Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Stopp för rökning på arbetstid - nästa steg i arbetet för bättre hälsa

Publicerad: 7 juni 2007, 05:35

Hur länge kan Svenskt näringsliv fortsätta att påstå att man inte har något ansvar för att stimulera sina medlemmar att införa rökstopp under arbetstid? Få landstingsanställda invänder mot principen att vara rökfri i mötet med patienten, skriver överläkare Göran Boëthius.


Två år med rökfria serveringslokaler firar vi bäst genom att ta vara på erfarenheterna – och gå vidare! Faktum är att rökfri arbetstid har blivit en av de strategiskt viktigaste komponenterna i den breda strategi som kan minska tobaksbruket och därmed lidandet, skadorna och kostnaderna för individ och samhälle.

Det är därför ingen tillfällighet att Världshälsoorganisationen som tema för sin årliga WHO World No Tobacco Day den 31 maj valt just Smoke-free environment. Lika mycket i tiden kommer EU-kommissionens fråga till alla medlemsstaterna: ska varje medlemsland fortsätta att sträva för sig – som bekant har Irland, Norge, Italien, Malta och Sverige gått före – eller är det dags att diskutera gemensam bindande lagstiftning?

Att rökfri arbetsmiljö verkligen innebär minskade besvär och förbättrad hälsa har påvisats i en studie av serveringspersonal ledd av kollegan Matz Larsson i Örebro och mig. Jämfört med före införandet av rökfri arbetsmiljö den 1 juni 2005 hade ett år senare en kraftig minskning skett av exponeringen för tobaksrök och i stort en halvering av symtom i slemhinnor i ögon, näsa och luftvägar. Inte helt förvånande förbättrades inte den rökande personalen i så hög grad.

Dessa resultat överensstämmer med dem som erhållits i New York, Irland och Norge. De bidrar till att bygga upp en vetenskaplig dokumentation som kan hjälpa de länder som ännu inte kommit till beslut. De bör också kunna stödja inhemska beslutsfattare.

Det är nämligen en begynnande strävan i landets kommuner att gå i landstingens fotspår och arbeta fram en tobakspolicy där rökfri arbetstid bör vara en viktig komponent. Många kommuner och andra arbetsgivare har redan sina regler om var man röker eller inte men strävan bör nu vara en rökfri arbetstid – att man avstår från rökning på betald arbetstid.

Skälen för denna skärpning är flera

■ Hälsoaspekter. Trots en långsam minskning är rökning fortfarande den enskilt största orsaken till sjukdom och förtida död. Var fjärde dagligrökare – en kvarts miljon svenskar – förlorar 20–25 år av sitt liv om de inte kan stödjas till rökstopp. Rökningen och dess skador är ojämlikt fördelade i samhället. Exponering för andras tobaksrök, även under kort tid, har också dokumenterade effekter på hälsan.  
   ■ Samhällsekonomi. Rökning och dess effekter orsakar betydande kostnader för individ och samhälle. Sjukskrivning i rökrelaterad sjukdom kostar varje år 18 miljarder kronor. Då en rökande arbetstagare genom extra sjukdagar och rökpauser årligen beräknas kosta sin arbetsgivare 30 000 kronor mer än en icke-rökande kan varje kommun genom en stödjande policy minska sina kostnader med miljonbelopp.  
   ■ Samhällets tobaksförebyggande strate­gi är bred och långsiktig och omfattar alla nivåer. Rökfria miljöer är som sagt en viktig del, som nu vunnit acceptans och bidragit till den samhällsopinion som till stor del styr takten i arbetet för att minska rökning. Att stödja vuxna till rökstopp är hundrafalt viktigare än att oja sig över ungdomars rökning. De kommer alltid att följa vuxnas exempel. Den ökade medvetenhet som ett införande av en rökfri arbetstid innebär påverkar också de anställdas möjlighet att utanför arbetsplatsen – som föräldrar, mor- och farföräldrar, ungdomsledare etcetera – bli bättre förebilder och positivt bidra till samhällsopinionen. Rökningen denormaliseras.  
   ■ Professionell aspekt. Självklart gäller denna förebildsaspekt i allra högsta grad på de arbetsplatser i kommunen som arbetar med utbildning i olika former och med hälso- och sjukvård.  
   ■ Personalpolitik. Ovanstående faktorer tydliggör arbetsgivarens ansvar och framför allt möjligheter att stödja rökande anställda att minska eller avsluta sin rökning. Att sluta röka är ett personligt beslut men påverkas ofta av en stödjande arbetsmiljö och en professionell företagshälsovård, särskilt hos den stora majoritet av rökarna som vill sluta. Denna minskning av aktiv rökning främjar också alla arbetstagares rätt enligt tobakslagen att slippa passiv rökning.

I landstingsvärlden med 270 000 anställda är det få som i dag på ­allvar invänder mot principen att vi är tobaksfria i arbetet och i mötet med patienten – även om efterlevnaden alls inte är fullkomlig. Om nu kommunerna kan följa rekommendationerna från sitt arbetsmiljö­råd så kan vi få ytterligare 700 000 vuxna som utanför arbetsplatsen bidrar till opinionsbildningen.

Vi har nyligen också uppmuntrat folkhälsominister Maria Larsson och Statens arbetsgivarverk att utnyttja sina möjligheter att genom en rökfri arbetstid-policy stödja statligt anställda på samma sätt och på det sättet minska sjukdom och sjukskrivningskostnader. Och ge oss ytterligare en kvarts miljon fler medvetna vuxna i samhället.

Hur länge kan sedan Svenskt näringsliv fortsätta att påstå att man inte har något ansvar att stimulera sina medlemsföretag i frågan?

Restaurangbranschen har tagit sitt ansvar. Kriminalvården tar sitt – efter kommande nyår ska man erbjuda en rökfri arbetsmiljö. Om fem år kommer man på de flesta arbetsplatser att minnas: kommer ni ihåg den tiden då vi rökte på arbetstid…? Jag är hoppfull.

För visst vill vi vuxna vara bättre förebilder och stödjare för våra barn och barnbarn än vad som är fallet i dag?

Göran Boëthius

Göran Boëthius
är överläkare och docent och ordförande i Läkare mot tobak.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev