Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Stoppa ersättningen till dem som struntar i patientregistret”

Publicerad: 30 september 2013, 09:33

Underlåtenheten att rapportera till hälsodata­register är ett hot mot patientsäkerheten, skriver två debattörer.


Många privata vårdgivare struntar i den lagstadgade skyldigheten att rapportera sluten vård och specialiserad öppen vård till patientregistret på Socialstyrelsen, vilket underminerar medicinsk forskning och kvalitetsuppföljning. Sverige har sex nationella hälsodataregister, varav patientregistret är ett, och dessa hanteras av Socialstyrelsen och är reglerade i lagen.

All vård som faller inom ramen för dessa register måste rapporteras till Socialstyrelsen. I patientregistret registreras diagnoser och operationer för varje vårdtillfälle i sluten vård och vid specialistmottagningar i öppen vård. Det finns även ett flertal nationella kvalitetsregister som registrerar uppgifter om specifika åtgärder eller sjukdomar i vården, men dessa faller inte under samma lagstiftning som hälsodataregistren och det finns ingen skyldighet för vårdgivare att rapportera till kvalitetsregistren.

För att få en övergripande bild av rapporteringen genomför Socialstyrelsen regelbundet täckningsgradsjämförelser mellan de nationella kvalitetsregistren och patientregistret. Täckningsgraden beräknas som antalet fall i det studerade registret i förhållande till det totala antalet fall som återfinns i patientregistret och i respektive kvalitetsregister tillsammans. Det finns dock fall som varken rapporteras till patient­registret eller till respektive kvalitetsregister, varför den sanna täckningsgraden inte kan beräknas exakt.

Tabellen här nedan visar täckningsgraden år 2011 för två kvalitetsregister och för patientregistret, uppdelat på vårdgivare. Kataraktregistret, ett kvalitetsregister över operationer för grå starr, har för riket en täckningsgrad på 92,7 procent, att jämföra med 80,7 procent för Patientregistret. Det betyder att betydligt fler operationer rapporteras till kvalitetsregistret än till det lagstadgade patientregistret.

Det är övervägande privata utförare som inte rapporterar till patientregistret. Sophiahemmet, en privat vårdgivare i Stockholm, rapporterade exempelvis 3 868 operationer till kataraktregistret men endast 1 till patientregistret. Liknande mönster ses för Soreg, ett kvalitetsregister över fetmakirurgi, där en stor andel av operationerna utförs av privata vårdgivare. Det privata Aleris i Skåne rapporterade 993 fetma­operationer till kvalitetsregistret men inte en enda till Patientregistret.

Även för andra kvalitetsregister, som de för korsbandsoperationer och bråckoperationer, ses att privata utförare inte rapporterar till patientregistret. Carlanderska i Göteborg, ett delvis privat läkarhus, rapporterar dessa operationer till kvalitetsregister, men inte till patientregistret.

Denna underlåtenhet att rapportera till hälsodata­register är ett hot mot både svensk medicinsk forskning som använder dessa data för väldsunika studier, samt mot patientsäkerheten. Det blir svårt att följa upp de operationer som görs med avseende på eventuella komplikationer och kvarstående besvär. Insynen i den privata vården blir också begränsad. Underrapporteringen försvårar verksamhetsuppföljning och aktivt förbättringsarbete genom att det saknas patientunderlag. Regeringen har de senaste åren satsat stora pengar på nationella kvalitetsregister. Det är lovvärt, men det är våra heltäckande hälso­dataregister som utgör grunden för svensk medicinsk registerbaserad forskning och nationellt kvalitets- och förbättringsarbete. Det krävs konkreta åtgärder för att åstadkomma förbättringarna som behövs:

1. Regeringen bör knyta kvalitetsregistersatsningen till att också innefatta komplett och korrekt rapportering till patientregistret.

2. Landstingen bör vid upphandling av vård ställa som krav att den utförda vården rapporteras till Socialstyrelsens hälsodataregister enligt gällande författning, och endast ge ersättning för vård som inrapporterats till Socialstyrelsen.

3. Socialstyrelsen måste bli mer aktiv i sitt kvalitets- och kontrollarbete för hälsodataregistren och vid behov påminna vårdgivare som inte rapporterar in de uppgifter som de är skyldiga att göra.

4. Inspektionen för vård och omsorg bör regelbundet kontrollera att vårdgivarnas inrapportering till hälsodataregistren följer aktuell lagstiftning.

5. IT-lösningar behövs för att möjliggöra automatiserade överföringar mellan register och därmed minimera dubbelregistrering.

6. Den medicinska professionen måste ta ansvar för att korrekt och komplett rapportera utförd vård till hälsodataregistren.

Endast med sådana aktiva åtgärder för att säkra kvaliteten i de lagstadgade hälsodataregistren, främst riktade mot privata sjukvårdsaktörer, kommer Sverige fortsatt att kunna vara världsledande inom medicinsk registerbaserad forskning och kunna bedriva ett effektivt kliniskt förbättringsarbete.

Relaterat material

”Vi utpekas felaktigt – allt är rapporterat”

”Vi har brustit i rapporteringen”

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev