”Välutbildades kompetens kastas rakt ner i sjön”

Riksdagens socialutskott, socialministern, Socialstyrelsen, Nationella vårdkompetensrådet och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, kastar välutbildades kompetens rakt ner i sjön till en mycket hög kostnad för stat, kommuner och regioner.  

Det nya legitimationssystemet för medicinskt högutbildade utanför EU har pågått sedan 2016. Systemet är inhumant, tidsutdraget och ekonomiskt förkastligt. På vägen har mångas tillfälliga uppehållstillstånd gått ut. Därmed har de tvingats lämna Sverige. En del som fått permanent uppehållstillstånd har flyttat från Sverige till bland annat Tyskland av skäl enligt nedan. 

Enligt Socialstyrelsen är det sammanlagt nästan 10 000 individer som under perioden 2016 till juli 2020 har fått sina utbildningar godkända av Socialstyrelsen. Därmed har de kunnat gå vidare mot svensk legitimation. Det finns till exempel 4 000 läkare, 1 600 sjuksköterskor, 1 300 tandläkare och 1 100 apotekare. Men under dessa fyra och ett halvt år har endast 24 procent av dessa fyra yrkeskategorier fått legitimation ¬– ett katastrofalt resultat. 

Det finns 22 legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården och legitimationssystemet är uppbyggt likadant för alla 22, med kunskapsprov eller kompletteringsutbildning, KUL. Proven, ett teoretiskt och ett praktiskt, genomförs av en del universitet som får ekonomisk ersättning från Socialstyrelsen, hittills cirka 180 miljoner kronor.

Blott tre försök på respektive prov tillåts. Därefter är det kört, såvida inte en plats på KUL kan fås. Det teoretiska provet görs under en enda dag och täcker in hela den svenska grundutbildningen som för till exempel en läkare är fem och ett halvt år. Det är i praktiken omöjligt att klara det teoretiska provet utan förberedelsekurs och avsaknad av handledning i klinisk praktik. Inte ens svenska specialister som jobbat länge klarar det, eftersom det är felkonstruerat för dem där lång tid har förflutit sedan de avslutade sin grundutbildning. Specialister och erfarna missgynnas således kraftigt. Det praktiska provet täcker in allmän praktik. 

På KUL råder enorm platsbrist. För de 3 000 olegitimerade läkarna finns endast 112 platser per år, för de 1 000 olegitimerade tandläkarna 40 platser också vidare. För att kunna antas till KUL måste man ha gått kunskapsprovsvägen först. Ju närmare godkänt man har på det teoretiska provet desto större chans att få en plats. Efter KUL måste till exempel en läkare göra ett och ett halvt års allmäntjänstgöring, AT. Det finns läkare som har väntat över fem år på en AT-plats trots att SKR säger att väntetiden är ett halvt till ett och ett halvt år, beroende på region. Uppenbarligen är de inte ens med i statistiken. Det luktar diskriminering lång väg. Ekonomiskt ansvariga för AT-platser och dess fördelning är regionerna. 

Precis som Sverige tog Tyskland emot många flyktingar 2015 till 2016. Där är legitimationssystemet smidigt, snabbt och mycket kostnadseffektivt trots lika höga krav på patientsäkerhet som Sverige. Efter godkänt i tyska språket, där även medicinsk tyska ingår, utses en eller flera handledande kollegor utifrån den kompetens den prövande har. Är läkaren mer oerfaren är handledaren en kirurg eller allmänmedicinare. Handledarna bedömer när den prövande är mogen för ett muntligt kunskapsprov, som utförs av andra utsedda specialister. Den kliniska provtjänstgöringen pågår från ett halvt till två år. Då jobbar till exempel en läkare som underläkare och kommer på så vis snabbt in i den tyska hälso- och sjukvården samt uppdaterar sina kunskaper.

Förslag: Lägg ner nuvarande kunskapsprov! Inför istället det tyska legitimationssystemet tillsammans med en kraftig utbyggnad av antalet platser till de ettåriga kompletteringsutbildningarna, KUL, på universiteten. Finansieringen sker genom att omfördela Arbetsförmedlingens anslag till etableringsersättning samt Socialstyrelsens ersättning till de universitet som i dag genomför kunskapsprov. Det år som den studerande går KUL söker denne studiemedel som även kan fås av den med tillfälligt uppehållstillstånd. 

Förslagets vinster:

1. Ett värdigt, humant och integrationseffektivt legitimationssystem där betydligt fler berörda snabbt kommer i arbete i sin profession.

2. Avsevärt högre grad av kostnadseffektivitet för stat, kommuner och regioner. Att grundutbilda till exempel en enda läkare på svenskt universitet kostar 1,4 miljoner kronor och en tandläkare 1,1 miljon kronor. Denne har gått i för-, grundskola och gymnasium, vilket kostar 2 miljoner kronor. Att bli läkarspecialist kräver ytterligare fem års utbildning och kostar miljoner. Kostnaden att få en redan medicinskt högutbildad legitimerad i arbete är försumbar.

3. Minskat beroende av mycket kostsam hyrpersonal för kommuner och regioner. Enligt SKR kostade hyrpersonalen 21 miljarder kronor åren 2016 till 2019.  

4. Hälso- och sjukvårdens enorma behov av personal när stora pensionsavgångar väntar förbättras avsevärt. 

5. Minskad utflyttning av medicinskt högutbildade som väljer andra EU-länder med betydligt bättre förmåga att integrera än Sverige.

Susanne Rylander, projektansvarig för läkare utanför EU, Region Kalmar

Margaretha Lööf-Johansson, specialist i allmänmedicin, Region Kalmar

Margareta Romander, tandläkare (senior)

Ingvar Ovhed, specialist i allmänmedicin, Region Blekinge (senior)

Fadi Haek, ordförande i Utbildade tandläkare från länder utanför EU, UTUL

Jan-Åke Blomqvist, folkhögskollärare och förvaltarsocionom