”Sverige behöver en strategi för AI i folkhälsoarbetet”

Trots strategin att Sverige år 2025 ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter saknas en långsiktig och tydlig strategi för att nyttja digitala lösningar och artificiell intelligens, AI, i folkhälsoarbete.

Vissa länder har initierat begreppet ”digital folkhälsa”. Englands folkhälsomyndighet definierar digital hälsa som ”utforskandet av nya modeller för folkhälsoarbete med hjälp av digitala lösningar eller teknik med fokus på att förbättra hälsoutfall”. Digitala lösningar som inkluderar hälso- och välfärdsteknik, telemedicin, AI-baserade lösningar och robotikteknik ger goda möjligheter att säkerställa ett mer effektivt och jämlikt folkhälsoarbete, välfärd och vård och omsorg.

Digital folkhälsa kan dock medföra risker för sociala klyftor. Det handlar om hur och var man hittar information som berör egen hälsa, vilka informationskällor man kan lita på, hur man förstår och tolkar denna information och slutligen hur dessa kan påverka hälsoutfall.

Det behövs en revidering av nationella folkhälsopolitiska åtgärder för att inkludera ”digital folkhälsa”. Senaste revideringen gjordes för sex år sedan och sedan dess har mycket hänt med den teknologiska utvecklingen och andra samhällsförändringar.

Medborgare bör ges förutsättningar att hämta evidensbaserad och beprövad hälsoinformation som bäst främjar hälsa, förebygger sjukdomar och stärker egenmakt för att hantera effektiv egenvård i hemmet.

Statens ansvar för hälsoinformation och vilken myndighet som bör bära ansvaret har varit en oklar fråga sedan decennier.Det splittrade huvudmannaskapet mellan region, kommun och ett stort antal privata aktörer inom skola och sjukvård gör ansvarsfördelningen än mer oklar. Hur kan medborgare få stöd i att handskas med en situation där man kan få mycket inträngande förslag både när det gäller diagnos, lämplig vård och hälsoråd från chatrobotar och där olika aktörer med varierande intresse går in i spelet?

Vad bör prioriteras inför en nationell strategi för digital folkhälsa?

Det handlar om att modernisera folkhälsopolitiken och folkhälsoarbete i relation till samhällsutmaningar och digitaliseringens möjligheter och här presenteras ett antal åtgärder:

1. Ta fram en nationell strategi för ”digital folkhälsa” som vilar på vetenskaplig grund

Eftersom folkhälsa berör flera politikområden och kräver långsiktighet utöver regeringens fyraårsmandat bör en bred parlamentarisk kommission med representation från alla riksdagspartier tillsättas tillsammans med en tvärvetenskaplig expertis från en rad olika områden som berör folkhälsa.

Strategin bör även innefatta handlingsplaner för effektivare nyttjande av digitaliserade folkhälsodata i relation till EU-förordning om hälsodata och uppdatering av vissa lagstiftningar. Detta kan möjliggöra främjande av insatser som passar individen eller grupper och bidra till effektivare folkhälsoarbete och politik och samhällsutveckling. Den folkhälsoepidemiologiska forskningen bör främjas och möjliggöra relevantare datainsamling och analys med hänsyn till integritet, socioekonomiska och etiska aspekter.

2. Ta fram en strategi för att systematiskt motverka nya former av ojämlik hälsa som orsakas av digitalisering

Alla medborgare bör ges förutsättningar för att dra fördelar av digitalisering för att effektivt främja hälsa, förebygga sjukdomar och stärka sin egenmakt för en mer effektiv egenvård i hemmet. WHO:s senaste strategi för digital hälsa pekar särskilt på betydelse av litteracitet och digitala bestämningsfaktorer för hälsa.

3. Utred möjligheten för att inrätta en långsiktig samförvaltad fond för digital folkhälsa

Digital folkhälsa kräver ett brett samarbete mellan alla samhällsaktörer – offentlig sektor, näringsliv, akademi och civilsamhälle. Det behövs en långsiktig finansiering med mer fokus på prevention, hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande med hjälp av digitala lösningar och AI.

Sammanfattningsvis,en nationell strategi för effektivt nyttjande av digitala lösningar och AI i folkhälsoarbete behövs nu. Detta kan skapa goda förutsättningar för en jämlik hälsa, god hälsa och en positiv samhällsutveckling. Det krävs en stark politisk vilja, öronmärkta finansiella resurser och en tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheter inom andra politikområden utanför hälso- och sjukvården.

Sarah Wamala Andersson, professor i hälso- och välfärdsteknik, Mälardalens universitet och före detta generaldirektör vid Statens folkhälsoinstitut