Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vården av kvinnor med förlossningspsykos brister”

Vi vill se vård som är anpassad för nyblivna mammor där psykiatrisk vård och mödravård kan samverka, skriver liberalerna Cecilia Elving och Robert Hannah.

Publicerad: 20 september 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Cecilia Elving, jämställdhetspolitisk talesperson för Liberalerna. Robert Hannah, riksdagsledamot för Liberalerna.

Foto: Magnus Fröderberg (Robert Hannah)


Ämnen i artikeln:

Förlossningsvård

Förlossningsvården har med rätta varit uppmärksammad i sommar. Larmrapporter om stressade barnmorskor och otrygga kvinnor måste tas på stort allvar. Sverige har generellt en god förlossningsvård men den lider av problem. 

Ett stort problem, där vården innefattar stora brister och konsekvenserna kan bli fatala som följd, är vården vid förlossningspsykoser.

Läs mer: Nya riktlinjer för förlossningsvården ska tas fram

Förlossningspsykos innebär ett tillstånd av förvirring och försämrad verklighetsuppfattning i samband med förlossning. Det är ett tillfälligt, men mycket akut, tillstånd. Utan rätt behandling finns en överhängande risk att kvinnan skadar barnet eller begår självmord. Att en mamma skadar sig själv eller sitt barn när det gått att förhindra borde aldrig få ske, men det gör det i dag. Det kan vi inte tillåta!

Många nyförlösta kvinnor upplever någon form av känslomässig instabilitet. Mellan 10 och 20 procent av alla nyförlösta kvinnor drabbas av depression och cirka 200 kvinnor varje år drabbas av förlossningspsykos. Vården av dessa kvinnor har i dag stora brister. Dagens vårdplan innebär att kvinnor som drabbas av grav förlossningsdepression eller förlossningspsykos läggs in inom den generella psykiatrin. Här saknas specialistkunskap och den nyförlösta mamman skiljs oftast från spädbarnet. Det urholkar vikten av anknytning som redan i dag finns i vårdplanen.

De generella psykiatriska enheterna får dit ett litet antal kvinnor med förlossningspsykos per år. Det gör att erfarenhet och kunskap som kunnat samlas om de kommit till samma plats går förlorad.

Kvinnorna som drabbas av förlossningspsykoser behöver också vård och omhändertagande dygnet runt, av personal med rätt kompetens. 

Vid sidan av den psykiatriska vården så behöver omvårdnad, anpassad för en nybliven mamma med allt vad det innebär, tillgodoses: amningsplan, plan för anknytning till barnet och anpassat samtalsstöd. I vårdplanen framgår att samverkan med obstetrik ska ske, men kvinnor vi träffat upplever att det inte fungerar i praktiken när kvinnan är utskriven från BB.

Vi vill se vård som är anpassad för nyblivna mammor där psykiatrisk vård och mödravård kan samverka. Där mamman kan fortsätta vara tillsammans med sitt barn under trygga och säkra former tillsammans med personal. Detta kan innebära skillnaden mellan liv och död. Vi föreslår:

1 Ökad kunskap om förlossningspsykoser. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att ta fram stödmaterial till regionerna för vilka behandlingsåtgärder man bör ge vid behandling av förlossningspsykoser.

2 Inrättandet av speciella enheter med samlad specialistkunskap, så som är fallet vid andra sällsynta sjukdomar. Det kan röra sig om en specialiserad enhet per region i större regioner och familjevård likt för prematurer i mindre. Huvudsaken är att regionerna löser vård för förlossningspsykoser som säkerställer både moderns och barnets behov. 

Vi vill att rutiner för sådant som amning/avslutande av amning ska finnas, samverkan med mödravård ska ske, samt att utrymmen finnas i lokalerna där mamman kan träffa barnet och den andra föräldern under trygga former. Detta är oerhört viktigt för moderns tillfrisknande. 

”Mamma-baby-enheter” finns i bland annat Storbritannien, Belgien och Australien, som vi borde lära oss av när det gäller vård av förlossningspsykoser.

Förlossningspsykoser är oftast en tillfällig episod i livet. Vanligtvis tillfrisknar kvinnan, men för vissa blir konsekvenserna ödesdigra. Sverige bör införa en nollvision för antalet kvinnor som går bort i suicid till följd av förlossningspsykoser. Vi måste göra allt för att ingen ska falla mellan stolarna i svensk sjukvård och för att barn ska få växa upp med båda sina föräldrar. 

Cecilia Elving, jämställdhetspolitisk talesperson för Liberalerna

Robert Hannah, riksdagsledamot för Liberalerna

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Förlossningsvård

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev