Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Undernäring en fråga om patientsäkerhet”

Publicerad: 26 januari 2015, 06:00

Det behövs en kraftsamling mot undernäring inom vården, anser tre debattörer.


De senaste årens uppmärksamhet kring övervikt har lyft fram våra kostvanors betydelse för hälsa och välmående. Den närliggande problematiken med undernäring uppmärksammas tyvärr inte lika ofta. Detta trots att undernäring leder till onödigt lidande för de patienter som drabbas och att samhällskostnaden motsvarar eller till och med överstiger den för övervikt.

Socialstyrelsen har i nya föreskrifter som trädde i kraft den 1 januari 2015 skärpt kraven på att förebygga undernäring inom vården. Men fortfarande saknas en ordentlig kartläggning av problemets omfattning och kostnader.

Behandling av undernäring är en fråga om patientsäkerhet och det är en effektiv metod för att förebygga vårdskador. Trots detta nämns varken undernäring eller nutrition i den patientsäkerhetssatsning som socialdepartementet och SKL kommit överens om. Därför menar vi att näringsstatus måste finnas med som en indikator på patientsäkerhet.

Den obalans som undernäring innebär leder också till ökad sjuklighet. Socialstyrelsen konstaterade i en rapport år 2000 att 28 procent av patienterna inom hälso- och sjukvården i Sverige var undernärda. Inom vården av äldre och kroniskt sjuka finns skäl att tro att andelen är ännu högre. I rapporten menar Socialstyrelsen att det också finns en besparingspotential på mellan en halv och en miljard om undernäringen bland äldre åtgärdas genom ökad screening för att förbättra omhändertagandet och genom högre kvalitet på måltiderna. Men besparingspotentialen gäller endast för sjukvården och räknar inte in äldreomsorgen, trots att äldreomsorgen hanterar många av de komplikationer som undernäring bland äldre medför.

Konsekvenserna av undernäring är många, bland annat högre förekomst av infektioner och försämrad sårläkning. Studier visar att förekomsten av komplikationer är högre hos undernärda patienter. I Stockholms läns landstings måltidsutredning konstaterades dessutom att undernärda patienters sjukhusvistelser i snitt förlängdes med 3,4 dagar.

Behandling av undernäring kräver ett bredare perspektiv där mat och nutrition ses som en del av den medicinska behandlingen och där samma krav ställs på kompetens och patientsäkerhet som i andra delar av det medicinska omhändertagandet. Bra måltider är sjukdomsförebyggande och påskyndar tillfrisknandet. En översyn av mathållningen är därför det första alternativet i en god nutritionsbehandling.

Vissa patienter kan dock inte tillgodogöra sig hela näringsbehovet via den vanliga maten. För dem finns effektiva behandlingsmöjligheter i form av produkter för avancerad medicinsk nutrition. Tyvärr sätts de ofta in för sent om de över huvud taget används. En analys av åtgärder mot undernäring bör därför omfatta hela verktygslådan, från välsmakande mat i en trivsam miljö till kosttillägg och sondnäring när så behövs.

Betydelsen av patienternas näringsintag för vårdinsatsernas resultat måste ges mer uppmärksamhet. De professioner som har att hantera såväl övervikt som undernäring bör ges en tydligare roll och ansvar. Behandling måste sättas in i tid innan under- eller felnäring leder till följdkomplikationer.

I takt med en åldrande befolkning kommer problemet med undernäring att öka. För att möta detta krävs det en ny kartläggning av hur utbrett problemet är i dag. De studier som finns är antingen inaktuella eller så tar de inte det helhetsperspektiv som krävs för att kunna dra några konkreta slutsatser. Det är hög tid att ta ett samlat grepp för att få till stånd en effektiv och strukturerad användning av vårdens resurser att för att motverka och hantera undernäring.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev