”Socialstyrelsen behöver utreda tungbandsklipp”

Dagens Nyheter har nyligen, den 13 och 14 juni, rapporterat att fenomenet att klippa spädbarns tungband har ökat mycket på senare år. Det finns privata mottagningar som specialiserat sig på tungbandsklipp och ingreppet görs ofta utan bedövning. Dessa mottagningar marknadsför sig med att också klippa läppbandet eller att de gör extra djupa klipp, så kallade diamantklipp. Dessutom florerar en trend med att sträcka såret var fjärde timme för att påverka läkningen.

Från att tungbandsklipp var en åtgärd för att minska mammans smärta vid amning, så har den i dag utvecklats till något som rekommenderas för en mängd olika problem, allt ifrån kvällsgråt till för låg mjölkproduktion. Föräldrar får råd att be om klipp via olika sociala medier, men också av professionella inom hälso- och sjukvården. 

Läs mer: ”Sverige behöver en hälsoreform som börjar med barnen”

Även om det kan finnas situationer då ett barns tungband kan behöva åtgärdas är det vetenskapliga underlaget svagt. I stället kan det vara andra lösningar än klipp som hjälper barnet och barnets familj bäst. I en studie av Caloway med flera, publicerad i den ansedda amerikanska tidskriften Jama 2019, erbjöd man bedömning och stöd av ett multidisciplinärt team till barn med amningsproblem, innan förslag om eventuellt tungbandsklipp. En majoritet av barnen behövde efter detta inte det aktuella ingreppet. Allvarliga artärblödningar efter djupa klipp är en känd klinisk komplikation som kräver vårdens uppmärksamhet.

I medierna och i den kliniska vardagen framförs ibland fortfarande argumentet att ett sådant ingrepp bör genomföras så tidigt som möjligt, eftersom barn som är en eller ett par månader gamla inte känner smärta på samma vis som ett äldre barn. Medan en treåring eller tioåring skulle få narkos och bedövning för ett liknande ingrepp, sker detta betydligt mer sällan när det gäller de allra yngsta barnen som förväntas stå ut.

Låt oss fastslå en gång för alla att också de allra yngsta barnen känner smärta och ångest. Barn som genomgår dessa ingrepp måste ofta hållas fast. De visar med all tydlighet att de har ont, både under ingreppet, och ibland också efter ingreppet när tveksamma råd om en smärtsam eftervård ges. Spädbarn känner mer smärta än både äldre barn och vuxna. De befinner sig i en unik tid av livet då nervsystemet genomgår en unik utvecklingsperiod. Under denna period är det särskilt viktigt att undvika smärtsamma ingrepp som inte är nödvändiga. 

Sjukhus och mottagningar har i dag olika rutiner. En del genomför ingreppet i en lätt narkos, medan äldre barn över en viss ålder får välja om de vill vara vakna eller inte. Studier visar att det är svårt att bedöva på ett fullgott sätt med endast lokalbedövning. I många fall genomförs ingreppet redan så tidigt som på BB, utan någon bedövning alls. 

Det är inte föräldrar som ska skuldbeläggas. Ansvaret för vilka interventioner som används och vilken information om för- och nackdelar som ges, ligger hos hälso- och sjukvården. 

Många av de föräldrar artikelserien handlar om träffar vi till vardags. De kan ha mycket stark smärta vid amning, ha svår sömnbrist och känna att de inte duger som föräldrar. Problemen kan gälla behov av mer specialistkunnigt stöd kring amningen. Men det kan också gälla rutiner kring sömn eller en generell okunskap och fel förväntningar om vad som är normalt för ett spädbarn. Det finns ofta flera slags problem och frågor samtidigt, som inte botas eller lindras med ett kirurgiskt ingrepp på barnet. 

Ibland hamnar föräldern i ett samtal på BVC eller inom sjukvården där man inte har förmågan att lyssna, eller kunskap att ge konkret hjälp. Ett samtal som gör gällande att ”allt är normalt”. Det är då högst förståeligt att man som förälder söker sig vidare. Man känner kanske att något är fel, och vill det allra bästa för sitt barn. I nästa steg hamnar man på ett internetforum där man känner sig förstådd, och får bra råd. Därifrån är steget inte långt att ta till sig även andra råd, denna gång om att klippa barnets tungband. För barnets bästa, och för de här familjernas skull, behövs ett bättre omhändertagande och evidensbaserad information om vad som verkligen fungerar.

Socialstyrelsen behöver också snarast utreda utbredning och utförande av tungklipp och ta fram nationella rekommendationer för vården att följa.

De yngsta barnen är betydligt mer känsliga för smärta än vad både äldre barn och vuxna är. De har samma rätt till ett evidensbaserat omhändertagande, till en god omvårdnad inklusive smärtlindring och att skyddas från ingrepp som kan vara skadliga och onödiga, som en treåring eller en tioåring har. De allra yngsta barnen saknar egna ord när det gäller att berätta och förklara. I mötet med dem prövas vår förmåga att se bakom enkla lösningar, och vår etik. 

Mats Eriksson, specialistsjuksköterska och professor, barnsmärtforskare, Örebro universitet

Sara Johansson, beteendevetare och skribent, tidigare rådgivare vid internationella Röda Korset

Stefan Nilsson, barnsjuksköterska och docent, Göteborgs universitet. Ordförande i Svensk barnsmärtförening

Helena Wigert, barnsjuksköterska och docent, Göteborgs universitet. Ordförande i Riksföreningen för barnsjuksköterskor