Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Tillåt dödshjälp i Sverige”

Publicerad: 30 Juli 2015, 05:39


Trots att vi fick aborträtt redan 1974 är det fortfarande svårt att få acceptans för den lika självklara rätten att bestämma över sin egen död, när livet är nära slutet och lidandet är ohyggligt. Enligt en undersökning 2007 sägs 36 % av läkarkåren kunna tänka sig skriva ut ett recept på dödande medicin på patientens begäran, medan 39 % inte kan tänka sig denna humanitära åtgärd, och 25 % inte tagit ställning. Samtidigt säger flera opinionsundersökningar att c:a 80 % av våra presumtiva patienter vill att dödshjälp införs. Kan det vara så att man som läkare inte behöver ta ställning, för egen del, medan våra patienter får klara sig på egen hand?

”Tänk om läkarkåren istället för att vara bromskloss kunde agera progressivt.”

Dödshjälp har nu införts i fyra länder i Europa, fem delstater i USA och Colombia. Acceptansen i dessa länder är mycket stor och fler länder är på gång. I England föreslog den s.k. Falconerkommisionen att dödshjälp skulle införas och ett lagförslag skall diskuteras i Underhuset. Kanada är på gång. Fallet Brittany Maynard i Kalifornien har blivit mycket uppmärksammat världen över - en ung, nygift kvinna som fick malignt gliom och flyttade till Oregon, där hon fick hjälp att dö. Fler delstater i USA utreder nu dödshjälpen. Precis som i abortfrågan kommer även den svenska läkarkåren att acceptera dödshjälp när den väl prövats.

Ett vanligt argumenten mot dödshjälp brukar vara att med utbyggd och bra palliativ vård efterfrågas inte dödshjälp. Självklart skall den palliativa vården byggas ut och förbättras. Men de som påstår att denna vård kan klara alla fall har faktiskt fel. Läs t.ex. Claes Brittons bok Min mamma är död, där han beskriver hur modern, läkare och professor fick en fruktansvärd sista tid på en av Sveriges bästa palliativa enheter. Vi som arbetar inom föreningen Rätten Till en Värdig Död (www.rtvd.nu) kontaktas varje vecka av anhöriga, som berättar om svårt och onödigt lidande inte sällan inom den palliativa vården. Siffror från Svenska Palliativregistret talar också sitt tydliga språk.

På senare år har terminal sedering blivit accepterat, när annan behandling inte räcker till. Utan näring och vätska tar livet slut inom någon vecka. En del debattörer hänvisar till att detta gör att dödshjälp inte behövs. Det finns invändningar mot detta. Det är fr.a. svårt att få gehör för denna åtgärd inom den palliativa vården. Många läkare vi talat med framhävdar i ett paternalistiskt synsätt och accepterar inte patientens önskemål. Den döendes autonomi får stå tillbaka. Behandlingen anses krävande att sköta i hemmiljö, den tar lång tid och kräver vissa personalinsatser. Många patienter värjer sig dessutom mot tanken att förlora all egenkontroll i ett okänt antal dagar.

Vi skulle önska att de som läser detta funderar en gång till i dödshjälpsfrågan. Ta del av debatten, engagera er i sociala medier, diskutera med äldre och yngre kolleger. Sverige är ett föregångsland när det gäller fri- och rättighetsfrågor och det är egentligen bara dödshjälpsfrågan kvar. Tänk om läkarkåren istället för att vara bromskloss kunde agera progressivt.

Den som i livets slutskede vill bestämma själv och avsluta några veckor innan livet ändå är slut skadar ingen annan, när hen tömmer ett glas Nembutal och på ett värdigt sätt avslutar sina plågor. Varför skall andra – politiker, läkare, jurister - bestämma över vår sista tid? Det är en skam att Sverige ännu inte har infört dödshjälp.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev