Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Sverige behöver en modern lagstiftning

Publicerad: 12 september 2007, 05:10

Regeringen måste agera så att hälso- och sjukvårdslagstiftningen sätter patienten i centrum – inte vårdgivaren, skriver Stephan Tolstoy.


Svensk sjukvård är generellt av hög kvalitet, samtidigt som det finns allvarliga brister rörande såväl delaktighet som likvärdighet – men även vad gäller tillgänglighet för till exempel diagnos och behandling. Långa väntetider är tyvärr ett alltför välkänt fenomen i den svenska vården. De nyligen införda vårdgarantierna synes dessutom i flera fall till och med ha försämrat situationen då garantitiderna kommit att uppfattas som mål och inte som bortre tidsgränser.

I ett internationellt perspektiv ger de svenska patienterna ett lågt betyg till primärvårdens tillgänglighet. Health Consumer Powerhouse producerar ett europeiskt hälsoindex med en tydlig profil mot användarvänlighet, det vill säga vad patienterna tycker om den vård de får. För 2006 hamnar Frankrike som nummer ett med Holland och Tyskland strax efter och Sverige på fjärde plats.

Sverige får högsta betyg för kvalitet men lägsta för tillgänglighet och service! Indexet kopplar här ihop tillgänglighet och service/väntetider med vilka rättigheter patienten har.

En utgångspunkt för värderingen av tillgänglighet och service är således existensen av en patienträttslagstiftning. Av de 26 länder indexet omfattar är det endast sex som saknar en lagstiftning om patientens rättigheter. Ett av dessa länder är Sverige! Sverige är således det enda land i Norden som inte infört en särskild lag om patientens rättigheter i vården.

I stället har vi i Sverige en hälso- och sjukvårdslag som utgår från huvudmannens/landstingens skyldigheter. En lag om skyldigheter i stället för en lag om rättigheter. En lag från den översta politiska instansen – riksdagen – med adress till en annan politisk instans – landstingen. En dialog mellan politiker, och inte en dialog mellan politiker och patient.

Den svenska sjukvårdslagstiftningen talar om att landstinget ”skall erbjuda”, patienten ”skall ges”, hälso- och sjukvården ”skall bedrivas” etcetera.

Ingenstans i denna lagstiftning nämns dock orden ”rätt” eller ”rättigheter”! Ingenstans finns det heller någon anvisning om vad som händer om vården inte skulle leva upp till sina skyldigheter. Trots detta talar till exempel Stockholms läns landsting på sin webbsida om ”Dina rättigheter i vården” och om att ”Vissa rättigheter som Du har som patient är reglerade i lag eller genom särskilda bestämmelser”!?

Den svenska sjukvårds­lagstiftningen talar om patienten i stället för med patienten, har ett uppifrån och ner-perspektiv i stället för ett nerifrån och upp-perspektiv vilket får flera negativa konsekvenser för patienten. Informeras inte läkare och övriga inom vården tillräckligt om sina informations- och behandlingsskyldigheter, hur ska då patienten veta vad som gäller? Och om patienten, det vill säga du och jag, inte informeras om vårdens skyldigheter, hur ska vi då kunna ställa några krav?

Det är hög tid att regeringen agerar och ser till att Sverige får en modern hälso- och sjukvårdslagstiftning i enlighet med många andra europeiska länder. En lagstiftning som sätter patienten och inte vårdgivaren i centrum för vården.

Den nyligen av regeringen tillsatta utredningen om att förtydliga och förstärka patienters möjligheter skulle kunna vara ett steg i rätt riktning. Utredningsdirektiven är dock inte helt entydiga på den punkten. Inte förrän vi har en sådan lagstiftning kommer landstingens vårdgarantier och vårdplaner att få ett reellt innehåll för patienten.

Stephan Tolstoy

Stephan Tolstoy
är senior adviser på Pricewaterhouse Coopers och har varit med och startat 2ndView, en tjänst för second opinion inom cancer.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News