prata mitt i en mening, stirrar rakt fram i tomma intet. Barnen undrar varför mamma beter sig så konstigt, är så irriterad och inte orkar med någonting längre. Nej, vi sitter i klistret.

E

 

2021-04-07

Fattar mig kort. Arbetar på ett universitetssjukhus som med specialistkompetens. Har arbetat i många år. Sjukvården har försämrats år för år. Det handlar inte längre om att ge god och kompetent vård/rehab utan det handlar om att till lägsta pris fylla en plats. Arbetsgivaren bryr sig ingenting om kompetens utan anställer nyexade som är trevliga och glada (ett tag i alla fall). Jag har hindrat flera personer att utbilda sig till fysioterapeuter, det är som att kasta pärlor till svinen.

Ser ingen ljusning

 

2021-04-07

Otroligt glad över att denna fråga tas upp.

Har jobbat inom primärvården i tre år och trott att det varit mig det varit fel på. Har flertalet gånger tagit upp med min arbetsgivare att jag känt mig socialt utmattad av alla patientbesök och försökt lösa detta genom att gå ner i tid. Fick då höra att jag valt fel yrke och fick inte gå ner i tid. Har på sistone försökt söka nya jobb men har varit så pass trött efter arbetsdagen att jag inte haft ork att ta tag i detta. Vi som terapeuter ska förespråka hälsa och det är vår roll att prata med våra patienter om arbetsbelastning och stress, sen att vi jobbar med orimligt hög belastning med risk för psykisk ohälsa verkar inte spela någon roll.

Petra

 

2021-04-07

Jobbat i 4 år som Fysioterapeut. De 3 första åren var inom slutenvård och det är ohyggligt trist att man kämpar och kämpar för att få en löneökning på 200-300 kr som till och med är lägre än inflationen.. är helt oacceptabelt att gå minus trots allt ansvar och jobb man lägger ner. Nyexaminerade kommer in på bättre lön och tillslut hade jag inget val än att byta jobb för att få upp lönen. Trist då jag egentligen trivdes på arbetsplatsen.

Jag är kvar idag inom primärvården men har verkligen flera gånger ifrågasatt mitt val till att bli fysioterapeut. Ska eventuellt i år söka andra jobb och jämföra lönen och belastningen. 

Rådet jag ger om folk frågar om att utbilda sig till fysioterapeut är enkelt. Jag säger ”gör det inte!”

M

 

2021-04-07

12 år som fysioterapeut inom kommunal äldreomsorg. Har provat att gå ner i tid när jag hade småbarn men förväntades ändå göra samma jobb vilket bara blev stressigt. Helt slutkörd inför varje semester för att hinna jobba ikapp så att det inte var ett berg med ärenden kvar när man kom tillbaka. Kompetensutveckling premieras inte eftersom många arbetsgivare säger sig endast behöva  grundutbildade fysioterapeuter. Har pluggat till en magister på min fritid eftersom arbetsgivaren inte har något intresse av att jag ökar min kompetens. Jobbar fortfarande inom vården men har bytt till en administrativ tjänst. 

Fd fysioterapeut kommun

 

2021-04-07

Jobbar i både slutenvård och primärvård. I dagsläget jobbar jag inom landstinget, med en lön som är ett skämt. Begärde lönelista från HR, visade sig att jag (och flera andra fysioterapeuter på enheten) har lägre lön än receptionisten. Vår receptionist har ingen utbildning i bakgrunden och har jobbat på enheten 3 år. 

Vi fysioterapeuter förväntas ha ett schema på 100%, men dra in för 150%, och ha -20% varje vecka pga möten eller dylikt + lära upp studenter på det. Matematiken går inte ihop. Det gör inte mitt liv heller. Till höst byter jag bana helt. Och när jag är färdigutbildad har jag tjänat ikapp mina ”förlorade” år snabbt. 

Det är synd att de utbildar så många fysioterapeuter när alla i slutändan blir utmattade eller byter bana helt.

Leg fysioterapeut

 

2021-04-07

11 år i yrket, 4 olika arbetsplatser, 1 magisterexamen. Har fortfarande en bra bit kvar innan jag når medellön för fysio som arbetat i 10 år. Att byta till t ex primärvård är inte aktuellt med de arbetsvillkor som råder. Att för ev ett par tusenlappar mer i lön tumma på min egen hälsa och bedriva vård jag inte kan stå för. Så besviken på utbildning och yrkeskarriär. När jag byter jobb byter jag förmodligen yrke. Nästa gång jag handleder studenter kommer jag vara helt ärlig när jag svarar på frågor om yrkets villkor, löner och möjligheter. Det hade jag själv önskar som student, då hade jag valt annnorlunda.

Fysio, Stockholm

 

2021-04-07

Jag är en av de som har hoppat av. Efter sju år i yrket, primärvårdsrehab, strax över 27000 i lön.

Jag visste att lönen skulle vara dålig men att arbetsbelastningen var så orimligt hög, produktionen (pinnarna!) det enda viktiga och möjligheten till fortbildning så obefintlig - det visste jag inte. Det är kombinationen som tagit min glöd. Jag har pressat mig till mitt yttersta, jobbat över nästan dagligen, googlat diagnoser och behandlingar på kvällar och helger. Patienterna är nöjda men det spelar ingen roll när inte de ekonomiska målen nås. 

Jag känner mig som en bricka i ett spel, utbytbar och oviktig. Mitt älskade yrke! Det är en sorg att lämna men jag har tagit slut.

Fd sjukgymnast/fysioterapeut 

 

2021-04-07

Högsta steget inom OMT borde väl resultera i att man blir specialist inom OMT? Varför gör vi det svårare för oss själva? Kan inte sen en specialistkompetens och en sådan titel innebära att man får andra rättigheter och skyldigheter, arbetsuppgifter som specialist osv +lön därefter. Arbetsgivaren borde dessutom betala för utbildningen. De vill ju ha kompetensen, de har anställt en och vet att det ingår i professionen att vidareutbilda sig. Är det inte t.o.m arbetsgivarens skyldighet att se till att en fysio går tillräckligt med kompetensutveckling per år. I vissa länder har de t.o.m krav på det annars förlorar man sin leg, man måste fortsätta utbilda sig eftersom området medicin är under ständig förändring bla, så motiverar de det. Och arbetsgivaren men ffa deras förbund tar ansvar här vad jag förstår! Erbjuder kurser inom flera olika områden. De flesta blir också specialister inom olika områden då de har bra och lättillgängliga banor för detta. Detta gynnar både hela yrkeskåren, arbetsgivarna, patienterna och i det låna loppet samhället då man med mer kompetens kräver mindre resurser osv (tex tid, lättare/snabbare att diagnostisera/behandla/hänvisa vidare vid behov osv osv.

Klara

 

2021-04-07

Efter att ha övertalats att sjukskriva mig för stressrelaterad ohälsa i två omgångar efter 5 år i yrket så har jag gett upp de traditionella jobben som fysioterapeut. Yrket är fantastiskt roligt och jag är förbannat stolt över svensk sjukvård, men vi blir behandlade som förbrukningsvaror. Det är inte värdigt.

S

 

2021-04-07

Arbetar i regionen inom slutenvården. Synen på fysioterapeuter är som ett par extra händer, en enslig och bortprioriterad profession utan utvecklingsmöjligheter. Lider med de kollegor som troget slitit i många år utan skälig lönehöjning eller erkännande. Fråga era patienter om en fysioterapeut varit viktig för deras väg tillbaka efter stora operationer, fråga vem som dag ut - dag in sliter för att få människor på fötterna, att hitta gnistan, att få dom att kämpa trots att tårarna sprutar. 

Vi är en medicinsk profession av mjuka, empatiska människor som finner oss i nästan vad som helst för patientens bästa. Utan eldsjälar stannar maskineriet, vem ska få vår åldrande befolkning på benen igen?

Jag röstar med fötterna trots kärleken till yrket. Ett matyrskap är inte värdigt eller rätt. 

Utbilda dig INTE till fysioterapeut.

Snart ex fysioterapeut

 

2021-04-07

Känner tyvärr igen mig i många kommentarer här. Har arbetat som fysioterapeut i fem år, främst inom slutenvård. Under åren har jag sett många kollegor säga upp sig pga missnöje med arbetsmiljö, möjlighet till kompetensutveckling samt löneutveckling med en kompetensförlust för arbetsplatsen som följd. 

Mitt första jobb- lönen var ”inte förhandlingsbar”. Var glad att få ett jobb! Pratar man löner så inser man dock snabbt att det ibland skiljer endast ett par hundralappar trots flera års skillnad i jobberfarenhet mellan kollegor. 

Jag och kollegor har tagit över uppföljningar och besök som tidigare varit läkarbesök. Vi går nog dock i fällan att man inte ställer så mycket krav utan är tacksam/glad att få ökat förtroende och utvecklade arbetsuppgifter samt drivs av att man vill det bästa för patienten. Men kommer det märkas på löneutvecklingen? Det återstår att se. 

Arbetsbelastningen är och har varit väldigt hög. Jag fick under mitt tredje år som fysioterapeut erfara stress och utmattning. Får ständigt jobba med att hitta en hållbar arbetssituation, men det är svårt och jag har därför tankar på att byta yrke alt. gå ner i tid för att hålla på sikt.

Malin

 

2021-04-07

Vi behöver väl inte heller motarbeta varandra, så många kollegor som försökt få specialistkompetens med dispens. Tidigare fungerade detta mycket lättare för de som t ex arbetat och ev även forskat inom sitt område i decennier och även ändå har bredden som krävs. Men att vissa säger att man får räkna med ca 60-80 timmar för ansökan som blir på runt 80-100 sidor beroende på hur länge man arbetat osv. Detta ska man göra på fritiden. Inte det som är det jag vill lyfta här egentligen.

Helt sjukt bara, det måste finnas ett bättre sätt att få specialistkompetens utan att gå deras steg med handledare om man t ex själv handleder i ämnet eller utbildar andra inom det osv. Känns dessutom som att man inte får något för det. Skulle innebära mer karriärmässigt eller mer än bara ett litet påslag på lönen vid ett tillfälle. Inte heller en skyddad titel, vem som helt får kallas sig specialist.

DN

 

2021-04-07

Betalade min master själv, utöver diverse andra kurser som arbetsgivare inte gjorde, ingen högre lön för det. Men arbetsgivare skördar gärna min kunskap och kompetens, min höga produktion etc. Men jag får inget för det, mer än ännu högre belastning eventuellt. Och blir ombedd att göra extrasaker som internutbildning tex, inget som ger något för mig mer än att undervisa mer vilket är kul. Om än inte riktigt på det sättet jag vill, men det verkar mest var vara få förunnat eller ev doktorander som får undervisa fysiostudenter. Kanske för dyrt med externa kliniker?? 

Förresten haft många tidigare kollegor inom PV som gjorde sina masters på halvtid samtidigt som de var tvungna att jobba heltid för att ha råd. Satt med arbeten mellan patienter. Samtliga av dessa kollegor var kvinnor. Kanske en parantes, eller inte.. De fick inte heller betalt för sin ökade kompetens eller annat.

BN

 

2021-04-07

Tack för en bra debattartikel! Det är obegripligt att man som fysioterapeut knappt får något för det arbete man gör, när vi hjälper folk att återta kontrollen över sin hälsa, avlastar vårdcentraler och hjälper personer tillbaka till arbete.

Varje dag ger jag av min energi och min personlighet till patienter som söker hjälp. Jag instruerar föräldrar hur de ska träna sina nyfödda bebisar, lyssnar på patienter som haft ont i 20 år, tittar på klockan, instruerar träningsprogram till en person med balanssvårigheter samtidigt som jag ansvarar över ytterligare två andra i gymmet, lyssnar på de som bryter ihop och funderar på att ta sitt liv, rusar till nästa, försöker komma ihåg att andas. Det är individen jag brinner för att hjälpa. Försöker ge kvalitativ vård som utgår ifrån senaste forskningen, precis som mina kollegor. Precis som mina kollegor slits jag mellan att ge god patientcentrerad vård och samtidigt ta så många poäng/pinnar/besök som möjligt. Vi förtjänar mer för det arbete vi gör!!

Fysioterapeut

 

2021-04-07

Också nästan omöjligt för de flesta av oss att komma in med foten inom utbildning och forskning, för oss som har det intresset och drivet. 

BF

2021-04-07

Jag har arbetat som fysioterapeut i 7 år på ett sjukhus i Region Skåne. Har varit med och utvecklat verksamheterna och flera stora projekt. Nu är min lön 28500 och vi har nyutexaminerade som kommer in på lön på 29000. Jag ser ingen möjlighet till att komma ifatt på något sätt, trots att jag trivs på arbetsplatsen. Jag har kompetens inom mitt område men arbetsgivaren premierar okunskap. Man vill släcka bränder genom att få in nya och struntar helt i erfarenheten. Pengarna finns ju uppenbarligen trots att man på varje lönesamtal får 300 kronor för ”mycket god prestation”. Det är ett skämt. Jag rekommenderar ingen att bli fysioterapeut just på grund av lönen, trots att det är ett helt fantastiskt yrke för övrigt. Jag tänker på min lönesituation varje morgon när jag vaknar och kommer sannolikt byta jobb trots att jag är duktig på det jag gör och trivs på arbetet. Min chef har lovat att agera men efter två månaders tystnad börjar jag tröttna på att vänta.

M

 

2021-04-07

Tänker att ett problem är att cheferna, kollegorna som inte är fysios och politikerna osv oftast inte har någon aning om vad vi gör eller vad vårt arbete innebär eller innehåller!!

NUB

 

2021-04-07

Lönepåslag på 3-400kr i region skåne, spelar ingen roll vad du tycker dig kunna förhandla med el att byta jobb. Byta arbetsgivare ger bara ev en marginell ökning. 

Önskar vi såg mer på de länder där det fungerar bättre, vi behöver inte komma på allt nytt, kan vi hämta inspiration eller sätt därifrån?

Skulle verkligen inte rekommendera någon denna yrkesbana. Inte som det är nu. Känns som det är långt kvar, vi är knappt på skamligt i varken arbetsförhållanden, utbildning/kurser, karriär, lön etc. 

Skulle var bra om utbildningarna blev bojkottade! Bra att de som påbörjar studierna om inget annat får veta hur verkligheten är!

Flo

 

2021-04-07

Känner igen mig i allt de skriver när det gäller lön och utbildning. Vi gör det på fritid som inte kompenseras även om vi får kurserna betalda. Enda möjligheten till högre lön är att byta arbetsplats o det förlorar ju även arbetsgivaren på men de förstår inte att en fysioterapeut inte kan ersättas av en annan med samma titel - vi kan ju ha helt olika erfarenheter o specialisering. 

Jag valde att köpa en etablering 2014 för att bli ”friare” vilket inte gjorde det bättre om jag ser till hur många timmar jag jobbade inklusive all administration. Psykiska måendet försämrades snarare än att bli bättre av att vara egen. Sjukskriven heltid sedan maj 2018.  Sålde min etablering 2020 o kände faktiskt frihet trots sjukskrivning. 

Vill hitta tillbaks till en dräglig vardag...... 

Fysios bränner ut sig o får inte ens tack .

Fd Fysio som tappat gnistan 

 

2021-04-07

Tycker eg att jobbet är kul och så otroligt värdefullt och alla pat man verkligen ser nyttan av arbetet och sin roll. Men är trött på att behöva kämpa så för vidareutbildning/kurser, och att löneutvecklingen är så knaper att jag inte ens vet om det räcker för inflationen? 

Vet inget jobb som skulle fungera bättre. Egen etablering dessutom svår att få, om det finns ute är det svårt att ha råd, har man råd att köpa är det svårt pga bestämmelserna i regionen,hur de skiftar osv. Vad ska man göra? Hittar ingen lösning. Känner mig uppgiven. Så här vill jag inte leva min mesta vakna tid. Samtidigt känns det så viktigt och givande i patientmötena och den delen, även om det är stressigt samtidigt. Vi är viktiga o gör stor skillnad! Vi måste bli bättre på att synas o höras, kanske marknadsföra oss som profession mkt bättre. Jag har lite hopp kvar om framtiden, men det är så avlägset. Och jag är så trött.

BF

 

2021-04-07

Fysioterapeuter uppskattas inom primärvården för sitt problemlösande, möjlighetsbaserade ”tänk”. Tyvärr ligger det oss kanske i fatet - vi vill mycket, ser vad som gagnar patienten utan att se hur mycket det kräver av oss både yrkesmässigt och personligt. När det dessutom inte kompenseras avseende lön eller möjligheter till vidareutbildning, blir ekvationen ofta ohållbar och konsekvensen kännbar. Stress och känsla av otillräcklighet ständigt närvarande.

Primärvårdsfysio sedan 8 år

 

2021-04-07

Mitt 7 år yngre syskon, utan eftergymnasial utbildning, tjänar mer än mig som leg. fysioterapeut. Sug på den, politiker. 

Funderar starkt på att byta bana. Om någon har förslag på administrativa tjänster eller intressanta vägval inom området hälsa och sjukvård, men som inte innefattar patientarbete- tipsa gärna.

3 år in i yrket

 

2021-04-07

Jag bytte yrke! Fullständigt katastrofal lönebild, löneutveckling och organisationen var några anledningar. Sjukgymnastkollegorna var oftast ambitiösa, lojala och väldigt välutbildade. Men, det är ett kvinnodominerat yrke och det utnyttjas av arbetsgivaren. I den nuvarande kvasistyrda sjukvårdsorganisationen (som är ett skämt) hamnar tyvärr rehab lätt mellan stolarna.

Kjekar

 

2021-04-07

Lönesamtalet inom Region Skåne är mer ett lönebesked än samtal. Det är inte individuellt satta löner och av ”potten” kan du aldrig få mer om det finns äldre kollegor som ligger för långt eftersatta sedan år eller decennier. Det spelar ingen roll vad du gör, du kan aldrig få upp lönen, ingen vidareutbildning eller extra kurser, projekt eller mer ansvar och visa framfötterna på jobbet spelar roll. Lönen är inte allt men det är ju inte volontärarbete. Är också såååå trött på att vara trött. Och trött på att vi inte får utrymme att förändra och förbättra på och inom våra verksamheter. Saknar också bättre karriärsmöjligheter, inte det viktigaste heller, men ändå något jag förväntade mig. Även om det inte skulle ge mer lön är det kul och givande med utveckling, och man bidrar ju till något bra då också. Drivet man har lönar sig inte, man driver bara in i en vägg.

FB

 

2021-04-07

Färdig -94. Jobbat i primärvården nästan utan avbrott, var föräldraledig 1år med vart och ett av barnen!.

Gått många kurser.

Utbildat studenter.

Lön; 34000😇

Leg Fysioterapeut i Halland

 

2021-04-07

Hög igenkänning på denna artikel. Jag valde hösten 2020 att kliva av rollen som fysioterapeut för att utbilda mig till något helt annat och studerar just nu till systemutvecklare i stället. 

Orsaken var inte att jag inte gillade mitt arbete utan för att det arbetet jag genomförde krävde för mycket energi i förhållande till den lönesättning som finns. Det hade varit värt att stanna kvar om lönen vore rimlig.  Det fanns heller inga utvecklingsmöjligheter om jag inte kunde tänka mig att bekosta dessa själv. Och även om jag skulle bekostat det själv så ledde detta inte till något lönepåslag.  Kämpa på alla fysioterapeuter som fortfarande orkar strida för bättre villkor. 

Alexandra

 

2021-04-07

Sjukgymnast på barnhabilitering i region. 15 års erfarenhet. Hög arbetsbelastning och ansvarsnivå. 30 k i lön. Handleder nya kollegor som kommer in på högre lönenivå. Gedigen kompetens och erfarenhet lönar sig inte. Lön- och medarbetarsamtal är spel för gallerierna. Noll kompetensutveckling på betald arbetstid. Jag tycker att regionerna borde värna om erfarna medarbetare men vi är utbytbara. Om inte vi är kvar kommer det en nyexad som de kan slita ut.  

Om jag skulle jobbat kvar på Ica efter gymnasiet så hade jag haft betydligt bättre lön än vad jag har idag plus 3 år utan inkomstbortfall. 

Mitt största problem är att jag brinner för mina patienter och ser vilken skillnad fysioterapeutiska insatser har för liv och hälsa hos barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Det är det som håller mig kvar i yrket lite till.

Rekommenderar ingen att plugga till fysioterapeut i dagsläget.

H

 

2021-04-07

Tog examen för tre år sedan och började arbeta inom primärvården två dagar senare. Ingångslön på 27500 kr vilket jag tyckte var högt eftersom de flesta av mina kursare startade på runt 26000k r. När lönen var beslutad bad chefen mig att inte nämna den ”höga” lönen för kollegorna och att jag nu måste vara beredd att prestera därefter. Inser nu hur lurad jag blev. Har flera gånger funderat på vilka andra karriärvägar som finns. Spelar ju ingen roll vart man arbetar som fysio i och med att lönen och villkoren i princip är desamma. 

Njuter just nu av lite återhämtning över påsk och i nästa vecka förväntas jag åter träffa 50 patienter varav 8 stycken nybesök där anamnes, grundlig undersökning, patientundervisning , initierande av behandling samt dokumentation ska hinnas med på 45 min. Mitt mål den närmaste tiden är att hinna med i alla fall två kafferaster varje vecka. Sedan jag började har nästan alla raster gått åt till att journalföra...

Uppgiven fysio

 

2021-04-07

Relativt ny, blev jag snabbt kritisk till hur organisation jag jobbade i fungerade. Maskinen var stor och ineffektiv. Oftast fungerade det på två sätt, allt-eller-inget; a) när personal ville ha förändring var maskineriet trögt och fungerade sällan. Inget gehör, oftast ingen respons. Vi fick finna oss i situationen. b) när någon politiker alt. högt uppsatt tjänsteman fick ”omorganisation” på hjärnan (oftast pga. ”hittepå”-siffror som inte reflekterar verkligheten) blev konsekvensen ett snabbt osmidigt skifte. Vi fick finna oss i situationen. Vi fick noll inflytande eller erbjöds skeninflytande. Varje förändring=försämring. I otaliga utvecklingsgrupper har jag suttit med HR, mellanchefer bl.a.. Timmar har investerats, sällan utan faktiska resultat.Trots uteblivit resultat och spruckna tidsplaner har jag observerat mellanchefer som klappat varandras axlar och gratulera varandra för fantastiskt arbete. Skenresultat. Trots detta var mina protester stumma när fd. förbundsordförande Jutterdal och förbundsdirektör Pepa kom på besök. Inte ville jag belasta dem med mina kritiska tankar om hur organisationen fungerade, jag kände mig ”för ny”. I stället blev det kaffe och småprat. Tragiskt.

Stumma protester

 

2021-04-07

Tragiskt att det ser ut som det gör.

Vi fysioterapeuter har en mycket viktig roll i vården för patienternas livskvalitet men vi hamnar alltid sist när lönepotten ska fördelas.

Det var först efter jag fick jobb på ett privat företag som jag fick en anständig lön.

Mark

 

2021-04-07

Jag känner inte igen vad många skriver om hög arbetsbelastning i PMR men håller definitivt med om att lönerna är alldeles för låga. När många patienter träffar oss som första vårdkontakt för att läkarna är överbelastade ställs höga krav på bedömningarna. Förväntningarna/kraven och framför allt resultatet av vårt arbete reflekteras inte i lönekuvertet! Om andra vårdyrken håller patienter i liv gör vårt arbete deras liv värda att leva!

Anton

 

2021-04-07

Sjukgymnastförbundet är medansvariga anser jag för de har uppmuntrat till att hålla en stor lönedifferens och tillåta dumpa lönerna för alla som inte forskar och först då kan lönen bli någorlunda vettig tror de som om vi under tiden ska leva på existensminimum och glädjas åt våra kollegors duktiga forskningsresultat och tänka en dag kan jag också vara en stjärna och tjäna över 40 000 vilket aldrig inträffar.Jag har jobbat i 35 år och tjänar 32 300 känns väl kul och uppmuntrande när sedan pensionen väntar och man får ut cirka 40 % sämre villkor och arbetsförhållanden för en skitlön finns inte.Och kom ihåg alla gifter sig inte med läkare tyvärr som tjänar det dubbla.

Ninna

 

2021-04-07

Jag arbetar som handledare för på fysioterapeutstudenter i en av våra större städer. Med fem års erfarenhet och 28500 kr i lön. Och jag försöker vara ärlig mot mina studenter om förutsättningar som färdig fysioterapeut i så väl öppen och slutenvård. Jag informerar om vinstkrav, antal patienter per dag och lön. Lönerna har blivit bättre för de nyexaminerade men inte tillräckligt bra. Jag kommer tjäna lika mycket eller mindre än mina studenter som ska börja arbeta 3 månader senare. 

Jag gick ner i lön när bytte arbete för att börja jobba i slutenvården och börja utbilda kommande kollegor. Under min korta återgång till arbete inom slutenvården, har jag även sadlat om till vårda covid-19 sjuka. Inget av det syns i mitt lönekuvär och min tjänst är ett vikariat. Jag älskar mitt jobb och mina studenter. Jag tänker fortsätta inom mitt drömyrke men kommer fortsätta kämpa för bättre lön och villkor.

Handledaren

 

2021-04-06

Arbetade i primärvården i 2 år. Valde att lämna yrket för ett jobb på lager då jag tjänade ca 5000 mer/månad och fick kortare arbetsdagar.

L

 

2021-04-06

Det här måste lyftas upp! Det finns mycket att säga till om det här. Utbildningsmässigt, för att bli specialist (som i princip krävs för att få ett jobb i Stockholm dessa dagar) innebär det i runda slängar 8 års utbildning. (grundutbildning 3 år, master 2 år, specialistutbildning 3 år). För att ens få påbörja specilistutbidningen ska man ha 2 år arbetslivserfarenhet. Inte jättelätt att hitta ett jobb som inte kräver att man är specialist här i storstan. Ja...ni kan göra matematiken. Bara utifrån all utbildning vi måste gå igenom--är lönerna vi erbjuds patetiska. Lönetrappa? Vad är det? Det patientinflöde vi måste ha för att ”producera”...stress!! Att jobba och veta att det finns ett max-tak av vad vi får tjäna/år...what?  Nej, sjukgymnast blev jag för att kunna hjälpa patienter, inte själv köra ner mig till utmattning och själv behöva bli patient...

Maria

 

2021-04-06

Jag bytta bana efter cirka fem år som kliniskt arbetande fysioterapeut inom primärvården. Testade att arbeta både privat och statligt men utan att egentligen uppleva någon större skillnad i varken arbetsbelastning eller lön. Det enda jag ångrar idag är att jag inte bytte bana tidigare och jag rekommenderar verkligen ingen till att bli fysioterapeut! 

F.d fysioterapeut. 

 

2021-04-06

Snart jobbat i PMR i 2 år, driven, engagerad, brinner för vidareutbildning inom idrottsmedicin. Efter allt man nu har, läser och inser ställer man ju sig frågan allt mer: är det ens värt det? Hur kul o intressant de nu än må vara att brinna för något så känns det inte som det i dagsläget. Tankarna går ju tyvärr åt att byta karriär...

Andreas

 

2021-04-06

Jobbade tidigare inom primärvårdsrehab. Där var det bara ”pinnar” som räknades. Fick man inte in tillräckligt så ”nollades” man lönemässigt oavsett orsak ( tex kronisk sjukdom eller att man jobbat med utvecklingsprojekt eller varit sjukskriven pga stress). Sen gick chefen omkring och skröt med att mottagningen gick med vinst. Det var många bittra sjukgymnaster på den arbetsplatsen. Jag slutade.

Annika

 

2021-04-06

Efter många år i primärvården har jag gått över till slutenvården. Upplever stressen, tempot och belastningen som ännu högre här. Men ännu sämre lön och löneutveckling. Möjligher till lönekarriär finns inte. Möjligheterna till kompetensutveckling är mycket små. Har kollegor som gjort magister och även blivit specialister utan att få en krona mer i lön. Vet sjukgymnaster som slutat, men börjat i grannhuset inom mer administrativ tjänst inom hälso-och sjukvård inom samma region, men då plötsligt fått upp lönen med nästan 10,000kr. Så pengar verkar det finnas! Men inte till högutbildade fysios/sjukgymnaster som jobbar hårt med patienter. Då tycker jag regionledning/politiker skickar ett tydligt budskap kring vad det är för personal dom prioriterar!! För mig är det nästan svårt att ta in! Min 20 år yngre  kusin har mer i lönekuvertet än jag har efter skatt på sitt jobb på ICA. Hur är det möjligt!! 

A

 

2021-04-06

Jag har arbetat som sjukgymnast i 14 år. Har en specialistutbildning som jag genomförde parallellt med heltidsjobb och tre barn. Har ingen som helst nytta av den. Anses till och med för överkvalificerad för vissa tjänster. Jag har ledsnat helt på yrket och den stress det innebär. Funderar verkligen på att byta bana helt men det är svårt när man lagt ner så mycket tid och energi på att specialistutbilda sig. Samt har barn och huslån som måste finansieras. Jag säger ofta till mina barn att de inte ska jobba inom sjukvården.

H

 

2021-04-06

Jobbade två år i primärvården och pluggar nu vidare till nåt helt annat, då situationen är ohållbar. Lönen är ett skämt och vidareutbildning premieras inte. All glädje som jag kände inför yrket kvävdes redan innan första året var slut.

S

 

2021-04-06

Jag är i dagsläget medicinsk sekreterare men har redan sedan min examen velat jobba mer patientnära. Jag var tills nyligen inriktad på att bli fysioterapeut, men när jag började räkna på kostnaden för utbildningen i form av studielån och sedan gjorde research om arbetsförhållandena började jag vackla och den här insändaren blev sista stöten för mig faktiskt. Jag kom ut i arbetslivet sent på grund av psykisk ohälsa och utbrändhet fram till jag var 25. Jag har inte råd att utbilda mig till ett yrke som aldrig kommer att löna sig ens för den som går utbildningen direkt efter gymnasiet. Och jag har verkligen inte råd med en utbrändhet till. Tycker det är starkt vågat att gå ut med en så drastisk insändare, men jag tackar för att ni hjälpte mig välja.

Före detta potentiell fysioterapeut

 

2021-04-06

Det är inte bara inom primärvården som det är dåliga förhållanden. Har arbetat 10 år som leg fysio inom kommunen, har låg lön och förväntas göra 200% på min heltidstjänst , dessutom finns förväntningar att man ska kunna stå med förflyttningsutbildningar utöver det. Det vi ser som leg fysio ser inte ledningen. Man får argumentera för allt och kompetensutv är ett minne blott. Så sorgligt. Funderar på att byta bana. 

Leg fysio kommun

 

2021-04-06

Nästan all kompetensutveckling måste man dessutom betala själv, arbetsgivarna ger nästintill inget. Samtidigt som det ingår i professionen att fort/vidareutbilda sig. Så mycket pengar och privat tid man lagt på utbildning utan att det någonsin syns i lönen! Jag är så fruktansvärt trött på allt det här. Jag trodde verkligen att hårt arbete och utbildning skulle löna sig. Lönen är inte allt, men det är ändå därför vi arbetar. Det är inte volontärarbete. Och att fysioterapeuter värderas så mycket lägre än andra professioner (inom och utanför vården) är helt galet. Vi är en jätteviktig yrkesgrupp. Vi är dåliga på att stå upp för oss själva och skjuter oss ofta i foten för att ”det inte ska drabba pat eller annan” så tar vi smällen själva. Hur länge till orkar vi. Hur många bra fysios med bra erfarenhet och kompetens har lämnat och flytt fältet. Hur många är utbrända eller ligger i farozonen. Det pratas aldrig om fysioterapeuternas situation eller kompetens eller nytta osv. Vi måste gå samman och kräva mer, bättre arbetsvillkor, bättre utvecklings- och utbildningsmöjligheter och lön efter ansvar, kompetens och erfarenhet samt efter hur vi värderas. Är vi inte värda mer/bättre? 

Bun 

 

2021-04-06

Efter över 10 års erfarenhet, en master och arbete på en specialistklinik tjänar jag bara drygt 30000/månad. Arbetsvillkoren vad gäller tid och produktionskrav är något bättre än primärvården men ingen arbetar där heltid (ingen orkar) och det finns så mycket andra delar i arbetsvillkoren som är dåliga. Hur mkt vi än jobbar för det förändras inget! Specialistkompetens ger dessutom i princip inget, ev lite lite mer i lön, vid ett tillfälle. Inga andra förändringar, ökad kompetensen kommer visserligen pat till godo. Jag skäms inte för att säga att jag är bitter över att jag tjänar så mkt mindre än mina andra kollegor i vården, när jag t ex är mer utbildad och tar/har större ansvar. Värst är det när man har lika mkt ansvar och får en så mycket mindre lön än t ex läkare och psykologer. En av mina syskon är sjuksköterska och tjänade mer än mig på första jobbet nu, hen helt nyutexaminerad, jag med 10+ års erfarenhet, master osv. Ja, jag är bitter. Jag har många ggr övervägt att lämna tidigare. Utbildar mig nu till något annat. Hoppas på mindre utbrändhet och hopp om bättre arbetsvillkor, och/eller lön! 

Florence 

 

2021-04-06

Sökte länge för att komma in på fysioutbildningen då jag trodde det var drömjobbet. Nu såhär i efterhand kan jag känna att jag borde gjort något annat istället.... Vi får låg lön och har en stressig arbetsbelastning (primärvården). Vi förväntas möta vissa produktionskrav samtidigt som vi ständigt måste uppdatera oss om senaste rönen och forskningen. Absolut pengar är inte allt men det underlättar en hel del. Svårt att gå ned i tid pga av lönen om man samtidigt vill pensionsspara och även leva ett normalt liv. 

Kan ibland få frågan av yngre idrottande patienter som tycker att jobbet verkar kul, ”hur är det att jobba som fysio? Det verkar så kul”. Jag känner dock att det nästan gått så långt att jag inte ens vill rekommendera yrket pga lön som inte utvecklas, stressig miljö, ingen prioritering på vidareutbildning från arbetsgivare. 

Kristoffer

 

2021-04-06

Tack för mycket viktig artikel och alla  läsvärda kommentarer. Har jobbat snart 5 år i primärvården och blev utmattad efter 2 år. Jobbar nu som många andra deltid för att orka med. Efter min utmattning har det tagit tid att bli bättre och det är väldigt svårt att byta till ett nytt jobb på 100% eller plugga till nytt yrke då hjärnan inte funkar som vanligt och och hela kroppen går igång lättare på stress nu än tidigare. Jobbet är ju kul och meningsfullt egentligen men produktionshetsen och lean-konceptet som kommit in med vårdvalet utnyttjar oss empatiska fysios. Vi är inte robotar i en fabrik utan kännande människor som möter andra människor med ofta en komplex mix av fysisk och psykisk smärta. Jag uppmanar alla fysios som börjar känna av oroande mycket stressymtom att byta jobb innan utmattningen slår till! Jag skulle heller inte råda någon att utbilda sig till fysioterapeut så som läget ser ut idag.

Fysio

 

2021-04-06

Innan jag sökte till sjukgymnastprogrammet såg jag en artikel om att det var framtidens yrke. Färdigutbildad 2012 och mastersexamen inom långvarig smärta. En vidareutbildning som kostat mig inkomst och känslan är att man hamnat mer och mer efter i löneutvecklingen. 

Bär på en stor frustration och stress att inte passa in i mallen att träffa patienten den kortaste tiden och så lite engagemang som möjligt. Min lösning på att själv orka med efter ökade stressymtom blev att hitta sätt att arbeta mer administrativt utöver mina arbetstimmar. Tiden för planering, reflektion och utveckling är obefintlig på arbetstid. Tänker en del på att byta jobb, byta bana. Ser yngre kollegor som bryts ner och erfarna kollegor som lämnar. Har nu själv varit sjukskriven efter covid-19 och fått uppleva hur stort stödet från en fysioteraeut och arbetsterapeut kan vara! 

CG

 

2021-04-06

Jag är nyexaminerade och har jobbat 2 månader i primärvård och det är verkligen skrämmande när man hör vad kollegor som jobbat 20 år+ på samma stället tjänar jämfört med mig som är helt ny. Detta kombinerat med det man hör från fysioterapeuter i andra delar av landet gör ju verkligen att man ifrågasätter sitt karriärsval.

Nyexaminerad och ilsken

 

2021-04-06

Har nu varit färdigutbildad i 3-4 år och arbetar inom primärvården. När jag läste fysioterapeututbildningen så var jag väl medveten om att jag inte gjorde det för lönen utan det var arbetet och yrket i sig som tilltalade. 

Dåliga arbetsförhållanden med stora krav på att träffa många patienter dagligen och i princip obefintliga möjligheter till vidareutbildning har tagit bort glädjen helt. Stor press på daglig produktion har gjort att flera kollegor och kursare gått in i väggen, och detta dessutom med en kass lön? 

Jag rekommenderar inte någon att läsa till fysioterapeut och det är tråkigt men i dagsläget ser jag mig inte stanna kvar i yrket. Bättre att lägga tid och energi på något annat yrke där man känner sig uppskattad och det lönar sig att vilja utvecklas.

Johannes

 

2021-04-06

Jag trivs väldigt bra inom mitt yrke. Känner även en viss stolthet över min egna och mina kollegors kompetens. Känner även jag igen mig i artikeln samt många av kommentarerna. Den sorgliga sanningen är att byte av arbetsgivare är det enda sättet att få upp lönen: Kvalitén i behandlingen spelar mindre roll, inte heller dina extrakurser, din lojalitet (att du hållt dig kvar på arbetsplatsen längre tid) eller din ”produktion”, vilket det tjatas mycket om. Även om du ”producerar” tokmycket så genererar detta samma 400-700 kr i lönepåslag som man ändå får varje år. Till slut undrar man över nyttan mer medarbetarsamtal och lönesamtal. En del arbetsgivare tjatar också om vikten med vidareutbildningar men vill sedan inte ge studieledigt för detta, och givetvis än mindre betala för ev. resor och boende. Ett till problem här är att allt fler utbildningar läggs ut som uppdragsutbildningar, som kostar pengar...  

Det enda sättet för den individuella fysion att få upp lönen är dessvärre ovan nämnt: att vara illojal och byta arbetsgivare. På sikt är dock ett fackligt krafttag, vilket involverar att våga prata löner och lönenivåer, den enda lösningen.

Tobbe

 

2021-04-06

Kunde aldrig drömma om att jag redan 2 år efter examen som fysioterapeut skulle fundera på att byta bana - igen. Jobbar i primärvården, inom regionen och känslan av meningsfullhet kämpar mot pressen att maximera patientantal och hitta genvägar till högre ersättning. Som ingenjör arbetade jag betydligt fler timmar i veckan än vad jag gör nu som fysioterapeut men hade betydligt mer energi kvar efter arbetet. I primärvården finns inte tid till raster och kollegialt utbyte, inte tid att tänka. Att arbeta ytterligare 30 år i detta, med 0 löneutveckling och ohälsa att vänta? Jag tycker att det är helt rätt att uppmana till bojkott av utbildningen!

B/Fysioterapeut och civilingenjör

 

2021-04-06

Jag har jobbat i två år som fysioterapeut och nu valt att byta bana pga orimliga arbetsförhållanden och läskigt låg lön. Det här är så fruktansvärt tråkigt. Riktiga eldsjälar bränns ut för vad?

A

 

2021-04-06

Har arbetat som fysioterapeut i primärvården i 5 år nu och insett att jag behöver byta yrke för att få en lön som motsvarar det ansvar, kompetens och kunskap jag besitter. Har periodvis gått ner i tid för att studera men insett i efterhand att det bara varit dumdristigt då det inte lett till ökad lön utan endast minskad inkomst. Älskar yrket och brinner för att öka livskvaliteten hos våra patienter men vad är det värt när det kostar sin egen hälsa. Har varit medlem i facket dessa år för att stötta men att betala över 3500 kr per år med våra dåliga löner är ju ett hån. Det är en tidsfråga tills all kompetens urholkas då de som är drivande och vill jobba med kvalitet i sin vård kommer att utbilda sig till något annat som betalar sig.

Caroline

 

2021-04-06

Jag gjorde 8 år i primärvården, på en vårdcentral, och älskade det arbetet. I alla fall till viss del. Det var intressant och spännande. Jag skrev remiss till röntgen vid behov, fick sätta kortisoninjektioner och bedöma besvär från rörelseapparaten som första vårdkontakt. Jag fick gå de utbildningarna jag ville, förutom OMT som ju är helt åt skogen för dyr, men det är en annan diskussion. 10-15 besök per dag. För detta fick jag 29k i månaden. 

När jag kom hem sov jag en timme, gick upp och åt middag och gick sedan och la mig för natten. Den första semesterveckan, jul och sommar varje år, hade jag hjärtklappning innan stressen gick ur kroppen. Jag var medveten om att det inte var hållbart men struntade i det.

Nu har jag bytt arbete och är sjukgymnast i hemsjukvården (kommun). Jag arbetar mer administrativt i ett lugnare tempo. Ingen räknar mina besök, jag hinner med jobbet och tar inte med mig det hem. Jag har inga stressymptom längre. För detta får jag 39k i månaden.

Så mitt råd till mina före detta kollegor i primärvården är följande: Byt jobb, regionen förtjänar er inte.

Johan

 

2021-04-06

Jättebra att det tas upp! Att yrket inte tjänar mer med tanke på den kunskap och nytta som Fysioterapeuter gör är fullkomligt otroligt. Om inte fysioterapeuter skulle funnits hade aldrig vården varit lika bra som idag. Fysioterapeuter behövs för att minska smärta, funktion och livskvalitet. Om inte det är viktigt vet jag inte vad. 

Gustav

 

2021-04-06

Tack för vass artikel! Har varit yrket troget sedan mitten av 80-talet. Jobbade några år inom slutenvården  men fick chans att börja  ”privat” för att få jobb i Stockholm. ”Ackordsantställd” först - skulle ha minst 16 patienter/dagen,  ”köpte” senare egen etablering. Älskat ”hantverket”,  möten med människor, utvecklingsmöjligheter. Tufft när allt du gör utöver patientarbetet är på egen bekostnad - hyror, försäkringar, allt ska ändå betalas. 

Vi har ”Tak” på hur mycket vi får debitera Regionen. Vi har ansetts som ett ”aber” - vi privatpraktiserande fysios för Regionerna/landstingen då vi har nationella avtal som de inte kan ”styra”. ”Vill bli av med oss” - är upplevelsen - och de försvårar för oss på alla sätt som är möjliga inom ramen för vad de kan göra. Flytta etablering är näst intill omöjligt, få vikarie mycket begränsat, gå ner i tid pga ohälsa, ålder - risk för att bli av med etableringen. Jobba digitalt  - nej! 

Jag är inte för etableringssystemet men svårt att gå in i ännu sämre avtal inom primärvården efter många år. Flera kollegor går över i helt andra områden, vissa jobbar  privat. Hantering av en ambitiös, ”friskgörande”- ”livskvalitetsskapande kår” är bedrövlig!

Privatpraktiserande sedan + 35 år

 

2021-04-06

Noterar tyvärr att Fysioterapeuterna inte länkat till artikeln på sin fb-sida... Dom brukar ju annars gärna dela artiklar som handlar om yrket. Oftast artiklar som lyfter vårat yrke och tex okritiskt handlar om hur vårat arbete kortar vårdköer och hur sjukgymnaster som kör bedömningar+skriver röntgen effektiviserar vården.. Men den här artikeln är väl för obekväm... Det skulle inge förtroende om Fysioterspeuterna också kunde dela artiklar som förhöll sig kritiskt till hur vårat arbete är vad gäller lön och vidareutbildning.

AL

 

2021-04-06

Arbetsvillkoren samt från fackförbundets sida påtvingat och ej förankrat krav på akademisk karriärsstege skapar en ohållbar situation för sjukgymnaster/fysioterapeuter idag. Jag råder ingen att utbilda sig till fysioterapeut.

Lång erfarenhet

 

2021-04-06

Det är en oerhört viktig yrkesroll och jag instämmer i det mesta som har skrivits i kommentarsfältet. Ersättningen inom primärvården speglar definitivt inte arbetet som utförs.

Fysioterapeut inom primärvård

 

2021-04-06

Bra debattartikel. Jag har gjort det utbildat mig till fysioterapeut i tron om att det skulle gå att arbeta inom yrket. Gjorde det under några år inom primärvården, men som alla lyfter, det är helt omöjligt att orka ett tempo och med krav som är orimliga. När jag kom in på utbildningen och pratade med redan färdiga sjukgymnaster lät det lika överallt ”Grattis du är välkommen till det bästa yrket i världen”, tror att det hade varit annat nu. Jag har valt att gå vidare, bytt bana helt och till sommaren är utbildningen klart. Men håller helt med bojkotta utbildning till fysioterapeut innan fler behöver lägga många års studier för att komma ut till de förutsättningar som finns idag! Hoppas på förbättringar!

EC

 

2021-04-06

Jag ångrar på många sätt att jag utbildat mig till fysioterapeut. Med krav i primärvården att man ska träffa 10-12 patienter om dagen; där man då ska ha läst tidigare journaler, hinna göra en noggrann fysisk undersökning, diagnostisera, göra en behandlingsplan, ge ett bra bemötande och hinna dokumentera allt är det svårt att känna att man räcker till och vara nöjd med sin arbetsinsats. Särskilt när man har studieskulder och ligger en bra bit under svensk medelinkomst till skillnad från andra professioner med liknande arbetsbelastning. När utmattningssyndromen börjar dyka upp redan efter ett år i yrket inser man att man inte kommer att klara ett helt arbetsliv av detta och snart är det dags att lämna vården för gott och gå tillbaka till tidigare lagerjobbet där både lön och villkor var bättre. Men nu då med studieskulder och förlorade pensionsår som tack för insatsen.

Johan

 

2021-04-06

Jag lämnade yrket efter ca 3 år och det är jag mycket nöjd med. Jag ångrar dock att jag slösade så mycket tid av mitt liv på en utbildning som inte gav något. Jag har sedan jag slutat varnat alla jag stött på som gått i banorna att bli fysio och tycker det är ett utmärkt förslag att inte utbilda fler fysioterapeuter. Många av de yrkesroller jag hade som fysio kunda ha utförts av rehabassistenter och fysio kunde t.ex. haft en mer övergripande roll med mer ansvar och mer betalt. Jag uppmanar fler att lämna yrket så ni slipper bli fattigpensionärer och leva som studenter hela erat yrkesliv.

Lämnat yrket

 

2021-04-06

Bra att detta lyfts och att vi börjar diskutera förutsättningarna inom Primärvården. Jag har arbetat inom primärvården i över 30 år i Stockholm. Har 3 års vidare utbildning på högskolenivå förutom Kandidat examen. Ett flertal kurser som jag både har bekostat själv och vid flera tillfällen deltagit i på helger och annan ledighet. Tjänar under 30 000 kr i månaden eftersom jag har varit min arbetsplats trogen. Idag jobbar jag 80 % för att orka jobba. De senaste 10 årens förändringar inom primärvården är käpprätt åt fel hål. Pinnstatistik, måluppfyllelse som man inte kan nå upp till, utebliven löneförhöjning p.g.a utebliven måluppfyllelse,  tidspress som inte tillåter fokus på patienten.

Regionen kan ha hur fina ord som helst om patienten i fokus men hur ser det ut i verkligheten. När patienten och behandlingen inte får ta den tid det tar. Ökade krav på dokumentering som tar mer och mer tid från patientarbetet. Jag har under de senaste åren sett en enorm kompetensförlust p.g.a att kollegor inte orkar jobba inom primärvården. En del går till andra områden inom sjukvården och en del går till helt annat utanför sjukvården. Tycker våra verksamhetschefer borde slå larm! 

Fysio i 30 år

 

2021-04-06

Bra text som i mångt och mycket sammanfattar känslan som jag uppfattat finns i delar av kåren. Men! Ser det verkligen ut så här överallt? Min uppfattning är att det framför allt är i storstadsregionerna det här problemet finns. Men jag kanske har fel? Det finns exempel på regioner där kanske inte lönebilden, men åtminstone kravbilden, är en helt annan. Eller har jag fel?

J

 

2021-04-06

Tack för angelägen och välskriven artikel. 

Efter drygt 15 år i yrket med masterexamen och, sedan några år, specialistkompetens enl. Fysioterapeternas specialistordning - har min kompetensökning inte genererat en enda krona mer i lön. Det kostade mig 1500:- att lämna in ansökan om specialist, som ickemedlem i facket hade priset varit betydligt högre.

Medan läkare, sjuksköterskor får sin specialistutbildning godkänd av Socialstyrelsen, är fysioterapeuter, arbetsterapeuter, psykologer hänvisade till respektive fackförbund. Förändring behövs.

Ser fram emot att betänkandet: ”God och nära vård. Rätt stöd till psykisk hälsa” 2021 - som nu ligger på Lena Hallengrens skrivbord - medför att primärvårdens ansvariga - i alla chefsled - vaknar till och ger fysioterapeuter lön utifrån kompetens. OCH dessutom ger oss tid att möta patienter med olika grad av psykologiska trauma, i det som ska vara den sk. första linjens psykiatri. Samt att förståelsen finns för att det är alla yrkeskategorier inom primärvården som arbetar med psykisk hälsa. Fysioterapeuter i synnerhet eftersom symtom av olika slag tar sig uttryck i våra kroppar.

Fysioterapeut

 

2021-04-06

Det är en oerhört viktig yrkesroll och jag instämmer i det mesta som har skrivits i kommentarsfältet. Ersättningen inom primärvården speglar definitivt inte arbetet som utförs.

Fysioterapeut inom primärvård 

 

2021-04-06

Jag bytte vårdcentral inom regionen (2 år efter examen) och fick flera gånger höra av chef att min lön (28 k) var väldigt hög eftersom att jag tidigare jobbat på en vårdcentral som var mindre centralt belägen i regionen. En motivering till låg löneökning generellt var att den nya vårdcentralen ligger så centralt - det finns många sökande till tjänsten... Den urusla förhandlingssituationen fysioterapeuter har gäller inte för de andra yrkeskategorierna på vårdcentralen. Ändå förväntas vi vara ”solidariska” och ha telefontider till 17 dag innan röd dag trots att det alltid är helt tomt på uppringningslistan - fysioterapi i primärvården är sällan så akut. 

Nina

 

2021-04-06

Varje dag undantrycker jag tankar på hur orimligt tempot är, hur låg lönen (och löneutvecklingen) är och hur djup den etiska stressen är när verksamheten bedrivs med fokus på produktion och olika ”kvalitetsparametrar” som är usla mått  på just kvalitet. Pga stressen i arbetet har jag i perioder problem med dålig sömn, brist på ork och det är svårt att underhålla alla vänskapsrelationer för jag är så socialt trött efter alla kontakter en haft under en arbetsvecka. Jag känner mig som en hycklare varje gång jag ger råd till patienter som tampas med stressrelaterade besvär. Har övervägt att sluta sen jag började jobba i primärvården för snart ett årtionde sedan och det är jag inte ensam om. Jag förbereder mig mentalt och praktiskt för att arbeta inom andra verksamhetsområden eller helt byta yrkesbana.

Hoppas det här uppropet får gehör hos våra politiker för våra arbetsgivare står maktlösa inför ersättningsmodellen. Beställarna som också kontrollera oss utförare är helt verklighetsfrånvända. Lösningen blir alltid spring snabbare, tänk mindre.

N

 

2021-04-06

Skönt att veta att man inte är ensam i denna situation. Vågar jag kalla det modernt slaveri och utnyttjande av ambitiösa och osjälviska människor? 

Tyvärr hjälper nog inte detta heller utan kommer ses som ”gnäll”. Det hjälper inte utan att läkare, chefer, psykologer mfl hjälper oss att ställa krav eftersom vi alla har samma mål och jobbar för samma patienter. Men alla har sina egna bekymmer. 

Jag ser mig också om efter att byta bana. Men det är klart att systemet inte bryr sig - det kommer ju en ny generation ny-exade att bränna ut.

Sjukt att sjukvården orsakar sjukskriven personal. Hur vore det om sjukvården hade den mest välmående personalen? Lek med den tanken.

Andreas

 

2021-04-06

Mycket bra artikel! Hur ska vi få en förändring? Vi får nya arbetsuppgifter som vi utför snällt utan mer betalt. Vad gör förbundet? Jag lämnade förbundet då jag tycker deras fokus var just på att utveckla vår yrkesroll- (läs få fler arbetsuppgifter) utan att driva lönefrågan. Jag har under mina 26 år i yrket alltid fått höra att ”när vi får högre status kommer lönen följa efter”. Jag har tyvärr slutat tro på det! Själv skulle jag aldrig ta på mig nya arbetsuppgifter såsom injektioner eller skriva röntgenremisser utan att få högre lön! Hoppas fler tänker som jag!

Ulrika Holm

 

2021-04-06

Tack för att ni lyfter fram problematiken!

Jag har själv valt att INTE jobba inom primärvården, men upplever att problemet är stort överlag.

Idag jobbar jag inom Säbo där vi ska vara 3 fysioterapeuter på 10 boenden. Bara det är mycket, blir extremt skört om någon är sjuk. Nu har vi en som är borta pga graviditet och vi fick en duktig person på timme, inte heltid. Detta gör att jag nu har fler boenden än vad jag ska ha, för samma peng och samma arbetstid.

Tycker att det är tråkigt att vi har höga krav på oss, orimliga krav. Men inte får den uppskattning, lön och kompetensutveckling som behövs!

Emilia

 

2021-04-06

Har jobbat i 27 år  mest inom Primärvård, men även ett par år inom slutenvård i VG Region.

Jag har valt att gå ner i tid, för att orka.

Jag har vidareutbildningar inom såväl praktiska kurser, akupunktur, Mc Kenzie, OMI, Basal Kroppskännedom, Motiverande samtal, etc.

Kraven är orimliga; 12 patienter per dag, 2 Nybesök, ett akutbesök per dag, lång gedigen journalföring,med diagnoskodning, kvm kodning efter varje pat ....Undersöker enl Fysioterapiorocessen, målformuleringar, kommer med rehabråd, skriver ut individanpassat trän prgr.

Efter en arbetsdag känner jag mig helt dränerad... helt tom.... Min lön; 34000

52 åring Leg Fysioterapeut i Region Halland

 

2021-04-06

Kan inte annat än hålla med andra kommentarer. Klen lön efter mycket slit och inte blir den något bättre med erfarenhet eller vidareutbildning som man kostar på själv. Vi ska ta större plats inom vården men inte kompenseras för det.

N

 

2021-04-06

Jag arbetade som fysio i fem år, läste en masterexamen på fritiden under tiden och kom ändå inte upp till mer än 25 k i lön. Vidareutbildningar som jag själv upplevde som nödvändiga för att arbeta inom primärvård fick betalas ur egen ficka. Jag tröttnade på de usla villkoren, började ett kontorsjobb och har efter tre år ökat 10 k i lön. Saknar nu vården och kommer börja läkarstudier till hösten, önskar att jag haft vett att välja den vägen från början. 

Leg. fysioterapeut, snart läkarstudent 

 

2021-04-06

Väldigt bra artikel. Jag har arbetat som fysioterapeut sedan 2014. Ersättningarna i primärvården är för dåliga, vilket gör att tempot blir för högt. Nationella taxan känns som sista hoppet för de som vill jobba kvar med skälig ersättning, men även här flåsar nedskärningarna och ”besparingarna” terapeuterna i nacken.

M

 

2021-04-06

Jobbade 10 år i offentlig primärvård, betalade ur egen ficka och tid en master, OMT2, kurser inom fysiologi, smärta mm vilket gjorde att jag blev en otroligt mkt bättre sjukgymnast. Detta med en dålig lön, konstant press/tjat från chefer att ta flera patienter fast jag tog fler på min deltid än kollegor på heltid, noll chans till utveckling på arbetsplatsen. Gick in i väggen, inte ens då ville cheferna låta mig gå ner i tid för jag ”producerade så bra”. Det finns så mycket som har varit skevt under mina numera 13 år i yrket men det behövs fler än 1200 tecken. 

Vi har en alldeles för låg grundlön men ffa finns det ingen individuell lönesättning eller lönedifferentiering, det spelar ingen roll hur mkt man jobbar eller hur duktig man är. 

Ingen vill ta i frågan om vidareutveckling på betald arbetstid, jag har pratat med chefer på alla nivåer under så många år men ingen vill befatta sig med det. De tycker att vi ska vara nöjda med att de ””låter”” oss få gå ner i tid. 

Att komma in i forskning eller undervisning är hart omöjligt för oss som har det intresset.

Vore trevligt om de som sitter med makten och pengar kunde vara på vår sida för en gångs skull.

Sjukgymnast

 

2021-04-06

Äntligen lyfts detta problem. Jag klarade 6 månader efter fysioterapeutexamen innan jag fick utmattningssymptom. All tid för återhämtning var på fritiden, orkade inte umgås med vänner och knappt med familjen heller. Bytte jobb och gick ner till deltidsjobb, 70% och fick stöttning av en kurator,  mående blev bättre men lönen inget jag ville skryta med. Under min föräldraledighet märkte jag hur bra jag mådde av att inte utsättas för orimliga krav och hög arbetsbelastning så valet har varit enkelt, jag har bytt yrke och jobbar inte längre som fysioterapeut. Jag mår bättre och jag har energi till min dotter, vänner och fritidsaktiviteter. 

Jag hoppas att jag så småningom får lusten tillbaka att jobba som fysioterapeut men just nu är jag väldigt glad att jag inte behöver det. 

Jennifer

 

2021-04-03

Vad är patientsäkerhet? Om våra yrkeskollegor med bättre löner; förskriver diverse preparat för att symtomlindra,  röntgar i onödan, sjukskriver utan behandling och ger felaktiga råd?

När fysioterapeuter som har salutogent perspektiv, problemorienterat och lösningsfokuserat förhållningssätt tillsammans med patienten försöker finna kärnan till besvären, för att på riktigt kunna hjälpa denna. 

Jag möter dagligen patienter med beroendesjukdomar/psykisk ohälsa där patienterna uppger att de först fick olika preparat förskrivet från läkare pga. smärtproblematik. För att sedan inte få preparatet utskrivet och redan var beroende. Fick ingen hjälp av vården, sökte egna preparat som klassas som droger, därefter inte kommer ur spiralen och lidandet lett till suicidförsök. Vill vi ha det såhär? 

De här personerna kanske aldrig hade utvecklat dessa problem om de fått träffa vår profession från början. Någon som kunnat förklara smärtan, som hjälpt personen att hitta strategier för att hantera den och lära dem ta hand om sig själva!

Fysioterapi är mer än bara symtomlindring. Fysioterapi kan rädda liv oavsett del i vårdkedjan! Vi förtjänar betalt för vår kompetens!

K

 

2021-04-03

Tack för att någon äntligen lyfter de inhumana förutsättningarna vi fysios arbetar under. 

Minns med fasa mina första år inom primärvården. De sjuka produktionskraven som styr precis allt. Patienter från att man börjar på morgonen tills man går hem. Ingen tid för all admin man är ålagd att göra. Ingen tid att fråga mer erfarna kollegor om hjälp (de har heller ingen tid att att svara på frågor).

Då utbildningen långt ifrån ger en de kunskaper man behöver får man lägga en ansenlig del av sin fritid för att läsa på. Kurser får man bekosta själv och ta semesterdagar för att kunna gå. 

Gick själv in i väggen efter att jag fick barn, då fungerade det inte längre. Vet så många andra fysios som också gått in i väggen men som ofta maskerat det med att säga upp sig eller ta tjänstledigt. 

Jag hade runt 27 000 efter 5 år i yrket. Tack och lov arbetar jag nu inom privat äldreomsorg. Helt ok lön och mer human arbetsbelastning. 

Det är ett under att det finns fysios som orkar slita i primärvården, ffa med de usla löner som är. Vet många fysios med 20 års erfarenhet som tjänar under 30 000.

L.B

 

2021-04-03

Väl rutet! I mitt första lönesamtal som fysioterapeut bad jag om samma lön som jag hade haft på mitt extrajobb under grundutbildningen. Chefen svarade att sjukgymnast är ett kvinnoyrke med en lång tradition av låga löner och erbjöd 23k. Jag tackade ja, glad över att ha jobb överhuvudtaget. Har bytt jobb sen dess. Forskat parallellt. Skrivit en artikel i ”forskning pågår” i Fysioterapi. Avslutat magisterstudierna. Publicerat en artikel i vetenskaplig tidskrift, vid sidan om och utan ersättning såklart.

Jag är nästan färdig med min specialistutbildning nu och blir vid årskiftet även CSPT, har sju års erfarenhet av kliniskt arbete och en heltidslön på 32k, arbetar 80%. Alla utbildningar som utgör del av min specialistutbildning har jag bekostat själv. Min nuvarande arbetsgivare betalar inte ut någon tjänstepension, så jag försöker spara så mycket jag kan till pensionen av det jag har kvar på lönen.

Jag gjorde ett väldigt noga övervägt val när jag valde att utbilda mig till fysioterapeut, men missbedömde arbetsmarknaden och löneutvecklingen i yrket. Förutom att styra tillgång och efterfrågan bättre tror jag att ledarskapsutbildning av chefer är det som skulle gynna yrket allra mest.

Bertil, fysioterapeut

 

2021-04-02

Klockren artikel som lyfter fram hur det ser ut i verkligheten. Jag är utbildad till arbetsterapeut och många av de sakerna som artikel pratar gäller för oss med. Dålig löneutveckling och lite utrymme för kompetensutveckling. De vägarna som finns för att få upp lönen är att satsa på chefskap eller forskning.  Sorgligt nog räcker det inte att bara arbeta kliniskt och klättra upp i karriären. Rehab prioriteras inte och personligen är jag trött på att våra yrkesgrupper rankas så lågt på sjukhus exempelvis. Därför har jag valt att satsa på läkaryrket och kommer nog att lämna yrket så småningom. Hoppas detta ändrar sig inom snar framtid.

O/Arbetsterapeut

 

2021-04-02

Fysioterapeuter har under pandemin ställt om till covidvård, vilket sällan syns i media. 

Vår kompetens med kunskap i andningsgymnastik, förflyttningar och bukläge har varit högt efterfrågad och många fysio har gått in i covidvården. De kollegor som blivit kvar på vanliga mottagningar och avdelningar har då fått täcka upp för den som blivit förflyttad och således fått jobba ännu mer än vanligt. 

Vi är en snäll yrkeskår som sällan syns och hörs...bara jobbar på för patientens bästa...

JL

 

2021-04-02

Vi fysioterapeuter är en ”dumsnäll” yrkeskår. Om en läkare skickar en uppgift till oss som vanligtvis är en läkaruppgift men som denne inte hinner med blir vi fysioterapeuter så glada att få hjälpa till och använda vår kompetens fullt ut att vi tar emot patienten. Läkaren märker sedan att det blev riktigt bra med en fysioterapeut och skickar fler liknande fall som fysioterapeuten tar emot med glädje. Men se när det kommer till att förhandla om de utökade arbetsuppgifterna och lön då går vi alltid bet och får inget mer i plånboken ”för det finns inga pengar att ta av”. 

Det är vår akilleshäl att vi alltid ser till patientens bästa, för det är inget de som bestämmer vill betala för.

Jojo

 

2021-04-02

Så beklämmande läsning. Som psykolog älskar jag att samarbeta med fysioterapeuter och efter många års arbete inom smärtrehab upplever jag att ni är helt ovärderliga och oersättliga! Gör ofta bättre smärt-bedömningar än läkare :) och era arbetsinsatser är många gånger livsförändrande och livsavgörande vad gäller att hjälpa människor tillbaka till hopp, livsglädje, funktion och arbetsförmåga. Som nån skrev, en mycket större kostnad att ha personer långtidssjukskrivna, sorgligt att vi som samhälle lägger en mycket större andel medel på den potten än rehabiliterande insatser - så bakvänt. Ni är guld och värda så mycket mer!

Psykolog

 

2021-04-02

Känner verkligen igen mig! Arbetar deltid och är inte obekant med jobbrelaterad stress. Visste att det inte var någon superlön innan jag gick utbildningen men inte att arbetsbelastningen var så tung, att möjligheten till vidareutbildning var så låg och att möjligheten till löneökning var klappkass. Vill läsa vidare till specialist men kan inte motivera det. Kommer kosta mig minst en årslön och sannolikt en del psykisk ohälsa. Är dessutom inte garanterad något lönepåslag efter färdig specialist.

Den absolut största delen av vidareutbildning och reflexion har jag fått göra på min fritid. Flera timmar i veckan för mig.

Bobby

 

2021-04-02

Bra och viktigt ämne. Syskon med en fysioterapeut och försökt få henne att byta yrkesbana sedan ett par år. Läkaryrket kan i vissa delar jämföras med ert, främst i varför utvecklingen blivit som den blivit. Vi är båda extremt tillmötesgående, högpresterande och ”herr/fru duktig”. Vi har själva låtit det gå åt h*lvete. Jag uppmanar samtliga fysioterapeuter att byta yrke - får ni bara tag i ett administrativt yrke inom en ANNAN bransch kommer ni få mycket bättre villkor och lön(inom ett par år säkerligen stora ansvarsområden och ersättning därefter). Skola om er till något inom bygg eller logistik. Ni får acceptera att ert ”kall” är piss lönemässigt och därför får man prioritera om. Hade själv gjort det om jag inte investerat så lång tid i utbildningen. Och facket?!?! Om dom inte ens kan publicera den här insändaren på deras facebooksida så har väl yrkesgruppen ingen som helst framtid. Det kommer inte att bli bättre - statistik ljuger aldrig.

Läkare

 

2021-04-02

Väl skrivet! Jag blev klar fysio 2016, med en ingångslön på 24500 kronor. Det var någonting jag skulle vara nöjd med. Efter två år insåg jag att jag arbetade långt över 100% samtidigt som jag pluggade 25-50% på min fritid. Där och då lämnade jag fysioterapeutyrket och arbetar nu som tjänsteman i regionen och tjänar istället 40000:- med 38,5h vecka, hinner ta både för- och eftermiddagskaffe med mina kollegor och har stor frihet över mitt arbete. Känns som ett hån.

Moa

 

2021-04-02

Har jobbat som fysioterapeut totalt 4 år, inom primärvården, och tjänar 29000. Jag har fått all min vidareutbildning betald av arbetsgivaren. Jag skulle aldrig betala ur egen ficka för utbildning eller göra det utöver arbetstid. Förstår mig inte på er som gör det, förlåt men faktiskt. Vi fysioterapeuter brinner för det vi gör och är ambitiösa men det går en gräns. 

Om jag skulle vidareutbilda mig med ytterligare högskolepoäng så vill jag ha ordentligt lönepåslag, annars får det vara. 

Vårt arbete är superviktigt och vi har ett roligt jobb. Men arbetsbelastningen är alldeles för hög och regionen räknar bara koder och poäng, kvalitet räknas inte. Löneutvecklingen finns knappt. Ska man få upp den måste man byta arbetsgivare. Vi utför i de flesta fall nuförtiden första bedömningen av rörelse- och stödjerelaterade besvär i primärvården, detta kommer med stort ansvar. Vi tar komplexa patienter där vi kämpar hårt för att hjälpa dessa patienterna, ofta känns vi som ”slasken” dit läkarna skickar patienterna dom inte vet vad dom ska göra med. Vårt arbete kräver mycket av oss som personer, i värsta fall drabbas vår egen hälsa. 

Vi är värda mycket mer än så.

Jennie

 

2021-04-02

30 000 kr i efter några års erfarenhet låter som en lyx. Här i Region Skåne kan man vara glad om man får 26 500 och då med 4 års erfarenhet och påbyggnadsutbildningar. 

Isabelle

 

2021-04-02

Jag har snart jobbat mitt första år sedan examen som fysioterapeut. Jag ångrar dagligen mitt val av yrke. Det är inte hållbart att hålla på med 30 min besök på löpande band, flertal parallellbehandlingar för att sen få betalt i brödsmulor. Patienterna ställer krav och tror att man har läst deras journal innan besöket och förväntar sig att man ordnar ett individanpassat träningsprogram. Sen kanske de inte ens dyker upp till besöket och tiden man lagt på att ordna innan är inget som syns på styrkortet eller produktiviteten. Jag känner som många andra att min hälsa försämras av att ta hand om andras hälsa. Jag kommer absolut söka mig ifrån yrket, det här är ohållbart.

J

 

2021-04-02

”Du ligger för lågt” sa min chef till mig när vi hade medarbetarsamtal. Hon syftade på att jag oftast bara hamnade på 80% i de månatliga uträkningarna av hur kostnadseffektiva jag var på mottagningen. Ingen koppling till kvalité eller behandlingsresultat. Jag försökte bemöta det med mina egna värderingar om långsiktighet, kostnadseffektivitet i en större kontext och det faktum att jag tog en större del av patienter med en komplex problematik. Chefen svarade ”Fast du ligger ändå för lågt”. 

L

 

2021-04-02

Välskrivet! Varför utbilda sig till en sämre livslön? Då kanske yrket faktiskt ska avvecklas om det bygger på att människor ska gå back på sin utbildning för att rehabilitera människor. 

Nicho

 

2021-04-02

Jag är en av dom som tröttnat och omskolar mig för närvarande. 3årig utbildning med en ingångslön som kommer vara högre än jag tjänade med 10 års erfarenhet i primärvården.

Jonas, leg fysiotereut och numera student

 

2021-04-02

Arbetat som fysioterapeut i drygt 5 år. Har under större delen av den tiden studerat 50%, arbetat 100% och därefter arbetat vid sidan ytterligare 20-50% och arbetat med min specialisering. Brinner verkligen för yrket och för vår kollektiva utveckling likväl som min egen. Jag antar att det är därför fysioterapi är vårdyrket där kompetensutveckling förväntas ske utanför betald arbetstid och att lön ej påverkas till följd av det? Att vår roll i vården präglas av ökat ansvar och behovet av vår kompetens gång på gång understryks som essentiellt syns inte för oss som arbetar. 

Instämmer med föregående talare, kom igen när ni kan matcha arbetsförhållanden med efterfrågan, tills dess bör nog de yngre söka sig någon annanstans.

Oskar

 

2021-04-02

Äntligen artikel som ryter till och som inte bara ”lugnt och fint förklarar det braiga vi gör”, vilket är vårat eget fackförbunds linje. Varje gång jag lyfter vår situation med facket lokalt och centralt och varför dom inte hörs mer i dessa frågor; så får jag till svar att dom inte jobbar så. Dom jobbar med att berätta vad en sjukgymnast gör och tror inte på den mer tuffa linjen. Men allvarligt- hur bra har ”den mjuka linjen” hittills funkar för vårat fackförbund??  Man tjänar bättre som ansvarig för frukt&grönt på ICA maxi än som sjukgymnast!!  På fysioterapeuternas facebooksida, brukar artiklar som handlar om oss hamna. Inte denna dock... Den här är väl för jobbig då? Våra lokala fackliga ombud är också ”ja, men det handlar inte om lön/det här är inte ett yrke som handlar om lön” och blir nästan upprörda när vi tar upp lön. Varför är det så känsligt? Ska man inte efter 3+år på universitet, i ett yrke med högt ansvar, ha rätt att tjäna en bra lön och med möjlighet till lönekarriär??!! Efter 18 år tjänar jag 32000kr/mån.

A

 

2021-04-02

Bra artikel, men vi har oss själva att skylla. Den största förändringen under mina 30 år i yrket är ffa att vi nu är 3 yrkesgrupper inom manuell medicin. Kiropraktorer och naprapater och vi. Det blir ju lite förvirrande ffa för patienterna. Vi alla har olika ersättningar. Själv har jag ca 8 års utbildning, men tjänar mindre än en kiropraktor. Vem släppte in dessa?

Vi har nog som yrkesgrupp aldrig varit mer kompetenta. Man skulle från förbundets sida slagits mer för att vi med reell kompetens får mer formell behörighet, ex att skriva ut hjälpmedel, vissa mediciner, kunna remittera till annan vårdgivare, rtg, kunna infiltrera etc etc. Jag har i många år slagits för detta via förbundet. Det enda som egentligen hänt är att vi bytt namn från sjukgymnast till fysioterapeut. Waow.

Det bästa vi kan göra är att byta yrke kanske arbeta inom IVO socialstyrelsen eller arbetsmiljöverket. Skrivbordarbetare/tjänstemän har alltid värderats högre.

Tack för ordet.

Reell kompetens

 

2021-04-02

Jag kan bara instämma och säga att ni belyser något som länge varit en verklighet för oss.

Sen examination 2015 så har det år för år gått åt fel håll med sämre ersättningar, högre krav och besparingar.

Älskar yrket men har valt att byta bransch för att jag inte ser någon ljusare framtid i yrket och har precis som många andra ambitioner om att få något tillbaka för det arbete man gör samt tycker inte att det längre finns tid att genomföra mitt arbete på ett sätt som är bäst för patienten.

Utbildningen, arbetet och den nytta ni/vi gör som fysioterapeuter är fantastisk men det vi får tillbaka är oförtjänt.

Bra artikel!

J

 

2021-04-02

Oerhört frustrerad läser jag debattartikeln och tänker att inget hänt under alla dessa år jag arbetat som fysioterapeut( 35 år). Snarare har hierarkierna inom sjukvården förstärkts och med det fortsatt ökade löneskillnader. Fortfarande betraktar beslutsfattare och organisatörer av vård fysioterapeuter och arbetsterapeuter som någon slags servicepersonal, som visserligen håller hjulen igång och skapar flöden i vården men egentligen inte tillhör kärnverksamheten. I en tidigare kommentar hade vederbörande fått höra att vi inte räddar liv- men vi skapar ju förutsättningar till ett meningsfullt liv, sjukvårdens målsättning kan väl inte bara vara överlevnad?

Nu sätter jag hoppet till God  och nära vårdutredningen, där Anna Nergårdh försökt lyfta fram värdet av att tillvarata alla kompetenser inom primärvården. Att inte strukturen ska byggas kring läkaren som tuppen i hönsgården. Kommer utredningen få den effekt man kan hoppas på?  Det krävs mod av beslutsfattare att våga rucka på gamla strukturer, men det är enda chansen om vården ska få behålla all den engagerade, kompetenta personal som finns ute på fältet.

Kerstin

 

2021-04-02

Jag har arbetat i 6 år totalt inom primärvården i VGR med dess poängsystem. Jag träffar i genomsnitt 12 patienter dagligen och det är inte ovanligt det sträcker sig till 15-16 stycken de dagar jag jobbar mellan 0730-1700. Som jag uppfattat det, mäter regionen mest kvalité utifrån de åtgärdskoder vi sätter i journalsystemet. 

Arbetar heltid. Läst ett fåtal kursen på fritiden

Lön: 29 000kr

Calle, Fysioterapeut

 

2021-04-02

Arbetar inom primärvård sedan tre år tillbaka. Hittills tre arbetsplatser. 

Jag informerar mina studenter om att det enklaste sättet att få upp sin lön är att byta arbetsgivare. Gärna cirkulera lite mellan kommun, region och kör lite bemanning. Finns ingen arbetsgivare inom primärvården som värdesätter kompetens eller faktiskt utfall efter intervention/behandling (förutom patienten). Funderar varje dag över att byta yrkesbana helt. Ser inte hur jag ska kunna rättfärdiga avsaknad av karriär, försämrat psykiskt mående och höga produktionskrav. Känns fint att höra att man inte är ensam om de här tankarna, men samtidigt otroligt sorgligt. 

Glad påsk!

Röntgendelegering NEJ TACK

 

2021-04-01

Bra skrivet! Sammanfattar fint läget kring hur människors vilja att prestera väl och erbjuda god vård sker på bekostnad av den egna hälsan. 6 månader efter jag började arbeta inom primärvårdsrehabiliteringen hade jag svåra magsår vilka gjorde att jag kastade upp om jag låg ner. Alltså, när jag var ny på jobbet hade jag inom ett halvår redan fått symptom på grund av den höga arbetsbelastning. Om någon på allvar menar att det är rimligt och kännetecknar ett ”framtida yrke” blir jag ytterst fundersam.

Tobias

 

2021-04-01

Spot on artikel. Tror många Leg. Fysioterapeuter stämmer i bäcken i artikelinnehållet. Jag själv har efter 10 år inom arbete på primärvård/vårdcentral börjat reflektera kring varför situationen ser ut som den gör. 

Det finns en miss-match emellan kund (patient-region-vårdgivare-skattebetalare etc.) och själva produkten/säljaren dvs. Fysioterapeuten och vad den säljer (kompetens/tid).

Vi säljer oss för lägsta pris, ofta kraftigt rabatterat och alltid med känslan att det för oss ändå är en ganska schysst deal...

Att hjälpa sjuka människor och strössla med dyrbar arbetstid väger alltid över mot att hinna ta 10 min kafferast med kollegorna. #tillfredsställelse

Så länge offentlig sektor och skattebetalare inte värdesätter vår kompetens högre och är beredd att öppna upp plånboken, kommer det att fortsätta att se ut som det gör idag. 

 - Jag håller med artikelförfattarna. Skapa ett underskott redan på utbildningsnivå så ser vi vem som är beredd att betala för: post-covidvård, rehabilitering efter tveksamt motiverade ledstädningar/dekompressioner eller långvarig smärtproblematik där det faktiskt är du själv som skattebetalare som pyntar för dennes sjukpenninggrundande ersättning.

Carl

 

2021-04-01

Jag har bara arbetat som fysioterapeut i ca 3 år och ser tydligt att jag måste byta bana. Under pandemin är det tydligare än någonsin att rehabilitering och sekundärprevention ligger längst ner i prioriteringen, detta trots omfattande evidens, inte minst inom hjärta och kärl. Den vård- och rehabskuld som växer fram till följd av pandemin kommer att vara kännbar i flera decennier. Implikationerna av en kroniskt sjukare och åldrande befolkning är tydlig, det behövs resurser för att möta dessa utmaningar, men evidensbaserad fysioterapi är varken respekterat eller prioriterat.

Vad du än gör, utbilda dig för guds skull inte till fysioterapeut, det är en karriär utan framtidsutsikter.

John

 

2021-04-01

Uppskattar enormt mycket hur tydligt författarna lägger fram de enorma skillnader som finns, och hur orimligt det är att behöva reducera sin sysselsättningsgrad för att mäkta med ett arbete med högre krav och ansvar, som i sin tur inte speglas i lönen man får för det arbete som utförs.

Bättre förutsättningar - nu!

Knut

 

2021-04-01

Fantastiskt bra artikel och verkligen spot on på så många sätt. Jag har jobbat som fysioterapeut ca 5 år, i princip enbart inom primärvården. Vår kompetens och kunskap är nödvändig som sjukvården ser ut nu, men inte minst utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Vi får allt mer ansvar och fler arbetsuppgifter, men värderas inte lönemässigt därefter vilket är enormt frustrerande. Är en av de 43% som övervägt att byta yrke.

LN

 

2021-04-01

Hoppas på att bryta 30k-strecket inom regional primärvård nu med årets lönerevision. Blev leggad 5 år sedan. Är nog möjligt med 33-34k inom privat sektor dock. Känner ett par sjukgymnaster som har runt 40k inom privat sektor, dock är de 40+ respektive 60+ år gamla. Lönen är orimlig i förhållande till ansvaret och arbetsbördan. Inte svårt att klättra över 30k/månad på Ica eller lagerarbete med lite OB - och då slipper du diskutera med långvariga smärtpatienter du inte har tid med och ändå inte kan hjälpa med deras enda mål i livet, ducka läkartider, bemöta folk med respekt som gång på gång söker för bullshit och som förväntar sig att du kan ordna upp hela deras liv.

Inom primärvården sköter jag uppskattningsvis 95%+ av mina patienter själv, utan stöd av annan profession. Tror de flesta av oss är otroligt självgående pengamaskiner för arbetsgivaren. Lönen tjänas in på cirka 4 besök per dag. Allt över detta är ren vinst för arbetsgivaren. 

All givande utbildning sker på fritid eller utnyttjande av luckor till följd av uteblivna besök. Ingen arbetsgivare bryr sig om hur kunnig du är egentligen - men samla gärna på dig massa lufttitlar så att du får ta mer ansvar utan extra betalt.

Z

 

2021-04-01

Som många andra innan skrivit, hade jag vetat hur arbetssituationen ser ut och hur brutalt åsidosatta vi fysioterapeuter blir i primärvården hade jag aldrig någonsin ens funderat på att börja utbilda mig till fysioterapeut. Det finns noll möjlighet till vidareutveckling på betald arbetstid, vartenda nya avtal vi går in i avseende ersättning blir sämre och sämre. Mindre patienttid, mer krav på dokumentering och mindre betalt.

Situationen är ohållbar, makabert hur det kan se ut så här.

Claes 

 

2021-04-01

Det är som många innan mig skrivit och många med mig känner. Hade jag varit mer påläst innan utbildningen hade jag aldrig blivit fysioterapeut. Det är sorgligt att trots flertalet utbildningar, fortsatt vilja att utvecklas och att jag själv bekostar min vidareutbildning, ansvaret jag tar på min arbetsplats (för patienter, arbetsbelastning och kollegor) får jag en lägre lön än som presenteras i artikeln. Lönepåslagen är inte individuellt anpassade eller något ens värt att nämna. Sker ingen förändring inom kort kommer jag också lämna yrket, många år med utbildningar kommer ha varit förgäves och patienterna kommer ha ytterligare försämrad möjlighet till hjälp.

N

 

2021-04-01

Väl skrivet! Vi arbetar självständigt med att bedöma/diagnosticera, behandla och utvärdera. Vi ska arbeta evidensbaserat men får vidareutbilda oss på fritiden ofta utan att få högre lön efteråt. Löneutvecklingen är närmast obefintlig och enda sättet att höja lönen ordentligt är att jobba inom bemanning. Det är ovärdigt svensk hälso- och sjukvård.

Tobias

 

2021-04-01

Mycket tråkigt att läsa om arbetsmiljön/villkoren för er i artikeln och kommentarerna. Man ska inte glömma att tänka på sitt bästa för det lär inte arbetsgivaren göra. 

Ibland är tyvärr den enda utvägen att rösta med fötterna och byta arbetsplats/yrke.

AT-läkare

 

2021-04-01

Arbetat som fysioterapeut inom primärvård i 4 år. Brinner för mitt yrke och att få hjälpa människor. Jag upplever dock att de villkor som vi har i primärvården gör att jag inte kan ge den kvalitativa vård som jag skulle vilja ge. På medarbetarsamtal med min chef pratar vi ständigt om hur jag måste dra ner på min ambitionsnivå för att orka med, vilket innebär minska på kvaliteten för att istället uppnå den kvantitet som förväntas för att uppnå produktionskrav. I slutändan är det patienten som blir lidande. Det var inte detta jag föreställde mig när jag påbörjade min grundutbildning inom drömyrket.

Jag ställer höga krav på min egen kompetens och har fortsatt fortbilda mig under dessa 4år, hittils har jag bekostat all vidareutbildning genom egen ficka och/eller behövt gå ner i arbetstid. Fortbildning genererar inget nämnvärt lönepåslag. Jag skulle vilja öka min kompetens ytterligare, men insett att det helt enkelt inte är värt det rent ekonomiskt.

Jenny

 

2021-04-01

Jag har nu jobbat lite drygt 2 år som fysioterapeut. Jobbar 75% (pga orimligt arbetstempo) nu på primärvårdsrehab och funderar redan på att lämna yrket helt...

F

 

2021-04-01

Yrket i sig är fantastiskt, vår hjälp är ovärderligt meningsfull. Möjlighet att öka känslan av sammanhang hos patienter och som yrkesgrupp förhålla sig salutogent ger möjligheter för alla. Vi är ambitiösa och sympatiska problemlösare, tyvärr kroniskt konsilianta. Det ingår i patientkontakten att vara tillmötesgående och diplomatisk. Arbetsam, noggrann och foglig arbetskraft som inte kräver mycket tillbaka är perfekt att utnyttja. Exempel på undermåliga omständigheter är många. Lågt lönetak, usel löneutveckling, begränsad karriärstege, dalande arbetsförhållande, begränsad förståelse/uppskattning för yrkesgruppen hos makthavare. Begränsad möjlighet till kompetensutveckling. Begränsat nyttjande av den kompetensutvecklade fysioterapeuten, inadekvat kompenserad. Lågprioriterade och till synes umbärliga uppifrån och utifrån, osv. Ett stort träsk av svårupptäckta faktorer för fysioterapeutstudenten, men som omsider blir påtagligt för den legitimerade fysioterapeuten. Yrkesflykt ett faktum. Som läkare räknar jag ej med bättre förhållanden, men att ha råd med ett hanterbart arbetsliv/privatliv. Till sist, tack till kollegor/patienter som har gjort det drägligt. Vad hade varit kvar utan er?

Fredrik, leg. fysioterapeut & läkarstudent

 

2021-04-01

Har arbetat som fysioterapeut i snart 4 år och jag funderar flera gånger i veckan på alternativa karriärvägar framförallt när jag tänker på mina kollegor som arbetat i flera år vars lön är i samma nivå som min.. det finns ingen karriärtrappa! Inget som tyder på att yrkeserfarenhet eller vidareutbildning uppskattas av arbetsgivaren.

Emma

 

2021-04-01

Jag har arbetat som fysioterapeut/sjukgymnast i tjugo år. För tio år sedan gick jag ner i tid till 80% efter år av att försöka få arbetsgivaren att förstå att det blev för höga krav, i kombination med låg lön, men det var arbetsgivarens marknad. Så jag insåg att det inte var värt min hälsa. Accepterade en ännu lägre lön på deltid för att inte bli utbränd och för att hitta en balans. 

Som tur var hade jag en sambo som hade en bra lön, han är man och jobbar inte inom vården. 

Jag har nu över 400 hp, dubbelt jämfört med sambon, men med tio tusen kronor lägre lön. Mycket av min fortbildning har jag gjort på fritiden för egna pengar.

Jag brinner för folkhälsa och för att hjälpa människor till en bättre livskvalitet, annars skulle jag lämnat yrket för länge sedan.

Åsa 

 

2021-04-01

Tack för detta inlägg! Det är dags för politiker och andra beslutsfattare att värdera oss fysioterapeuter i högre grad och inse vikten av det vi gör. Med en allt mer åldrande befolkning och att folk behöver jobba längre innan de går i pension samtidigt som primärvården får allt mer att göra, blir fysioterapeuter och rehabilitering oerhört viktigt! Akutsjukvård räddar liv, absolut, men vi gör det värt att leva. Och hjälper människor till ett mer funktionellt liv för att de också ska kunna arbeta och bidra till samhället. 

Peter

 

2021-04-01

Bra skrivet! Detta är verkligen ett problem. Jag och flera av mina kursare funderar på att byta bana. Att grundutbildningen såväl som specialisering ska löna sig borde vara en självklarhet. Det är dessutom höga antagningspoäng för att komma in på fysioterapeututbildningen, så då kan man lika gärna söka in direkt till läkarutbildningen (där man faktiskt tjänar in sin utbildning). Bra att ni belyser denna viktiga fråga! 

Erika

 

2021-04-01

Pluggat tre och ett halvt år. Jobbat som fysio i primärvården i fem år. Sedan start har mycket tid och energi lagts på att anpassa arbetssätt efter regionens förändringar och sänkningar av besöksersättningar och kravet på antal patienter har höjts. 

Detta till en lön som ligger i linje med eller under vad jag skulle haft från mitt butiksjobbb jag var på innan jag utbildade mig, ett par tusen under 30. Och nej, jag jobbar inte heller heltid med det tempot, så man måste konstant leta sidoinkomst.

Minst 3 års utbildning. 5 års erfarenhet. Höga krav på bedömning och behandling av patienter i primärvården. Och en lön ett par tusen under 30. Känns som ett hån och jag hade aldrig gjort om det med facit i hand.

Emil

 

2021-04-01

Examinerad sjukgymnast 1993, jobbat i sluten, öppen och kommunal vård samt psykiatrin - med egna ord anser jag mig ha hög kompetens- 36000kr/mån nu i PVR, känner av stress symptom och ägnar nästan all fritid åt egen vård för att orka, möter många med psykisk ohälsa vilket tar extra och att bära andras smärta tynger å sliter, eller hur?

Ulrika 

 

2021-04-01

Jobbat i snart 18 år och tjänar 32,000kr. Har under dom åren fått 6 st kurstillfällen. Att börja jobba administrativt inom samma region ger betydligt större lönelyft än att fortsätta jobba som sjukgymnast med högt ansvar.

Anna

 

2021-04-01

Känns inte helt ok ur ekonomisk vinkel att en anställning på min lokala ica maxi hade gett mig mer i plånboken än nuvarande anställning på en specialistklinik. Känns som bortkastad tid på universitetet med tanke på grundkraven. Givetvis älskar jag mitt jobb men det känns som ett hån ibland bara. 

GM

 

2021-04-01

Efter 10 år som fysioterapeut i primärvården har jag beslutat att, för min egen hälsas skull och i förlängningen min familjs hälsas skull, byta bana. Jag har studerat på universitet i totalt 7,5 år (ur egen ficka). Har 31,5000kr i lön. Jobbar över dagligen. Jag har studerat samtidigt som jag jobbat 100% eftersom AG inte lägger pengar på Fysios. Och nu är det tamejfan nog. Lycka till att fortsätta driva rehab när allt fler inser sitt eget värde. Och lycka till med vården när rehab faller. 

Anna 

 

2021-04-01

Efter en kandidatexamen med en ingångslön på 24k i månaden (2016) kändes det som ett hån. Man förväntas göra så mycket för att avlasta vårdcentralen för en pisslön. Jag slutade som FT drygt 1 år senare. Jobbar idag inom IT och tjänar 33k i månaden med generösa förmåner. 

Fd Fysioterapeut 

 

2021-04-01

Jag jobbade två år som sjukgymnast innan jag hoppade av och började jobba med it och system för sjukvård. Alternativet som ensamstående var fattigdom. Skulle vara intressant att se siffror på hur många som är kvar i yrket efter 5, 10, 15 år osv. Den samhällsekonomiska kostnaden för en utbildning där många hoppar av går inte att försvara. 

Göran

 

2021-04-01

Jag har arbetat som sjukgymnast i specialiserad vård (ortopedklinik) i 18 år. Jag tog en magisterexamen för två år sedan men fick inget lönepåslag. Jag tog en specialistexamen i Ortopedi men fick inget lönepåslag. Jag jobbar på specialistmottagning med patienter som kommer på specialistvårdsremiss och second opinion bedömningar. Jag ger injektioner, skriver remisser för mrt, röntgen, neurografi etc. Men inget lönepåslag. Min heltidslön är 33800. Jag når inte ens medellön för en sjukgymnast I Regionen. Under all kritik. 

Jeanette Sigfusson Nordgren 

 

2021-04-01

Om du får 30k efter 10 år kanske du ska tänka på att bli bättre på att förhandla eller söka nytt jobb

adam

 

2021-04-01

Jag skulle våga påstå att situationen gäller för alla yrkeskategorier inom manuell medicin. Efter 12 år som egen företagare och kiropraktor orkade inte kropp och sinne med slitet med dessutom en osäker och låg ersättning. För min del blev omskolning, 3 år högskoleutbildning och två års erfarenhet ligger jag över i lön vad de flesta får ut som slutlön som sjukgymnast eller kiropraktor.

/Pär Leg. Kiropraktor Byggingenjör

 

2021-04-01

Håller med men kanske räcker det med att utbilda färre fysios så att det blir en brist på marknaden. Tror sedan att en del av problematiken med dålig arbetsmiljö berör vårdvals- eller hälsovalssystemet där vårdcentraler prioriteras att drivas effektivt med ibland influenser från LEAN-system. Tror sedan att en del andra vårdgivarkategorier också saknar insikt i vad vi fysioterapeuter kan göra. Har själv en gång i tiden sökt arbete på en av regionens vårdcentraler där verksamhetschefen undrade om jag kunde arbeta med flera patienter samtidigt och verksamhetschefens erfarenhet av fysioterapi var från 1990-talet där sjukgymnaster på kliniken hade flera parallell behandlingar. 

David

 

2021-03-31

Jobbat 10 år och har 30 kkr per månad som ni skriver i artikeln. Oerhört frustrerande! Vi sätter diagnos, precis som läkare, fått höra att vid lönesamtal att skillnaden mellan fysioterapeut och ssk är att ssk räddar liv. Allt snack om behovet av rehab efter Corona, trodde man kanske skulle visa på värdet av vår insats men får hela tiden höra att det ingår i avtalet.

Fredrik

 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev