Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Utse en nationell samordnare för fetmavården”

Publicerad: 27 december 2016, 06:00

Jenny Vinglid, generalsekreterare Riksförbundet HOBS, Hälsa oberoende av storlek.

Sverige är ett av de länder där fetman ökar kraftigt. Trots det saknas rätt stöd i primärvården och möjligheterna till behandling och vård skiljer sig skrämmande mycket beroende på var i landet man bor. Det är hög tid att ersätta den långa traditionen av tyckande mot ett seriöst krafttag om problematiken, skriver Jenny Vinglid, generalsekreterare på Riksförbundet HOBS i en debattartikel.


Ämnen i artikeln:

Fetma

Larmrapporterna om fetma som ett av de största hoten mot den framtida folkhälsan har duggat tätt de senaste åren. I Sverige, ett av de länder där fetman nu ökar, är hälften av befolkningen överviktig. En utveckling som får förödande konsekvenser för såväl individen som för samhället i form av ökade kostnader för sjukvård och sjukskrivningar.

Insikten om allvaret saknas egentligen inte inom vården och samhället i stort. Däremot präglas överviktsproblematiken, till skillnad från många andra sjukdomar, i hög utsträckning av tyckande. Fokus hamnar ofta på enskilda livsstilsfrågor och socker- och fettbeskattning och desto mindre om sjukvårdens roll för att hjälpa till att bryta trenden. Enhetliga riktlinjer kring hur patienter ska fångas upp i primärvården och hur fetma ska behandlas saknas.

Sverige har sedan länge antagit WHO:s definition av fetma som kronisk sjukdom. Medvetenheten om detta är emellertid låg i primärvården, som kanske har en av den allra viktigaste rollen för att få bukt med problematiken.

Det är i glappet mellan föreställningen att det bara är att äta mindre och röra på sig mer och det faktum att sjukdomen är svårbehandlad, som många patienter riskerar att falla emellan. Många av Riksförbundet HOBS, Hälsa oberoende av storleks, medlemmar har en stark önskan om att göra nödvändiga förändringar för att uppnå bättre hälsa. Strukturerat omhändertagande, stöd, respekt och förståelse är centrala faktorer för att de ska kunna vara delaktiga i sin vård. Annars är risken att de avstår från att söka vård eller fullfölja sin behandling.

Idag har cirka 50 000 patienter genomgått överviktskirurgi, men endast 49 procent av alla operationer följs upp efter fem år. Skillnaderna mellan olika regioner och landsting vad gäller förberedelse och uppföljning av överviktskirurgi är dessutom skrämmande stora. Vissa landsting och regioner erbjuder i princip endast operation som behandlingsalternativ för patienter med fetma. Andra har höjt gränsen för operation från BMI över 35 till 40, men erbjuder inget alternativ för patienter med BMI mellan 30 och 40. Detta innebär att tillgången till behandling ser olika ut beroende på var man bor i landet och att många patienter i stort behov av behandling blir utan. Det innebär också att antalet offentligt finansierade operationer minskar samtidigt som både målgruppen och antalet privata operationer ökar.

Sverige är långt ifrån ensamt om fetmaproblematiken. Helhetsgrepp för att komma till rätta med problematiken saknas även internationellt.

Enskilda landsting arbetar redan idag strukturerat och progressivt med överviktsproblematiken. Västra Götalandsregionen, som nu har ett pågående arbete med att införa medicinska riktlinjer i hela sjukvården, är ett bra exempel.

HOBS vill samverka med aktörer på alla nivåer i samhället för att möjliggöra en jämlik hälsa för överviktiga. Mindre av tyckande och mer av helhetsgrepp i vården är avgörande för att förbättra förutsättningarna för överviktiga att bli mer delaktiga i sin vård.

Vi vill därför efter vårt samtal den 18 november med folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström att det omgående tas initiativ till att utse en nationell samordnare för den svenska fetmavården, samt ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för fetma.

Nationella riktlinjer inom vården är den enskilt viktigaste åtgärden för att närma oss en jämlik hälsa för patienter med övervikt och i förlängningen stoppa den galopperande utvecklingen av fetma. Det är också en möjlighet för Sverige att ta ledande global position inom fetmavården.

JENNY VINGLID

Ämnen i artikeln:

Fetma

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev