Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Upprepning gör inte osant till sant

Publicerad: 31 mars 2009, 12:50

REPLIK Finn Bengtsson bemöter Lena Weilandts replik på hans debattinlägg om nationella riktlinjer.


Enhetschefen för nationella riktlinjer vid Socialstyrelsen, Lena Weilandt, vidhåller i en debattartikel i Dagens Medicin nr 13/09 att vid lättare depressioner är 1) KBT förstaval för behandling och 2) denna saknar biverkningar. Men Weilandt måste då visa upp 1) vetenskap som invändningsfritt belägger att KBT är bättre än annan terapi för att ett evidensbaserat arbetssätt ska vara styrkt och 2) redogöra för hur förekomst av biverkningar kartlagts i den eller de vetenskapliga artiklar som är till stöd för Socialstyrelsens ensidiga rekommendation.

Varje medicinsk intervention, inklusive psykoterapi, måste vara självkritisk till egna risker. På ett strukturerat sätt måste man följa upp även icke-önskvärda effekter av en insatt åtgärd.

När Weilandt därför påstår att psykoterapi  inte ger några biverkningar till skillnad från läkemedelsbehandling  är det kanske den typ av biverkningar som är väldokumenterade för antidepressiva farmaka som avses? Men för psykoterapi och eventuella icke-önskvärda effekter av detta kan man inte utgå från ett biverkningsspektra för annan typ av behandling, som exempelvis läkemedel. I stället måste detta göras förutsättningslöst utifrån en strukturerad insamling av information och en kritisk analys av varje ovälkommen situation eller händelse inom ett rimligt tidsförlopp efter det att terapin sattes in. Jämförelse med en parallell kontrollgrupp, som inte har erhållit interventionen, dokumenterar förekomst av  biverkningar  eller avsaknad av desamma i relation till interventionen.

Jag kräver av mina läkarstuderande ett sådant kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt till behandlingsmetoder. Lena Weilandt tillhör inte denna skara, och saknar egen forskningserfarenhet av evidensbaserad psykiatri. Det är därför extra allvarligt när hon i sitt chefskap för nationella riktlinjer vid Socialstyrelsen dels uttalar sig mot bättre vetande, dels påstår att hon leder en  väletablerad metod för att ta fram nationella riktlinjer . Möjligen  väletablerad , men knappast vetenskapligt förankrad i det aktuella fallet.

Efter min kritik mot Socialstyrelsens vetenskapligt nonchalanta medieuttalande om terapirankning vid depressionsbehandling nyligen, har min mejlkorg fyllts med stöd för min kritik från kollegor runt om i landet.

En gjorde särskilt intryck på mig. Kollegan behandlade en deprimerad och självmordsbenägen patient framgångsrikt med läkemedel. När patienten kom på ett återbesök efter några veckor bedömdes självmordsrisken borta och tillfrisknandet på god väg. Patienten upplyste då min kollega om att han nu beslutat avbryta sin läkemedelsbehandling, då Socialstyrelsen gjort tydligt att farmaka inte längre rekommenderas vid den typ av lättare depressionstillstånd som han nu led av.

Å min kollegas och hans patients vägnar ryser jag inför det scenario som en utsättning av läkemedelsbehandling i detta fall kan tänkas medföra.

Skulle detta leda till att patienten återfaller i en svår depression och i värsta fall tar sitt liv, kommer jag att anklaga Socialstyrelsens nationella riktlinjearbete i denna tappning att vara behäftat med en dödlig biverkan!

Finn Bengtsson

Finn Bengtsson
är professor i psykiatrisk behandlingsforskning och riksdagsledamot (m) i socialutskottet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev