”Uppdatera vårdens fetmabehandling”

Behandling av fetma omnämns ofta i termer av hopplöshet. Trots vårdens hjälp till överviktiga med kunskap om sund kost och motion och det oförtröttliga utbudet av dieter, ökar antalet personer med fetma och övervikt. 

Enligt Folkhälsomyndigheten har andelen vuxna, 16–84 år, med antingen övervikt eller fetma under åren 2006 till 2020 ökat från 46 procent till 52 procent.

Läs också: Obesitas var riskfaktor för död i covid-19 på iva

När det gäller fetma har antalet tredubblats sedan 1980-talet. Det innebär att över en miljon svenskar i dag har fetma, samtidigt som andelen med normalvikt minskat.

Fetma och övervikt klassas av världshälsoorganisationen WHO som det största globala hotet mot vår hälsa, främst på grund av fetmans följdsjukdomar; hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2, högt blodtryck och vissa cancerformer.   

Pandemin har lett till att mindre allvarliga diagnoser har fått acceptera lägre prioritet och komma i skymundan. Fetma är en sådan, men har dock kommit i fokus under coronaepidemin då det visat sig att covid-19 kan ge svårare komplikationer vid fetma. Fetma är således inte en harmlös sjukdom, och dessutom en sjukdom som går att både förebygga och behandla. 

Under mer än 30 år har primärvårdens hjälp till personer med fetma praktiskt taget enbart handlat om råd gällande kost och motion. Detta har skett samtidigt som ett flertal vetenskapliga studier kunnat visa att fetmabehandling baserad på kostråd/dieter/motion inte leder till annat än en kortvarig viktnedgång, som ofta ersätts av en viktuppgång större än startvikten. 

Nya dieter som på kort tid utlovar snabb viktnedgång är inget annat än kommersiella viktfällor. Överviktiga luras in i en hopplös viktkarusell i jakt på den snabbdiet som ska få kilona att rasa och leda till den hägrande bestående viktnedgången – som aldrig infinner sig. 

Som lösning på ”fetmaproblemet” ses ofta förändring av livsstilsfaktorer. Forskare som Koenders och Strien ser inte förändring av livsstilsfaktorer som lösning på fetmaproblemet, utan konstaterar i stället att det är emotionellt ätande som leder till fetma. Koenders med flera menar att om vården menar allvar med att bota personer med fetma måste psykologiska behandlingsstrategier användas inom fetmabehandling. Se Koenders och Strien, Emotional eating, rather than lifestyle behavior, drives weight gain in a prospective study in 1562 employees, Journal of Occupational and Environmental Medicine, 2011.

Personer med fetma får höga poäng på depressionsskalor och kognitiv beteendeterapi, KBT, har visat sig vara en effektiv evidensbaserad behandlingsmetod för många typer av psykisk ohälsa. Denis Craddock lyfte redan 1978 fram att 81 procent av överviktiga använder ätandet som en kompensation för besvikelser och missnöje i livet, se boken Obesity and its management, 1978. 

Ett flertal vetenskapliga studier visar att emotionellt ätande i samband med mental stress (kopplat till känslor av ilska, tristess, depression, besvikelse eller ensamhet) förekommer hos majoriteten överviktiga. 

Ytterligare forskning betonar att om den mentala stressens orsaker inte synliggörs och bearbetas, kan strategin för att stå ut med stressen leda till ett kompensatoriskt ätande. Evidensen är således tydlig: om målet för den överviktiga är bestående viktnedgång är vårdens råd om kost och motion inte tillräckliga.  

Studier visar att det är när kostkunskap kombineras med patientens insikt om psykologiska orsaker i vardagen som triggar lusten att överäta, som bestående viktnedgång kan uppnås. I en nyare studie uppger patienter att huvudorsaken för svårigheten att behålla en viktnedgång är mental stress som leder till emotionellt överätande. Evidensen är således stark för antagandet att för framgångsrik fetmabehandling krävs samarbete mellan två behandlande discipliner: psykologi och nutrition. 

1976 skrev Paulsen i en studie att ”det finns anledning tro att dietister och sjuksköterskor med särskild träning och support framgångsrikt kan använda sig av KBT för personer som lider av övervikt”. Exempel på sådan framgångsrik KBT-behandling för personer med fetma finns bland annat inom Region Östergötland.  

Ett flertal studier har visat att grupprelaterad KBT-behandling vid övervikt och fetma leder till bättre bestående viktreduktion, än något annat viktprogram. 

Kognitiv beteendeterapi ger, till skillnad från traditionell beteendeinriktad terapi, patienten mentala verktyg till att förändra de orsaker som i studier visats vara förknippade med överätande: stress, besvikelser, irritationer, bristande självkänsla, negativa tankemönster och känslor av misslyckande. 

Regionerna ska enligt hälso- och sjukvårdslagen arbeta för att förebygga ohälsa. Om detta uppdrag ska tas på allvar, är det hög tid för vården att sluta använda behandlingsmetoder vid övervikt och fetma, som i både praktisk användning under 30 år och i vetenskapliga studier visat sig vara gravt otillräckliga när det gäller att leda till förändring av ätmönster och därmed bestående viktnedgång. 

Kombinationen KBT och kostkunskap har i studier visat sig ge patienten de kunskaper som krävs för möjlig-görande av bestående viktnedgång. Det finns därför all anledning att – i syfte att erbjuda överviktiga och personer med fetma evidensbaserad viktminskningshjälp – inleda samarbete över disciplingränserna mellan vårdpersonal som har kunskaper inom psykologi och vårdpersonal som har kunskaper inom nutrition. 

Lisbeth Stahre, doktor i medicinsk vetenskap

Marianne Toivola, leg dietist, Capio Rehab Nynäshamn

Mildred Elstrup, socionom/kurator, Vårdcentralen Veddige, Närsjukvården Halland