Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Vad blev vunnet med Vårdförbundets strejk?

Publicerad: 4 Juni 2008, 05:56

Det nya löneavtalet bidde inte ens en tumme, skriver Gunnar Sääf, sjuksköterska i Stockholm.


Så blev det som så många av oss såväl fackligt förtroendevalda som anslutna medlemmar trodde.
 En hel kostym var beställningen, fast utan väst, men det  bidde  inte ens en tumme.Trots allt påstått stöd från allmänhet och en radda fackliga och politiska organisationer, nådde Vårdförbundet inte så långt som medlemmarna krävde. Det  yttre stödet  har dock inte hjälpt.

Efter det första medlarbudet, som förbundsstyrelsen var villig att acceptera, men som röstades bort av den extrainkallade kongressen, tappade Vårdförbundet sin trovärdighet gentemot sina medlemmar.

Trots ett stort motstånd bland en stor mängd medlemmar, mot valberedningens nomineringar till ny styrelse, vid den ordinarie, men förkortade och uppdelade kongressen, genomfördes ett val av styrelse, i stort sett identisk med den tidigare. Förhoppningen bland en stor del av förbundets medlemmar var, att en annorlunda styrelse hade fått se dagens ljus och som därefter hade kunnat modifiera Vårdförbundets lönekrav och avtalsförslag för en kommande, definierad period.

Nu blev det inte så, men det finns ju fortfarande en möjlighet att extrainkalla en kongress till i november, då resten av den delade kongressen ska avhandlas. Jag menar, att det fortfarande finns en möjlighet att Vårdförbundets medlemmar, som den före detta och nuvarande styrelsen varit dåliga att lyssna på, kan resa krav på att den nya styrelsens sammansättning nagelfars och att ett extraordinarie (om)val verkställs.

Självklart ska även valberedningen granskas och troligen även den förnyas.

Vårdförbundet har nu strejkat i fem och en halv vecka och som jag ser det har det till väldigt stor del handlat om prestige. Så kom förtroendet för organisationen på skam och för att reparera sitt anseende och sin status inför medlemmarna valde styrelsen strejken som vapen. Alternativet hade naturligtvis varit att Vårdförbundet hade modifierat sina krav.

Ordförande Anna-Karin Eklund sade i programmet  Adaktusson  i kanal 8, efter extrakongressen, att hon kände sin ställning stärkt eftersom hon nu visste vad medlemmarna ville. Det hade varit på sin plats att hon hade lyssnat på medlemmarna och vetat sin ställning innan hon och styrelsen valde att acceptera medlarnas bud och bli nedröstade av kongressen.

Förra onsdagen sade så Vårdförbundet ja till ett medlarbud som ligger långt från ursprungskravet. Det Vårdförbundet har accepterat är i nästan jämförbar nivå med det bud som tidigare förkastats.

Många medlemmar kommer att bli besvikna över  prutningen  och många kommer att lämna Vårdförbundet på grund av vad som uppfattas som ett svek.

Vårdförbundet gör nu åter igen misstaget att förlita sig på att arbetsgivaren ska ta sitt ansvar i lokala förhandlingar. Har arbetsgivarna plötsligt fått änglavingar?

Lokala arbetsgivare kommer nu, precis som tidigare, att utnyttja sin  förhandlingsmarginal  och envist hävda att de tar sitt ansvar för det lokala lönearbetet genom att strikt hålla sig till miniminivåerna i avtalet.

Det kommer nu an på Vård­förbundet centralt att återskapa ett förlorat förtroendekapital gentemot sina medlemmar. Om det nu blir så många kvar.

Gunnar Sääf

Gunnar Sääf
 är sjuksköterska och facklig företrädare vid Södra Stockholms geriatriska klinik.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev