Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Tvångsinriktad psykiatri leder till människorättsliga missförhållanden

Publicerad: 20 februari 2008, 05:37

REPLIK Den psykiatriska verksamheten måste, liksom den somatiska, baseras på frivillighet i stället för tvång, skriver Magnus Wårhag.


Mitt inlägg i Dagens Medicin nr 48/07 har replikerats av psykiatrikerna Brettstam och Bargholtz i nr 49/07 respektive 50/07. Jag tackar för det.

De etiska grundförutsättningarna för somatiken och psykiatrin är fundamentalt olika och exakt motsatta.

Inom somatiken å ena sidan praktiserar man givetvis medicin och kan objektivt bevisa förekomsten av sjukdomar. Patienten, inte läkaren, bestämmer ifall behandling ska sättas in eller inte.

Autonomiprincipen respekteras.

Den psykiatriska verksamheten å andra sidan utgår från en  medicinsk modell.  De cirka 300 framröstade så kallade psykiska sjukdomarna listade i DSM-IV, konstruerade utifrån sociala kontrollbehov, kan inte objektivt bevisas. Diagnostiseringen är ett resultat av psykiatrikerns subjektiva uppfattning om patienten. Det är läkaren, inte patienten, som genom möjligheten till  tvångsvård  bestämmer om behandling ska sättas in eller inte.

Autonomiprincipen respekteras alltså inte.

Forskningen kan inte binda någon av de så kallade psykiska sjukdomarna till specifika punkter i hjärnan. Den psykiatriska medicinska modellen är bland annat därför att betrakta som en hypotes eller tro. Att inte tro eller att tro på till exempel Gud, utomjordingar eller  psykiska sjukdomar  står var och en fritt.

Vad jag ifrågasätter är att en verksamhet som sägs medicinskt behandla sjukor som är objektivt obevisbara, den biologiskt psykiatriska, ska ingå i rättsväsendet och med hjälp av polisen kunna tillgripa tvångsåtgärder mot laglydiga människor.

Upplysningsvis är jag själv inte troende.

Det är uppenbart att den tvångsinriktade biologiska psykiatrins verksamhet resulterar i etiska, demokratiska och människorättsliga missförhållanden för samhällsmedborgarna. Två av de allvarligaste är:

1. Hundratusentals hjälpsökande svenskar har diagnostiserats  psykiskt sjuka  och påståtts ha någon typ av fel i hjärnan utan att det finns evidens för att det är så. Fler tillkommer varje dag. Förfarandet leder till att patienterna exploateras, dehumaniseras och berövas ansvaret för det egna beteendet. Ett stort antal av dessa tvingas också till behandlingar som inte sällan innebär att de utvecklar riktiga sjukdomar, får permanenta skador på nervsystemet och i värsta fall avlider.

2. Psykiatrins inblandning i rättsväsendet bidrar till att pervertera rättsprocesserna vilket leder till att vissa våldsverkare men inte andra ursäktas även då samma typ av brott begåtts.

Det enda rimliga sättet att rätta till dessa missförhållanden är att den psykiatriska verksamheten, liksom den somatiska, baseras på frivillighet i stället för tvång och separeras från rättsväsendet.

Slutligen: Av vilka anledningar påstår läkare, psykiatriker och psykologer att deras patienter är drabbade av sjukdomar som per definition inte finns? När då sjukdomar inte botas, vad görs i stället?

Magnus Wårhag

Magnus Wårhag
 är legitimerad psykolog.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev