”Socialstyrelsen kastar sten i glashus”

Tonen är skarp när  vården kritiseras och man hävdar att vårdgivarna  behöver utveckla sin  egenkontroll och följa upp sitt kvalitetsarbete,  och bli mycket bättre  på att rapportera.

När man läser detta kan man få för sig att inget görs i vården för att följa upp och förbättra. Min uppfattning är en helt annan.

I dag använder vi inom vården oerhört mycket mer tid både till att förebygga potentiella faror för de patienter vi vårdar och till att följa upp negativa händelser än vad vi gjorde för fem år sedan.

De utredningar som tidigare genomfördes av Socialstyrelsen vid en lex Maria-anmälan görs nu av vårdgivaren själv genom en så kallad händelseanalys. Det kräver mycket resurser på klinikerna. En händelseanalys med ett komplicerat fall och många involverade personer och enheter kan ta upp emot 100 timmar för ett analysteam.

Jag tillhör dem som tycker att det är bra att vårdgivarna/personalen själva följer upp händelser för att hitta eventuella brister i organisationen som försämrar patientsäkerheten. Man måste dock vara medveten om att de krav som numera ställs på vårdgivarna kräver resurser. Vården har inte fått mer pengar för detta utan det förutsätts att resurser skapas och att kompetensen finns.

Inom förlossningsvården där jag befinner mig kan arbetet med dessa händelseanalyser vara ett svårt uppdrag. Att intervjua arbetskamrater som varit med om att ett barn skadats eller avlidit i samband med en förlossning kräver tid, att intervjua drabbade föräldrar tar ännu längre tid. Att sedan sammanställa sina slutsatser och förslag till åtgärder som bör göras i organisationen kräver också en del analys och diskussion i analysteamet och med verksamhetschefen. Slutligen ska rapporten skrivas. Om det är ett lex Maria-ärende ska analysen bifogas. Allt detta leder till en bra självvärdering.

Tanken att vården själv ska stå för denna process skulle tilltala mig ännu mer om vårdgivaren fick en återkoppling från Socialstyrelsen på de händelseanalyser som man kräver in.

Jag har arbetat med händelseanalyser i snart två år och ännu inte en enda gång fått någon respons på dessa från Socialstyrelsen. Kommer vi att få det, undrar jag – och i så fall när? Jag har all respekt för Socialstyrelsens uppdrag men i detta fall kastar de sten i glashus.

Händelseanalyserna är ett sätt att arbeta med uppföljning och kvalitetssäkring, men det finns även andra. Ett exempel är det arbete som initierats och stöds av Patientförsäkringen (Löf) och som drivs av flera yrkesorganisationer för att skapa säkrare vård. De områden som varit föremål för stor satsning på patientsäkerhet är förlossningsvård, ortopedi och bukkirurgi. Projekten har fått stort genomslag på landets kliniker och har engagerat både personal på golvet och klinikledningar i en utsträckning som är ett fantastiskt bra exempel. Inom förlossningsvården har alla landets kliniker engagerats i revison av vården.

Vilket angreppssätt som förbättrar resultat och patientsäkerhet mest tror jag inte har studerats. Men viljan att bli bättre finns och vi lär faktiskt av våra misstag. Annars skulle vården ha ett mycket sämre utfall än den har.