Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Snälla politiker: Sluta att förstöra kvalitetsregistren

Publicerad: 12 april 2012, 09:03

Kvalitetsregistren är tänkta att i första hand skapa möjligheter för att återföra värdefull medicinsk information till vårdgivaren, för att sedan kunna förbättra sitt agerande gent­emot patienterna.


I andra hand att möjliggöra forskning genom jämförelser av olika para­metrar över tid eller mellan olika behandlande en­heter och genom samkörning med andra register.

En ytterligare funktion kan vara att förmedla data till allmänheten för att på så sätt ge den möjlighet att välja den ”bästa” vårdenheten, om man nu verkligen menar att enstaka relativt godtyckligt utvalda parametrar beskriver ”best performance”. Så långt kan jag se vissa fördelar med dessa register, även om det finns etiska betänkligheter med personbaserade databaser.

Men låt oss glömma sådana aspekter för en stund och i stället fundera över det intrång det utgör och de effekter man får genom de klåfingriga ekonomiska styrningsidéer som politiker har satt i system i nästan alla landsting.

För mer än 30 år sedan föreslog läkaren Avedis Donabedian en modell för hur man bör utvärdera medicinsk kvalitet utifrån tre delar: struktur, process och utfall/medicinsk effekt. Den ordningen står sig än, men utvärdering är en sak och ekonomiska ersättningssystem för så kallade prestationer en helt annan. Professor Johan Calltorp skrev redan för 15 år sedan i Läkartidningen att ”organisationsutveckling, styrning och ledning av vården också är viktiga och legitima frågor, men de bör diskuteras och utvecklas under självständiga rubriker, inte under överskriften ’kvalitet’.”

Vad man på politiskt/administrativt/ekonomiskt håll så fullständigt har missuppfattat är att man tror att man med ekonomiska lock- och pockmedel kan frammana bra medicinska resultat, genom att exempelvis belöna om si eller så stor andel av patienterna har ett systoliskt blodtryck under 130 mmHg, om si eller så många diabetiker förskrivs lipidsänkande läkemedel etcetera. Frånsett att sådana variabler inte heller är medicinska så kallade endpoints utan bara surrogatvariabler och egentligen säger lite eller inget alls om befolkningens hälsa, så finns en uppenbar risk för att dessa belönade parametrar manipuleras och gör många registreringsvärden värdelösa.

Jag kommer ju inte att registrera ett korrekt uppmätt värde på 131 mmHg systoliskt blodtryck om bara 129 mmHg eller därunder ger vårdenheten ekonomisk belöning. För mig och den enskilde patienten är detta egalt, men kanske inte för vårdenheten, som ofta brottas med budgetunderskott.
Jag kan ge exempel på en mångfald av liknande manipulativa registreringsfiffel med samma syfte. Jag har till exempel aldrig skrivit så många diagnoser på varje enskilt patientärende som under den sista tiden, allt på order från ”ovan”, med syftet att få mer pengar till vårdcentralen.

Min mening är att man mycket väl kan stimulera vården ekonomiskt. Vill man påverka vårdens arbete genom stimulans och med ekonomiska och politiska lockbeten så att man uppnår bättre medicinska resultat, så gör det, men bara med Donabedians struktur och process! Det är sannolikt mer effektivt och dessa kan inte på samma sätt manipuleras och framför allt förstör det inte möjligheterna till forskning på de kvalitetsregister, som till dryga kostnader nu sjösätts och som i svett och möda ska drivas och eventuellt kunna beforskas. Stimulera verksamheten om den har utrustning och verksamhet som uppfattas som viktig. Ge vårdenheten credit om den erbjuder kontinuitet för vårdgivare/läkare/sköterska och om enheten har utbildningskrav på sina medarbetare.

Lämna medicinska ”resultat” obefläckade så att dessa inte riskerar att bli manipulerade! Det förvånar mig högeligen att forskare inte har reagerat över denna politikers klåfingrighet och ekonomers leklusta. Ska vi registrera personliga uppgifter om våra patienter och medborgare krävs ett större allvar än så.

Kvalitetsregistren är ingen ”Mädchen für alles” utan är framtagna för forskningsändamål, det menade i alla fall SBU:s chef Måns Rosén med sin utredning Guldgruvan. Politiker tar nu på sig ett stort ansvar när de oavsiktligt, men uppenbart, misskrediterar forskningsdata med ekonomiska stimulanser – guldet kommer i så fall att bli till sand.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev