Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Staten borde betala vacciner för barn

Publicerad: 10 oktober 2007, 04:00

Beslut om att införliva nya vacciner i programmen måste gå snabbare, skriver Kenneth Forssell.


Dagens Medicins ledarsida tog nyligen upp frågeställningen om hur nya vacciner introduceras i Sverige. Hanteringen av det HPV-vaccin som godkändes förra året har blivit ett tydligt exempel på att landstingen väljer att erbjuda vaccinet på egen hand trots att Socialstyrelsen inte tagit ställning i frågan om att inkludera vaccinet i barnvaccinations­programmet.

Som vd för ett av världens ledande vaccinföretag och som ordförande i Läkemedelsindustriföreningens vaccinkommitté, förvånas jag över att föräldrar och barn i Sverige tvingas vänta längre än nödvändigt för att få del av nya vacciner. Många har inte heller en aning om vad de går miste om eftersom information ibland helt saknas om de vacciner som inte ingår i vaccinationsprogrammet.

I dag pågår diskussioner om att inkludera en rad nya vacciner i programmet; Hepatit B (där WHO rekommenderar allmän vaccinering i hela världen – Sverige vaccinerar endast riskgrupper), allvarlig pneumokockinfektion, livmoder­hals­­cancer, rotavirusdiarré, meningokocksjukdom och vattkoppor. Många av dessa vacciner ingår redan i vaccinations­programmen i andra länder. Frågan är varför svenska barn inte ska få dem.

Utvecklingen på vaccinområdet har inneburit att trycket ökat på regionala politiker och andra beslutsfattare. Flera landsting föregår Socialstyrelsens beslut; i Stockholms läns landsting erbjuds pneumokockvaccinering för alla spädbarn. Flera landsting har tagit initiativ för att flickor ska kunna få vaccin mot livmoderhalscancer. Ur ett medborgarperspektiv är olikheterna i landet inte lätta att begripa.

Naturligtvis är det viktigt att vaccinationsprogram har hög legitimitet hos allmänhet och vårdpersonal. Det tillsammans med att vaccinerna erbjudits gratis har lett till att vi har bland den högsta följsamheten i världen för vårt program. Att introducera ett nytt vaccin kräver naturligtvis en rad avväganden av berörda myndigheter och är inget som det får slarvas med. Samtidigt tror jag att risken är stor för att legitimitet och följsamhet minskar för de nationella programmen när det tar så lång tid för nya introduktioner.

Det är helt rimligt att den största delen av vaccinerna i dag bekostas av individen själv, där resevacciner och fästingvaccin är en stor del. Men som nybliven förälder är det i vissa fall svårt att ens känna till ett nytt barnvaccin, än mindre var vaccination kan ske.

De flesta landsting vill inte hantera det som ligger utanför vaccinationsprogrammet. På grund av en outvecklad infrastruktur för barnvacciner utanför storstadsområdena, förvägras många därför möjligheten att ta egna initiativ. Den privata vaccinmarknaden är inte heller helt utvecklad runt om i landet.

Precis som dagens Medicin påpekar så måste beslut om att införliva nya vacciner i barnvaccinationsprogrammet gå betydligt snabbare och vara mer transparenta än i dag. En infrastruktur för barnvaccin utanför barnvaccinationsprogrammet behövs också.

Och precis som andra aktörer hävdat menar jag att det är naturligt att staten som fattar besluten också finansierar dem. Finansieringen kan ske på olika sätt; inom det särskilda statsbidraget för läkemedel eller genom att staten helt enkelt tar över ansvaret helt och betalar vaccinerna.

Kenneth Forssell

Kenneth Forssell
är vd för Glaxo SmithKline Sverige samt ordförande i Läkemedelsindustri- föreningens vaccinkommitté.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev