Debatt
”Stora extrakostnader hotar vårdutbildning”
Publicerad: 28 april 2016, 05:00
Alexander Siotis, kårordförande Umeå medicinska studentkår, Jessica Östberg, vice ordförande Vårdförbundet avdelning Västerbotten, Solweig Brändström, kretsordförande Västerbotten Sveriges arbetsterapeuter, Marita Lindqvist, ordförande Fysioterapeuterna distrikt Västerbotten, och Philip Ohlsson, ordförande Fysioterapeuternas studentsektion.
Dubbla boendekostnader vid praktik utanför ordinarie studieort innebär ett allvarligt hinder för studenter i norra Sverige, skriver fem debattörer.
Svensk högskoleutbildning är i dag inte avgiftsfri utan i en del fall snarare så skuldsättande att den inte går att genomföra. Detta gäller i synnerhet den som studerar till sjuksköterska, fysioterapeut, logoped eller arbetsterapeut i Norrland.
Hösten 2015 gjorde Umeå medicinska studentkår en enkätundersökning i vilken 15 procent svarade att de behövt ta lån utöver studielån för att klara sina praktikkostnader. Enligt undersökningen, som riktades mot hälso- och sjukvårdsstudenter vid Umeå universitet, var orsaken dubbla boendekostnader vid praktik utanför ordinarie studieort.
Nästan en fjärdedel av de svarande hälso- och sjukvårdsstudenterna har övervägt att avbryta sina studier på grund av merkostnader vid praktik. Detta är oroväckande, särskilt eftersom flertalet av de tillfrågade studenterna utbildar sig till bristyrken såsom sjuksköterska, arbetsterapeut eller logoped. I Norrland är bristen på dessa yrken särskilt påtaglig i och med att medelåldern ökar och att landstingen kämpar med stora pensionsavgångar.
Det är rimligt att ifrågasätta om svensk utbildning verkligen är avgiftsfri.
I högskolelagen står det att utbildning ska vara avgiftsfri för studenter inom EU. Det är rimligt att ifrågasätta om svensk utbildning verkligen är avgiftsfri när dolda kostnader för dubbel bosättning bäddas in i obligatoriska praktikmoment.
Sveriges Radio Norrbotten sände den 26 mars ett reportage om en sjuksköterskestudent från Luleå tekniska universitet, LTU, vars slutpraktik i Gällivare skulle medföra 10 800 kronor i bara dubbla boendekostnader. Sjuksköterskestudenten vittnade även om, i linje med studentkårens undersökning, att två kurskamrater planerat ta studieuppehåll efter att ha tilldelats praktik utanför studieorten, i Gällivare respektive Kiruna, på grund av de extra boendekostnader som detta skulle medföra. Problemen med dubbla boendekostnader vid praktik är alltså troligtvis universitetsöverskridande och inte bara ett lokalt problem avgränsat till Umeå universitet.
Fördelarna med en genomförbar praktik för alla är uppenbara: Om ingen behövde avbryta sin utbildning på grund av ekonomiska skäl så skulle genomströmningen av studenter vid universiteten öka och antalet framtida medarbetare i hälso- och sjukvård bli fler. Praktiken är en ovärderlig rekryteringsmöjlighet för landstingen i jakten på kvalificerad personal.
Med anledning av det svåra bemanningsläget bör landstingen i Norrland tillsammans med Umeå universitet och LTU ta sitt ansvar och förbättra förutsättningarna för studenterna. Varje termin är det tusentals praktiserande hälso- och sjukvårdsstudenter i Norrland som är fördelade över sammanlagt fyra landsting. Hur många som hittills avbrutit sina studier kan vi bara spekulera om.
Allt detta mynnar ut i en enda samhällsangelägen fråga: Hur tänker landstingen i Västerbotten, Västernorrland, Norrbotten, region Jämtland-Härjedalen, Umeå universitet och LTU agera utifrån dagsläget där studenter inte kan fullfölja sina studier samtidigt som hälso- och sjukvården i Norrland har brist på medarbetare och behöver rekrytera?
ALEXANDER SIOTIS, JESSICA ÖSTBERG, SOLWEIG BRÄNDSTRÖM, MARITA LINDQVIST OCH PHILIP OHLSSON