Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Trots kunskap om vikten av god hygien slarvas det ofta

Publicerad: 21 Februari 2007, 05:54

Den ökande förekomsten av resistenta mikroorganismer är ett reellt hot. Det är hög tid att hälso- och sjukvården rättar till bristerna i sitt arbete med vårdhygien, anser Johan Carlson, Socialstyrelsen.


Att enkla, basala hygienrutiner förhindrar smitta och vårdrelaterade infektioner har varit känt under decennier. Ändå visar en nationell tillsynsrapport som Socialstyrelsen presenterar i dag att det fortfarande finns anledning till oro: Trots att vi vet att smittämnen sprids till patienter via händerna är det relativt vanligt, inte minst i primärvården, med vanor som försvårar en effektiv handdesinfektion, till exempel bruk av långärmade arbetskläder, klockor och ringar. Och även om rutiner finns kontrollerar man sällan att de verkligen följs och fungerar. Tillsynen visar också att läkargruppen halkar efter när det gäller information och utbildning i vårdhygien. Det är dags att börja ta hygienfrågorna på allvar!

I dagarna är det 160 år sedan den ungerske läkaren Ignaz Semmelweis föreslog att läkare borde desinfektera händerna när de gick från obduktion till förlossning för att undvika överföring av smitta. Hans idéer mötte till en början hårt motstånd och det skulle komma att ta lång tid innan sjukvården anammade de idéer och tankar som än i dag utgör grunden för smittskydd och vårdhygien.

Vi har under åren kunnat konstatera att en mer tekniskt avancerad sjukvård och fler, mer potenta, antibiotika inte löser problemen med smittoöverföring inom vården. Tvärtom har den skapat nya och allvarligare, problem. De senaste årens erfarenhet har visat att en snabb och okontrollerad smittspridning av resistenta bakterier kan ske i sjukvården. Det är inte tillräckligt att agera först när en indikator på smittspridning, till exempel en antibiotikaresistent bakterie, upptäcks. Då är vanligen både smittspridningen och patientskadan redan ett faktum.

I den riksomfattande verksamhetstillsyn av vårdhygien som Socialstyrelsen genomfört har samtliga landsting och regioner granskats – totalt 82 vårdenheter inom intensivvård, internmedicinsk vård, kirurgisk/ortopedisk vård, infektionssjukvård, tandvård och primärvård. Det finns ett stort engagemang för hygienfrågorna på många håll i vården, både hos verksamhetschefer och hos vårdpersonal. Trots detta visar tillsynen att det finns brister.

Tillämpningen av de basala hygienrutinerna är bristfällig på vissa håll. Oftast fanns goda förutsättningar att tillämpa sådana rutiner – tillgång till handskar, handdesinfektionsmedel och möjlighet till täta byten av arbetsdräkt med mera. Trots det observerades vårdpersonal som gjorde avsteg från dessa hygienrutiner i samband med vård och undersökning av patienter. Mest utbrett var detta inom primärvården och det vanligaste avsteget var användning av långärmad läkarrock och armbandsur, ringar, armband och liknande.

Egenkontroll och uppföljning är en grundsten i det förebyggande patientsäkerhetsarbetet. Även om det fanns fastställda rutiner så genomfördes på många håll sällan eller aldrig någon uppföljning av hur rutinerna tillämpades. Omkring två tredjedelar av de granskade verksamheterna genomförde ingen kontinuerlig registrering av vårdrelaterade infektioner och vanligen rapporterades de inte heller i det lokala avvikelsehanteringssystemet, vilket är anmärkningsvärt.

Personalens utbildning och kompetens inom hygienområdet är för dålig. Personalen i slutenvården fick i de flesta fall introduktion om enhetens vårdhygieniska rutiner när de anställdes. Läkarna omfattades inte av introduktionsrutinerna vid hälften av enheterna. I primärvården fanns brister i rutinerna för introduktion till all vårdpersonal. Läkarna hade överlag sämre fortbildning på området än annan vårdpersonal. Inom tandvården omfattades däremot tandläkarna vanligtvis av samma rutiner som övrig personal.

Vårdrelaterade infektioner och särskilt den ökande förekomsten av resistenta mikroorganismer och spridning av dessa på grund av otillräckliga hygienrutiner utgör ett reellt hot mot patienter och den svenska sjukvården. Det är därför hög tid att hälso- och sjukvården identifierar och åtgärdar brister i det vårdhygieniska arbetet. Egenkontroll är nödvändig, både avseende processer och resultat. Processkontroll kan exempelvis omfatta följsamhet till basala hygienrutiner och andra riktlinjer medan resultatkontroll innebär registrering av vårdrelaterade infektioner. Kvar står dock att de enkla, basala hygienrutiner som förespråkats under decennier är vårt bästa skydd mot den oönskade spridningen av smitta i hälso- och sjukvården – om de används av alla.

Johan Carlson

Johan Carlson
är chef för tillsynsavdelningen vid Socialstyrelsen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev