Universitetssjukhusen riskerar att drunkna i ivern att omorganisera

Minst vart fjärde år kastas svensk sjukvård in i omorganisationer och "nytänkande" med vidhäftad oro bland personal, chefskarusell och oklara signaler om vad som egentligen ska göras och inte.

Universitetssjukhusen med sin blandning av uppdragen är värst utsatta.

Dels ska man producera sjukvård för närbefolkningen, oftast med ettåriga upphandlingar och inlagda "förbättringskrav". Dels ska man tillhandahålla högspecialiserad vård till läns-, utomläns- och utlandspatienter, där volymen ibland är minst sagt svårförutsägbar och således inte passar in i det haltande ekonomiska tankesättet som präglar sjukvårdens styrning.

Förutom detta har vi forskning, utbildning och utveckling, som ska vara en naturlig del av uppdraget, väl förankrat i kliniken och bland all personal.

Hur är det egentligen? Den första reflektionen blir att det man enklast kan snöra åt och minska är just denna del. Kliniken kommer först och eventuell tid till FoUU läggs åt sidan eller tilldelas ett fåtal personer. Var är då förankringen på kliniken?

Många högskolor och forskningsfonder har sin juridiska utgång i stiftelseformen. Detta för att förhindra att vinstintressen tar över, och för att behålla en identitet i tider av tvära kast och kunna planera på längre sikt. Detta leder till reflektion nummer två. För att inte universitetssjukhusen ska drunkna i landstingens omorganisationslusta och kortsiktiga tankesätt så är det dags att se över dess driftsformer.

Är det inte logiskt att ta till vara de goda erfarenheter som finns och ombilda universitetssjukhusen till stiftelser? Då får man en tydligare struktur, bättre möjlighet till långsiktig planering, och personal som vet vad som gäller.

Allt detta förbättrar radikalt utrymmet för att FoUU ska bli en tydlig del i den kliniska vardagen och gör kommunikationen med högskolor och fonder tydligare genom att man omfattas av samma lagstiftning etcetera.

Dessutom ger det förutsättningar för att ha en sammanhållen universitetssjukvård i stället för att riskera söndring genom fusioner, fissioner eller avknoppningar.

Det är dags att tänka nytt vad gäller universitetssjukhusen, innan de havererar under alla osäkerhetsfaktorer som i dag styr deras uppdrag!

Mikael Rolfs

Mikael Rolfs
är ordförande i Stockholms läkarförenings sektion Karolinska universitetssjukhuset.