Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Socialstyrelsen behöver utreda tungbandsklipp”

Barn utsätts för smärtsamma omotiverade tungbandsklipp utan vetenskapligt stöd, skriver forskare och debattörer från bland annat Svensk barnsmärtförening och Riksföreningen för barnsjuksköterskor. (3 kommentarer)

Publicerad: 16 juni 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Mats Eriksson, Sara Johansson, Stefan Nilsson, Helena Wigert.


Ämnen i artikeln:

Barn- och ungdomskirurgiSmärta

Dagens Nyheter har nyligen, den 13 och 14 juni, rapporterat att fenomenet att klippa spädbarns tungband har ökat mycket på senare år. Det finns privata mottagningar som specialiserat sig på tungbandsklipp och ingreppet görs ofta utan bedövning. Dessa mottagningar marknadsför sig med att också klippa läppbandet eller att de gör extra djupa klipp, så kallade diamantklipp. Dessutom florerar en trend med att sträcka såret var fjärde timme för att påverka läkningen.

Från att tungbandsklipp var en åtgärd för att minska mammans smärta vid amning, så har den i dag utvecklats till något som rekommenderas för en mängd olika problem, allt ifrån kvällsgråt till för låg mjölkproduktion. Föräldrar får råd att be om klipp via olika sociala medier, men också av professionella inom hälso- och sjukvården. 

Läs mer: ”Sverige behöver en hälsoreform som börjar med barnen”

Även om det kan finnas situationer då ett barns tungband kan behöva åtgärdas är det vetenskapliga underlaget svagt. I stället kan det vara andra lösningar än klipp som hjälper barnet och barnets familj bäst. I en studie av Caloway med flera, publicerad i den ansedda amerikanska tidskriften Jama 2019, erbjöd man bedömning och stöd av ett multidisciplinärt team till barn med amningsproblem, innan förslag om eventuellt tungbandsklipp. En majoritet av barnen behövde efter detta inte det aktuella ingreppet. Allvarliga artärblödningar efter djupa klipp är en känd klinisk komplikation som kräver vårdens uppmärksamhet.

I medierna och i den kliniska vardagen framförs ibland fortfarande argumentet att ett sådant ingrepp bör genomföras så tidigt som möjligt, eftersom barn som är en eller ett par månader gamla inte känner smärta på samma vis som ett äldre barn. Medan en treåring eller tioåring skulle få narkos och bedövning för ett liknande ingrepp, sker detta betydligt mer sällan när det gäller de allra yngsta barnen som förväntas stå ut.

Låt oss fastslå en gång för alla att också de allra yngsta barnen känner smärta och ångest. Barn som genomgår dessa ingrepp måste ofta hållas fast. De visar med all tydlighet att de har ont, både under ingreppet, och ibland också efter ingreppet när tveksamma råd om en smärtsam eftervård ges. Spädbarn känner mer smärta än både äldre barn och vuxna. De befinner sig i en unik tid av livet då nervsystemet genomgår en unik utvecklingsperiod. Under denna period är det särskilt viktigt att undvika smärtsamma ingrepp som inte är nödvändiga. 

Sjukhus och mottagningar har i dag olika rutiner. En del genomför ingreppet i en lätt narkos, medan äldre barn över en viss ålder får välja om de vill vara vakna eller inte. Studier visar att det är svårt att bedöva på ett fullgott sätt med endast lokalbedövning. I många fall genomförs ingreppet redan så tidigt som på BB, utan någon bedövning alls. 

Det är inte föräldrar som ska skuldbeläggas. Ansvaret för vilka interventioner som används och vilken information om för- och nackdelar som ges, ligger hos hälso- och sjukvården. 

Många av de föräldrar artikelserien handlar om träffar vi till vardags. De kan ha mycket stark smärta vid amning, ha svår sömnbrist och känna att de inte duger som föräldrar. Problemen kan gälla behov av mer specialistkunnigt stöd kring amningen. Men det kan också gälla rutiner kring sömn eller en generell okunskap och fel förväntningar om vad som är normalt för ett spädbarn. Det finns ofta flera slags problem och frågor samtidigt, som inte botas eller lindras med ett kirurgiskt ingrepp på barnet. 

Ibland hamnar föräldern i ett samtal på BVC eller inom sjukvården där man inte har förmågan att lyssna, eller kunskap att ge konkret hjälp. Ett samtal som gör gällande att ”allt är normalt”. Det är då högst förståeligt att man som förälder söker sig vidare. Man känner kanske att något är fel, och vill det allra bästa för sitt barn. I nästa steg hamnar man på ett internetforum där man känner sig förstådd, och får bra råd. Därifrån är steget inte långt att ta till sig även andra råd, denna gång om att klippa barnets tungband. För barnets bästa, och för de här familjernas skull, behövs ett bättre omhändertagande och evidensbaserad information om vad som verkligen fungerar.

Socialstyrelsen behöver också snarast utreda utbredning och utförande av tungklipp och ta fram nationella rekommendationer för vården att följa.

De yngsta barnen är betydligt mer känsliga för smärta än vad både äldre barn och vuxna är. De har samma rätt till ett evidensbaserat omhändertagande, till en god omvårdnad inklusive smärtlindring och att skyddas från ingrepp som kan vara skadliga och onödiga, som en treåring eller en tioåring har. De allra yngsta barnen saknar egna ord när det gäller att berätta och förklara. I mötet med dem prövas vår förmåga att se bakom enkla lösningar, och vår etik. 

Mats Eriksson, specialistsjuksköterska och professor, barnsmärtforskare, Örebro universitet

Sara Johansson, beteendevetare och skribent, tidigare rådgivare vid internationella Röda Korset

Stefan Nilsson, barnsjuksköterska och docent, Göteborgs universitet. Ordförande i Svensk barnsmärtförening

Helena Wigert, barnsjuksköterska och docent, Göteborgs universitet. Ordförande i Riksföreningen för barnsjuksköterskor

 

Replik:

”Det är vårdgivaren som är ansvarig” 

Kommentar:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-06-21

Jag har läst DN's granskning med intresse. Jag håller med om det som sägs i debattinlägget; det som saknas i artikel serien är information om betydelse av bedömning på en Amningsmottagning för att utesluta amningstekniska orsaker till smärtsam amning och andra amningsproblem. Det räcker aldrig att enbart klippa. Även då det finns bra argument för vidare bedömning av tung- och/ eller läppband ska mamman har fått stöd för att kunna påverka amningssituationen positivt. Alla måste få amningshjälp och en helhetsbedömning i förstahand. På vår Amningsmottagning känner vi oss trygga med att många onödiga tungbands klippningar avstyrs samt de som behöver klippas fångas upp. Till hjälp använder vi oss av en beprövad bedömningsunderlag- (inte bara det blotta ögat!) för att bedöma tungbandets funktion och utseende. 

Elizabeth Franklin Barnmorska/ IBCLC Amningsmottagning Trollhättan

 

2021-06-18

Mer forskning och en nationell handlingsplan är önskvärt kring barnen med dessa problem. Samt diagnostiska kriterier som når ut. Min erfarenhet är anekdotisk bevisföring men för mig och min son löstes alla våra problem vi hade första månaden med ett djupt tungbandsklipp. Han fick inte i sig någon mjölk, svårt att suga från flaska, gick ner i vikt. Min bröstvårtor blödde och det gjorde fruktansvärt ont. Upplevde mig inte få någon hjälp någonstans innan jag krigade till mig en remiss till ÖNH där de gjorde ett litet tungbandsklipp som inte hjälpte alls. Fick guidning i facebookgruppen för kort tungband om var jag kunde vända mig för ett djupare klipp. Åkte dit, det klipptes med xylocain som ytbedövning, min son grät i 1 minut (kortare än efter en sprutvaccination). Amningen fungerade från första stund smärtfritt, och han började gå upp i vikt. Torsken på hans tunga försvann också direkt. Är evigt tacksam för den där facebookgruppen, och rätt irriterad på vården som inte tog oss på allvar eller ville gå till botten med problemet. Med det sagt är det såklart inte alla som vill som behöver klippas (som med allt annat), men jag ser en väldigt bristfällig forskning och riktlinjer i ämnet.

Emma, specssk

 

2021-06-17

Tack för ett klokt och väl avvägt debattinlägg! Sockerlösning må vara bra men det gör fortfarande ont men fr a är det många gånger ett mycket tveksamt ingrepp.

Stefan Kristiansson ÖNH-läkare Örebro

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev