Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vården behöver en kunskapshöjning om tortyrskador”

Patienter som utsatts för tortyr förekommer inom hela hälso- och sjukvården, och behöver kunna identifieras, skriver flera debattörer verksamma i Region Skåne.

Publicerad: 7 maj 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Jenny Malmsten, Anette Carnemalm, Björn Ramel och Rebecka Berglund.


Ämnen i artikeln:

Barnpsykiatri

En ny rapport från Kunskapscentrum migration och hälsa i Region Skåne visar att nio av tio hälso- och sjukvårdsanställda i regionen säger sig sakna den kunskap de behöver för att upptäcka patienter som utsatts för tortyr. Sannolikt är detta inte unikt för Region Skåne, utan gäller troligtvis mer eller mindre även för andra regioner. Ska Sverige leva upp till FN:s konvention mot tortyr och erbjuda tortyrens offer rehabilitering måste dessa kunskapsluckor åtgärdas. 

Rapporten Vad vi vet om tortyr och dess konsekvenser bygger på intervjuer och en enkätundersökning med hälso- och sjukvårdspersonal i Region Skåne, inklusive tandvårdspersonal. Nästan hälften av de drygt 1 500 som svarat tror inte att de möter patienter som utsatts för tortyr, och endast cirka 1 av 20 frågar rutinmässigt patienter som flytt från krig eller förföljelse om de utsatts för tortyr.

Enkäten hade en svarsfrekvens på 12 procent och av dem som svarade var 25 procent sjuksköterskor och 15 procent läkare. Även fysioterapeuter, barnmorskor, psykologer och arbetsterapeuter svarade på enkätundersökningen. 

Amnesty International rapporterade 2014 att tortyr förekom i 141 av världens länder, och det finns tyvärr ingen anledning att tro att den siffran har minskat. I Sverige finns stora migrantgrupper från områden i världen där tortyr är vanligt förekommande. I en studie från 2016 av Svenska Röda korset uppgav drygt 30 procent av nyanlända från Syrien att de blivit utsatta för tortyr. 

Hälso- och sjukvårdens förmåga att identifiera patienter som utsatts för tortyr är en förutsättning för tortyrskadades rehabilitering. Hälsokonsekvenserna av tortyr är förödande, så väl fysiskt som psykiskt. Ofta påverkas även individens relationer negativt liksom möjligheten att tillgodogöra sig svenskundervisning eller etablera sig i samhället. Kostnaderna i mänskligt lidande är omätbara, men även samhällskostnaderna bör nämnas i sammanhanget. Det är inte ovanligt att dessa patienter är återkommande inom hälso- och sjukvård utan att få rätt behandling.

Kunskapscentrum migration och hälsa driver sedan 2019 det regionala projektet Dikt – Dokumentation, identifiering och kunskap om tortyr, som till största del finansieras av socialdepartementet. Regeringen skriver i sitt projektbeviljande att det är ”särskilt viktigt att hälso- och sjukvården tidigt uppmärksammar personer som har blivit utsatta för tortyr och att vården förfogar över lämplig kompetens för att kunna möta och behandla personer med tortyrskador. Det är landstingen som ansvarar för att bedriva sjukvård i Sverige, även för denna grupp […] regeringen ser ett stort behov av att öka kunskapsläget om tortyrskadade.”

Region Skåne har goda förutsättningar för att förbättra vården för patienter som utsatts för tortyr. Här finns Bup trauma, Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Flyktinghälsan och Kunskapscentrum migration och hälsa. Men de två sistnämnda står inför en osäker framtid och riskerar att läggas ner. Detta är också verkligheten för liknande verksamheter i flera andra regioner. 

Samtidigt är det så att patienter som utsatts för tortyr förekommer inom hela hälso- och sjukvården, och behöver kunna identifieras. Vi vill därför uppmärksamma behovet av en kunskapshöjning inom hälso- och sjukvården gällande hälsovillkor för migranter. Beslutsfattare behöver ta ett långsiktigt helhetsgrepp kring vården för tortyrutsatta patienter. Personal behöver ges möjligheten till fortbildning om tortyrskador och migrationsrelaterad ohälsa, och sådana utbildningar behöver finnas att tillgå. Vinsterna i detta är inte bara minskat mänskligt lidande utan också att resurser inom hälso- och sjukvården används på ett effektivare sätt.

Jenny Malmsten, enhetschef Kunskapscentrum migration och hälsa

Anette Carnemalm, verksamhetschef Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade

Björn Ramel, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, överläkare Bup trauma

Rebecka Berglund, enhetschef Flyktinghälsan

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!  

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Barnpsykiatri

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev