Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Större tydlighet krävs om val av preparat”

Publicerad: 23 oktober 2014, 05:00

Ur medicinskt perspektiv anser vi att mono-buprenorfin har spelat ut sin roll som förstahandspreparat, skriver Hannu Alho och Fred Nyberg.


Socialstyrelsen presenterade i våras ett förslag till nya nationella riktlinjer för beroendevården. I hela det nordiska och baltiska området finns problemet att läkemedel ämnade för beroendevården missbrukas och säljs illegalt. Framför allt mono-buprenorfin­preparat, som Subutex och generika. Handeln med dessa läkemedel sker över landsgränser och en gemensam strategi för att minska läckage och säkerställa optimal tillgång till säkrast möjliga behandlingsalternativ är av största vikt.

Missbruk och läckage samt illegal handel med mono-buprenorfin­preparat (Subutex och generika) rapporteras från hela världen. I Finland är mono-buprenorfin den opioid som missbrukas mest. Större delen av de preparat som miss­brukas i Finland kommer via läckage från andra länders beroende­vård. De nationella riktlinjerna i Sverige förordar kombinationspreparatet buprenorfin/naloxon som förstahandsval inom vården. Detta ger inte samma kickeffekt som monopreparaten och är därför mindre attraktivt för såväl missbrukare som illegal försäljning.

I Danmark, Norge och Island finns också riktlinjer som förordar kombinationspreparat och i Estland och Finland har man valt att kraftigt begränsa användningen av monopreparat. Dessa är bara tillåtna i speciella fall, till exempel för gravida kvinnor som inte får använda kombinationspreparat. På global nivå har flera länder valt att bara godkänna kombinations­preparat, till exempel Holland, Spanien och Kanada.

Trots att mono-buprenorfin frekvent missbrukas och att läckage från vården är vanligt visar utdrag från databaser att förskrivningen av mono-buprenorfin är klart vanligare än buprenorfin/naloxon inom beroendebehandling i Sverige. Det tycks finnas en ovilja hos patienterna att byta preparat. Deras krav är svåra att stå emot så länge de nationella rikt­linjerna medger byte av behandling. I Finland kan patienter numera inte kräva behandling med mono­preparat. Där utgår man i stället från kombinationspreparat som den ordinarie behand­lings­metoden. I Norge övervägs indragande av licensen för mono­preparaten sedan studier visat på stor omfattning av såväl missbruk som läckage.
För att hantera problemet med läckage, missbruk och illegal införsel av dessa läkemedel krävs att strikt reglering införs. Bara då kan vi begränsa skadan för sam­hället både i våra egna länder och i våra grannländer men även för nuvarande och nästa generation av missbrukare. Nya riktlinjer är på väg i både Sverige och Norge och beslut väntas under 2015.
Så länge mono-buprenorfin finns tillgängligt inom beroende­vården och så länge de nationella riktlinjerna tillåter patienter att byta från kombinations- till monopreparat finns risken att läckaget fortsätter och att patienter även fortsättningsvis tillhandahålls en osäker behandlingsmetod. Socialstyrelsen bör därför med tydlighet förorda kombinationspreparat som förstahandsalternativ. Om mono-buprenorfin ändå används bör preparatet distribueras under stor kontroll, till exempel genom att patienten får sin medicin under övervakning utan möjlighet att själv hämta ut och ta hem den. En ideal lösning kan vara att dra in licensen för mono-buprenorfin och begränsa medicinering med detta preparat till särskilda, väl definierade situationer, såsom vid alternativ behandling för gravida kvinnor.
Ur medicinskt perspektiv anser vi att mono-buprenorfin har spelat ut sin roll som förstahandspreparat och med hänsyn tagen både till samhället och patienterna är behandling med kombinationspreparat en säkrare och bättre behandlingsmetod. Vid behov av att sätta ut kombinationspreparat bör metadon ges företräde.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev