”Tilliten är vårt kapital och måste förvaltas”

Varför har jag legitimation? Vad betyder det? Vem legitimerar mig att göra sådant som inte andra får, ska eller kan göra? Jo, det gör Socialstyrelsen, på uppdrag av riksdag och regering, som i sin tur har uppdraget från folket. I basen på denna pyramid eller i mitten av timglaset av kontroll, tilltro och tillit finns jag, läkaren, som ska behandla just representanter ur detta folk.

Sedan långa tider har just detta system av kontrollerad kompetens tillförsäkrat oss att de flesta i läkarkåren har gjort sitt bästa för att axla ansvaret som följer med tilltron, och det med stolthet. Visst, vissa visar uppblåst översitteri och akademisk förment ouppnåelighet som obehaglig baksida. En baksida som kan följa med all maktutövning om makten ges till människor som inte förstår att bruka den och handskas varligt med den.

Läkaryrket liksom andra tillitsyrken medför makt. Det gäller lärare, poliser, sjuksköterskor med flera. De flesta i dessa yrkeskategorier gör sitt bästa för att motsvara uppdraget de fått. Det är en skör men nödvändig balans mellan ansvar och förtroende som ständigt måste upprätthållas och förtjänas.

Men vad är på väg att ske? Förtrollningen är bruten, tilliten vacklar, vi är utdrivna ur paradiset.

Nåja, paradiset är kanske för mycket sagt. Jag önskar mig inte tillbaka till en tid med oförtjänt, oinskränkt läkarmakt. Men att vi ofta möter patienter som har skepsis i blicken, att vi låter rädsla för anmälningar grumla det medicinska omdömet och att mer tid går åt till dokumentation av vad vi gör än till det vi faktiskt gör med patienten, är förödande. Det är symtom på bristande tillit till oss både från dem som har makten över vårt arbete och från patienten. Att kravet på att få läsa patientjournalen är så starkt har säkert också delvis sin förklaring i den växande bristen på tillit.

Kvar står vi med till-förbannelse-dokumentation, register, formulär, kontroller och misstro.

Parallellen med skolans värld är tydlig. Överenskommelsen mellan samhället, individen och yrkesutövaren att auktoriteten, kunskapen och därmed tryggheten och respekten kan garanteras, har luckrats upp. Allt ska och kan ifrågasättas. Tryggheten är utkastad med badvattnet när vi tvättat bort tron på auktoritet grundat på kunskap. Envar är sin egen googledoktor och wikipediaforskare. Allt hänger på individen och det är tungt och svårt för den enskilde att inte kunna lita på att någon har legitimerad auktoritet på sitt område. Individen måste ensam göra alla val, fatta alla beslut, även om sådant man inte kan veta.

De som håller vårdens roder och garanterar kvaliteten när allt gungar är nu ekonomer och jurister – ekonomer för att kostnadseffektiviteten ska garanteras och jurister för att lagen ska efterlevas. Men ekonomer hittar på egna regler och styrsystem, inte för att tjäna vårdade och vårdare utan för att känna igen sig i en värld de inte är vana att hantera. De gör om verkligheten så att den stämmer överens med kartan. De gör om förtroendekapital till vinstkapital, ekonomiska morötter till drivkrafter för bästa vård per insats. Drivkraft som stavas önskan att hjälpa eller tillfredsställelsen att bota och lindra finns inte i deras kolumner.

Juristen förutsätter att laglösheten breder ut sig i vårdkommunikationens snåriga land, som om det vore en odiskutabel följd av den mänskliga naturen att där ingen lagbok har tillämpliga paragrafer, råder ingen lag. Samma förhållande finns i religiöst präglade kulturer där man förutsätter att godhet och moralbegrepp inte kan finnas där inte Boken råder: Bibeln, Koranen eller annan gudomlig auktoritet. Lagboken och Socialstyrelsens detaljerade ständigt uppdaterade regler och paragrafer ses som patienternas enda skydd mot kaos och godtycke.

Den medicinska kunskapen och omdömet som kommer med det anses inte längre vara tillfyllest. Viljan att göra gott är inget att lita på i juristens värld.

Vår tro på att merparten av mänskligheten har en önskan att göra gott om och när hon kan måste återtas och förses med nödig underbyggnad i modern forskning, vilken redan finns för den som kan läsa och söker på rätt ställe (googla sökord som godhet, forskningscenter, spelteori).

Vi måste använda oss av kunskaper som finns om de mänskliga konstruktiva drivkrafterna. Vi måste implementera strategier i det offentligt finansierade samhället, som förstärker, belönar och använder sig av dessa mänskliga drivkrafter.

Vi kan aldrig ekonomiskt belöna, kontrollera eller misstänkliggöra oss fram till en välfungerande offentlig sektor. Ekonomin och juridiken måste förpassas till de områden där de hör hemma, till hjälpfunktioner, som medel och inte mål. Där ska de hållas i gott sällskap med annat stöd för verksamheten såsom fortlöpande vidareutbildning, utveckling av fungerande IT, register för statistik över relevanta medicinska data och annat av uppenbar nytta för patient och vårdare.

Viljan och tron på att vi vill förkovra oss och göra gott måste bli centrala – igen. Då kan vi återfå patientens förtroende och vår arbetsglädje. Tilliten är vårt kapital. Det måste förvaltas.