”Vården inte tillräckligt effektiv i sjukskrivningsprocessen”

Enligt uppgifter som framkommit i media har avslagen för de personer som ansökt om sjukpenning näst intill fördubblats under 2016. En orsak är att Försäkringskassan förändrat sitt arbetssätt där handläggaren ställer högre krav på dokumentation och därmed i högre grad ber om kompletteringar från den läkare som skrivit sjukintyget. Sveriges arbetsterapeuter anser att hälso- och sjukvården måste bli bättre på att bedöma arbetsförmåga och erbjuda effektiv rehabilitering för en snabbare återgång i arbete efter sjukskrivning.

Att Försäkringskassan ställer krav på dokumentation som styrker nedsatt arbetsförmåga är per se inte något negativt. Det kan ses som ett viktigt steg mot att myndigheten börjar följa lagens intention som är att arbetsförmåga ska bedömas utifrån perspektivet att sjukdom och funktionsnedsättning påverkar individer på olika sätt och att individens förutsättningar måste sättas i relation till arbetsuppgifternas innehåll och krav. Rätten till sjukpenning ska bedömas av Försäkringskassan och denna bedömning ska vara grundad på tillförlitliga intyg gällande personens förmåga att arbeta.

För att lagens intention ska kunna följas krävs att Försäkringskassan och hälso- och sjukvården samverkar och för att denna samverkan ska bli så effektiv som möjligt så måste processen fokusera på rätt saker och att rätt kompetens används. En betydande fråga är därför om alla de läkare som skriver sjukintygen verkligen har möjlighet att grunda sina intyg på relevant information gällande personens arbetsförmåga. Vår erfarenhet säger oss att så inte är fallet och att den kompetens som finns gällande bedömning av arbetsförmåga hos professioner som arbetsterapeuter, fysioterapeuter och psykologer inte används i tillräckligt hög grad i samband med att sjukintyg skrivs.

Det är betydelsefullt, om inte avgörande, för den fortsatta rehabiliteringen att det så tidigt som möjligt i sjukskrivningsprocessen görs en grundlig, kunskapsbaseradbedömning av arbetsförmågan. Detta borde ligga både i Försäkringskassans och hälso- och sjukvårdens intresse.

Sveriges arbetsterapeuter representerar en av de professioner som skulle kunna användas i betydligt högre grad. Arbetsterapeuter har evidensbaserade metoder och verktyg för att utreda hur en persons förutsättningar, i relation till kraven i miljön, inverkar på arbetsförmågan. Att använda denna kompetens tidigt har visat sig värdefullt för såväl individ som samhälle, och borde vara en självklarhet i sjukskrivningsprocessen. Forskning har visat att detta leder till en mer tillförlitlig bedömning av personers arbetsförmåga, en effektivare rehabilitering och snabbare återgång i arbete efter sjukskrivning.

Försäkringskassan måste i högre utsträckning följa lagstiftningens intention.

I sjukskrivningsprocessen är det viktigt att det finns bra dialog mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården, men denna dialog måste föregås av förbättringsarbeten inom båda dessa institutioner. Försäkringskassan måste i högre utsträckning följa lagstiftningens intention. Detta för att säkerställa att bedömningen blir adekvat och att personens faktiska arbetsförmåga inte förbises. Om detta sker blir det tydligt att en arbetsterapeutisk utredning av personens arbetsförmåga i högre utsträckning än i dag skulle behöva relateras till i det sjukintyg som läkaren skriver. Hälso- och sjukvården i sin tur måste på allvar fundera på hur den kompetens som finns bland professionerna kan användas på det mest effektiva sättet i både sjukskrivningsprocess och rehabilitering.

Nu måste huvudmännen se till att fler kompetenser används vid utredning av personers arbetsförmåga inför sjukskrivning. På så sätt skulle hälso- och sjukvårdens bli mer effektiv och leda till en mer hållbar situation kring sjukskrivning och rehabilitering.

IDA KÅHLIN