Träning på medveten närvaro blir ett värdefullt verktyg för många

Några sjukgymnaster beklagade sig i höstas i en debattartikel i Dagens Medicin nr 47/07 över ”mindfulness­vågen” och att det egentligen bara är gammal kunskap i ny förpackning. De är upprörda över att landstingen nu ”storhandlar” denna upp­reklamerade vara, trots att den redan finns i sjukgymnasternas kroppskännedomsutbud.

När man påstår att landstingen storhandlar mindfulnesskunskap är det i så fall tyvärr inget som avspeglar sig i det utbud som står våra patienter till buds i den landstingsdrivna psykiatrin eller primärvården.

Samtidigt vet vi att de dominerande patientkategorierna bland de långtidssjukskrivna är patienter med smärttillstånd och psykiatriska eller psykosomatiska tillstånd och att en stor del av dessa inte får någon rehabilitering alls.

Jag tycker att vi gemensamt borde försöka öka utbudet av rehabiliterande metoder och öka tillgängligheten både inom primärvården och psykiatrin i stället för att ängsligt bevaka våra revir.
Träning i medveten närvaro eller mindfulness är inte bara gammal kunskap, den är uråldrig, närmare bestämt flera tusen år, men vi har doktor Jon Kabat-Zinn att tacka för att den har anpassats till en verksam stressreduktionsmetod anpassad efter våra västerländska behov i åttaveckorskursen MBSR.

Under senare tid har allt mer forskning kunnat visa mindfulnessträningens effekter. En senare variant av MBSR är MBCT, ”mindfulnessbased cognitive therapy”, som utvecklats för att förhindra återfall i depression. Även där finns omfattande forskning som visar på minst lika bra eller bättre profylaktisk effekt med MBCT än med antidepressiva hos personer som haft flera recidiv av depression.

Mindfulnessträning eller medveten närvaroträning har en specifik kvalitet utöver att bli medveten om vad som händer i kroppen. Att bli mer medvetet närvarande, på det sätt vi gör i mindfulnessträningen, kan öka livskvaliteten och göra oss medvetna om i vilken stor utsträckning vi ägnar oss åt tankar som skapar spänningstillstånd i kroppen.

En annan viktig del i denna träning är att träna vår förmåga till acceptans och att kunna se med välvilja på alla våra känslor och tankar. Det är det som särskiljer den från vanlig kroppskännedom och gör den så värdefull för våra psykiatriska patienter.

I norrtälje har vi hunnit med att instruera cirka 40 patienter i mind­fulnessträningsgrupper inom psykiatrin under det senaste året. Åtta till tio stycken av dessa patienter fann ganska snart att de inte vara beredda att lägga ned det arbete kursen krävde eller att metoden inte passade dem. 50-70 procent fann att de hade god nytta av kursen och att de hittat ett användbart sätt att må bättre och känna sig lugnare – och då är det att beakta att det rört sig om personer som i allmänhet varit sjukskrivna i flera år på grund av allvarliga stresskador.

För mig som instruktör har det varit en stor upplevelse att få dela engagemanget, öppenheten och åtagandet som deltagarna kunde visa under de här kurserna, trots sina svårigheter. Medveten närvaro­träning passar inte alla men är ett mycket värde­fullt verktyg för många.

Min förhoppning är att vi alla som ser psykiatri och mänskligt beteende som i grunden psykosomatiska företeelser tillsammans strävar efter att öka vårt utbud av verksamma metoder inom den landstingsdrivna psykiatrin och primärvården.

I Norrtälje kommer vi nu från psykiatrin att i ett gemensamt projekt med sjukgymnast och läkare från primärvården fortsätta att förbättra utbudet av rehabiliteringsmetoder och där ingår mindfulnessträning som en naturlig del.

Bengt Annebäck

Bengt Annebäck
är överläkare vid psykiatriska verksamheten Tiohundra AB i Norrtälje och även legitimerad psykoterapeut.