Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Utredningen av viss kraniofacial kirurgi som rikssjukvård är undermålig

Publicerad: 14 Juni 2011, 10:26

Socialstyrelsens utredning av viss kraniofacial kirurgi som rikssjukvård innehåller felaktigheter och är partisk, skriver plastikkirurgerna Erik Neovius, Thomas Engstrand och Bengt Gustavsson.


Erik Neovius,
plastikkirurg.

Thomas Engstrand,
plastikkirurg.

Bengt Gustavsson,
neurokirurg.

Stockholms Kraniofaciala Centrum, Karolinska Universitetssjukhuset.

Utredaren på Socialstyrelsen har torsdagen den 26 maj 2011 publicerat förslag till beslut om tillstånd för att bedriva rikssjukvård inom området  Viss kraniofacial kirurgi  (kirurgi vid skall- och ansiktsmissbildningar). I detta förslag finns uppenbara felaktigheter beträffande volymer, frågor om patientsäkerhet har negligerats och tolkningen av de sökandes svar är uppenbart partiska.

Syftet med rikssjukvård är att koncentrera avancerad hälso- och sjukvård till ett eller två regionsjukhus för att höja den medicinska kompetensen, stärka patientsäkerheten och öka effektiviteten. De sjukhus som tilldelas rikssjukvård får detta uppdrag under fem år varefter ett nytt ansökningsförfarande sker. Med andra ord är det i det närmaste omöjligt att söka igen om man inte får det vid första ansökan. Med tanke på detta förväntar man sig att Socialstyrelsens utredning skall vara objektiv, faktagranskande, noggrann och transparent vilket inte är fallet.

Den viktigaste faktorn i dessa ansökningar är de sökandes volymer, det vill säga hur många operationer man har gjort inom rikssjukvårdens definitioner under perioden 2006-2010. Detta eftersom antalet vårdade naturligtvis direkt avspeglar den sökandes erfarenhet och kompetens inom området. I ansökan framgår det klart att definitionen av ett rikssjukvårdsområde är  diagnoser i kombination med åtgärder . Under denna period har man på Sahlgrenska universitetssjukhuset opererat 322 patienter, det vill säga drygt 60 procent av patienterna vilket stämmer med tidigare uppgifter och Karolinska Universitetssjukhuset 93 patienter.

Under samma period uppger Akademiska sjukhuset i Uppsala att de opererat 335 patienter inom rikssjukvårdsdefinitionen, vilket inte är rimligt. Enligt patientregistret opererades under perioden 2004-2008 endast 8 patienter inom viss kraniofacial kirurgi på Akademiska. Således skulle man på Akademiska genomfört över 300 operationer inom viss kraniofacial kirurgi under åren 2009-2010 vilket är en omöjlighet. Möjligen har man på Akademiska opererat så många patienter med de åtgärdskoder som angivits men inte i kombination med de diagnoser som krävs. Den sanna volymen på Akademiska är troligen cirka 20 patienter inom rikssjukvårdsdefinitionen, alltså endast cirka fyra fall per år vilket är långt ifrån det mål på minst tolv operationer per år som International Society of Cranio Facial Surgery (ISCFS) ställer initialt. Dessa uppenbarligen felaktiga uppgifter beträffande volymer har uppmärksammats utredaren som dock valt att inte kontrollerat uppgifterna, vilket är minst sagt anmärkningsvärt. Den inlaga i vilken vi poängterar detta är också exkluderad i förslaget till beslut vilket visar att det inte finns någon transparens i utredningen.

En annan viktig faktor är patientsäkerheten. Av de tre kvarvarande sökande är det endast Karolinska som har en befintlig barnintensivvårdsavdelning och det enda sjukhus som uppfyller de kriterier på ett multidisciplinärt team som ISCFS anger; plastikkirurger, neurokirurger och barnanestesiologer som arbetar på ett barnsjukhus. Vikten av att ha en barnintensivvårdsavdelning kan inte nog poängteras då det finns en övertygande dokumentation som visar att prognos inklusive mortalitet avsevärt förbättras om kritiskt sjuka barn vårdas på dedikerade barnintensivvårdsavdelningar jämfört med intensivvårdsavdelningar där vuxna och barn blandas.

Då Akademiska hittills saknat barnintensivvård har barn i behov av denna vårdnivå transporterats för vård främst på Karolinska, cirka 20 patienter/år, under 2010 sammanlagt 159 vårddygn och under de första fyra månaderna i år 122 vårddygn. Denna oerhört viktiga fråga om patientsäkerhet har i stort sett negligerats av utredaren och nämns knappt i förslaget till beslut vilket också är mycket förvånande, speciellt med tanke på att det vanligen är små barn i åldern en till tolv månader som opereras.

I förslaget till beslut kritiseras Karolinska för att ha investerat i utländsk kompetens genom att anställa en av världens främsta plastikkirurger inom den kraniofaciala kirurgin som konsult. Av oförklarlig anledning har utredaren tolkat detta som att Karolinska inte har kompetens att bedriva rikssjukvård. I Sverige föds årligen 90-100 patienter med kraniofaciala missbildningar inom rikssjukvårdsdefinitionen, av dessa har endast två till fyra barn per år syndromala kraniosynostoser som till exempel Crouzon och Apert. Karolinska har kompetens att behandla alla barn inom rikssjukvårdsdefinitionen men utnyttjar givetvis den ytterligare kompetens som denna konsult har vid ovanliga fall. Detta är ju ur patientens perspektiv det absolut bästa samtidigt som det är utvecklande för Karolinska. Hur utredaren kan se detta som något negativt är för oss svårt att förstå. Att Akademiska har haft en finländsk kraniofacial kirurg som medverkat vid deras kraniofaciala operationer har givetvis inte nämnts eller efterfrågats av utredaren, inte heller att den finländska kirurgen i sin tur har ett samarbete med en framstående kraniofacial kirurg från Paris som kommer och samopererar de syndromala kraniosynostoserna i Helsingfors.

Även andra exempel på partiskhet i förslaget till beslut finns. Karolinska har skickat en av sina yngre plastikkirurger till stora kraniofaciala centra i Seattle och Birmingham för utbildning, två centra med stora volymer av kraniofaciala missbildningar, framförallt syndromala. Detta betraktas av utredaren som negativt, samtidigt som samme utredare bedömer det som positivt att Akademiska planerar att utbilda ST-läkare utomlands.

Rikssjukvårdsutredningar är enormt komplexa då det rör sig om relativt små patientgrupper där det är svårt att jämföra resultat, den sammantagna utvärderingen innehåller bedömning av flertalet faktorer såsom forskning, klinisk verksamhet och organisation. Detta ställer höga krav på utredarna som också har svårt att finna oberoende medicinsk expertis att tillfråga inom Sverige. Därför är det ett oavvisligt krav att utredningarna är objektiva, faktagranskande, noggranna och transparenta och det får inte finnas minsta misstanke om att utredarna skulle vara partiska. Förslaget till beslut om tillstånd för att bedriva rikssjukvård inom området  Viss kraniofacial kirurgi  uppfyller inte dessa krav; volymerna av operationer är inte faktagranskade, patientsäkerhetsfrågan har negligerats, tolkningen av svaren är partiska och inlagor av betydelse har exkluderats i förslaget till beslut. Dessutom finns det en misstanke om direkt kommunikation mellan utredaren och en av de sökande då representanter från Akademiska har framfört att de kommer tilldelas rikssjukvård långt innan detta förslag till beslut presenterades.

Av ovanstående är det uppenbart att detta förslag till beslut beträffande  Viss kraniofacial kirurgi  som rikssjukvård inte kan följas vid Rikssjukvårdsnämndens möte den 15:e juni.

Erik Neovius

Thomas Engstrand

Bengt Gustavsson

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev