Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag02.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Strukturell rasism är ett problem för folkhälsan även i Sverige”

Hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk bakgrund beskriver att de möts av rasism i sin yrkesutövning, skriver flera debattörer.

Publicerad: 21 Oktober 2020, 05:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Black Lives Matter har satt ljuset på hälsoeffekterna av rasism i Sverige, skriver debattörerna. På bilden en demonstration i Washington DC i USA.

Foto: Mostphotos


Hur påverkar strukturell rasism folkhälsan i Sverige? Frågan är högst aktuell i ljuset av den globala människorättsrörelsen Black Lives Matter och har synliggjorts extra tydligt av covid-19-pandemins märkbart ojämlika spridningsmönster. Det är i dag känt att viruset i Sverige, liksom i många andra länder, särskilt drabbat socioekonomiskt utsatta grupper bland minoriteter och immigranter, som inte bara uppvisat en högre dödlighet i covid-19, utan också är mer sårbara för dess indirekta ekonomiska konsekvenser. Något som i sin tur ökar risken för hälsoeffekter som stress med påverkan på mental hälsa och risk för förtida död. 

Flera amerikanska medicinska och folkhälsoorganisationer, däribland The American Public Health Association, har som följd betecknat strukturell rasism som en folkhälsokris. Deras argument är att rasism bidrar till ojämlika livsvillkor som ökar risken för folksjukdomar som diabetes, högt blodtryck och fetma, som i sig även är riskfaktorer för covid-19. 

Därtill diskrimineras personer med svart eller brun hudfärg inom sjukvården. I USA har svart hudfärg kopplats till dubbel spädbarns-1 och tredubbel mödradödlighet.2

Antirasistiska akademin definierar strukturell/institutionell rasism som ”aktiva och oftast osynliga handlingsmönster och processer som gynnar individer och grupper från majoritetssamhället och samtidigt utgör hinder för minoritets- och immigrantgruppernas deltagande i samhällslivet.”

Hälsoeffekter av strukturell rasism finns även i Sverige. Forskning från författarna befäster och fördjupar kunskap från Socialstyrelsens rapporter3. Forskning har visat att kvinnor i Sverige, födda i Afrika söder om Sahara, Iran, Asien och Latinamerika, har högre risk för förlossningskomplikationer än svenskfödda4. I uppföljande kvalitativa intervjuer framkommer att respondenterna inte upplever sig bli tagna på allvar eller lyssnade till5. 

Erfarenhet av rasism påverkar också folkhälsan genom en förlorad tillit till vården vilket hindrar människor från att söka hälso- och sjukvård6 såväl inom akutvård som cancerscreening. 

Ungdomar med utländsk bakgrund beskriver ett strukturellt utanförskap, kopplat till en sämre självskattad hälsa samt en känsla av hopplöshet och att de inte är värdiga medborgare7. Samtidigt beskriver hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk bakgrund att de möts av rasism i sin yrkesutövning8, vilket påverkar självkänsla och arbetsmiljö negativt.

Medan det behövs fler studier om strukturell rasism och dess påföljder på folkhälsan i Sverige, är nuvarande kunskap tillräckligt tydlig för att agera. Vi välkomnar jämställdhetsminister Åsa Lindhagens debattartikel om rasism i Svenska Dagbladet den 1 juli, där hon beskriver politikens ansvar att agera och en rad initiativ med målet att alla människor ska ha samma livschanser och behandlas lika. Vår erfarenhet är dessvärre att politisk välvilja, vetenskaplig evidens och utredningar från myndigheter inte når ända fram. Vi efterlyser därför, från politisk och institutionell nivå, krafttag kring hur denna kunskap översätts till policy följt av konkret handling och förändring som kan följas upp och utvärderas. 

Parallellt behövs ett individuellt ansvarstagande där var och en inser att vi alla bidrar till, och därmed kan påverka, strukturell rasism. Det börjar i våra läroböcker, på våra utbildningsinstitutioner, i anställningsintervjuer, i statistik från arbetsplatser och fackförbund, och det är bara genom gemensamma krafter vi kan påvisa och aktivt motarbeta strukturell rasism och dess påverkan på folkhälsan. 

Vi föreslår därför följande insatser:

1 Öka kunskap om, synliggör och sätt ord på strukturell rasism och dess hälsokonsekvenser i Sverige på medicinska yrkesutbildningar, arbetsplatser för medarbetare inom hälso- och sjukvård och hos beslutsfattare. 

2 Utveckla kompetenser inom hälso- och sjukvård och omsorg, för dialog och reflektion där varje patient möts med respekt utifrån sina erfarenheter och behov. 

3 Implementera verktyg för att öka medvetenheten om strukturell rasism och diskriminering för att kunna tillämpa ett normkritiskt förhållningsätt på arbetsplatser och i patientkontakter inom hälso- och sjukvård och omsorg. Exempel på verktyg för detta är: Vit, svart eller brun – handbok om aktiva åtgärder kopplat till hudfärg, 2019 av Länsstyrelsen i Stockholm, samt Riva hinder – ett verktyg för mer jämlik vård och hälsa genom ökad kulturell medvetenhet, från Lärandecentrum migration och hälsa, Västra Götalandsregionen. 

Denna debattartikel bygger på webbinariet Strukturell rasism och folkhälsa av Svensk förening för socialmedicin och folkhälsa, i samarbete med Svenska läkaresällskapet.

Hannah Bradby, professor i sociologi vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet.  

Margareta Kristenson, professor emerita, överläkare i socialmedicin och folkhälsovetenskap, institutionen för hälsa, medicin och vård, Linköpings universitet, styrelseledamot i Svensk förening för socialmedicin och folkhälsa.

Sahar Nejat, barnläkare och folkhälsovetare, styrelseledamot i Svensk förening för socialmedicin och folkhälsa.

Fatumo Osman, forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, samt universitetslektor i omvårdnad vid Högskolan Dalarna.

Eva Robertson, professor i hälsovetenskap, vid Nord universitetet, Bodø, Norge.

Referenser

1. Driscoll m fl, National Vital Statistics Reports 2020.

2. Petersen m fl, MMWR Morb Mortal Wkly Rep, 2019.

3. Öppna jämförelser: Jämlik vård 2015

4. Robertson m fl, Acta Obstet Gynecol Scand, 2005.

5. Robertson, Sexual and reproductive healthcare 2015.

6. Hamed m fl, Qual Health Res, 2020.

7. Osman m fl, Int. J. Qual Stud. Health Well-being, 2020.

8. Bradby m fl, Health Res Policy Syst, 2019

 

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev