Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vården kan göra mer för dem som lider av osteoporos”

Publicerad: 3 mars 2016, 06:00

Lisa Keisu, ordförande för Riksföreningen osteoporotiker, ROP.

Sjukvården måste sluta att bara titta på när personer får frakturer som med verksamma och billiga läkemedel skulle kunna före­byggas, skriver Lisa Keisu.


Ämnen i artikeln:

Osteoporos

Personer 55 år och uppåt som ramlar och bryter sig, det hör väl till ett normalt åldrande? Att ha ont i ryggen, att sjunka ihop och bli kortare är väl inget konstigt? Att 85 procent av dem som bryter sig får en ny fraktur inom en snar framtid, det går väl inte att förhindra? Jo, det går med enkla och billiga insatser, som dock inte används, trots att så många som varannan kvinna och var fjärde man över 55 år är berörd.

Uppskattningsvis en halv miljon svenskar har benskörhet/osteo­poros, vilket förorsakar sammanlagt 80 000 frakturer per år. Osteoporos är en tyst sjukdom och sjukdomen märks sällan förrän man råkar ut för sin första fraktur. Skelettet har då blivit så skört att det bryts spontant eller i samband med ett obetydligt ”händelsefall”.

De totala kostnaderna för sam­hället är beräknade till 13 miljarder per år. Samtidigt ligger vi i botten internationellt när det gäller andelen av de sjuka som får behandling för sin benskörhet. Nio av tio patienter får ingen förebyggande behandling alls efter en benskörhetsfraktur. Denna oaccep­tabla situation har varit oförändrad i tio år.

Osteoporotikerna har rätt att kräva:

■ att de får en tidig diagnos och rätt (medicinsk och annan) behandling så att risken för fler frakturer minskar. Då minskar också kostnaderna för samhället och det personliga lidandet,
■ att fungerande frakturkedjor skapas som förutsätter samverkan mellan primärvård och sjukhus,
■ att kunnandet om den tysta folksjukdomen blir bättre inom professionerna och hos politikerna,
■ att beställarkompetensen och kunnandet om den egna sjuk­domen blir bättre, något som Riksföreningen osteoporotiker, ROP, arbetar stenhårt på utifrån devisen ”kunskap är makt”,
■ att få ökad kunskap via patientföreningens livscaféer,
■ att via ROP:s osteoporosskolor i samarbete med landstingen få en sakkunnig rörelsebaserad träning och råd om hur man ska behandla sjukdomen,
■ att få en av ROP framtagen informationsbroschyr att läsa själv och ta med sig vid läkarbesök,
■ att få en riskbedömning, FRAX, gjord beträffande sin osteoporos, och
■ att en helkroppsmätning, så kallad DXA görs för att få en exakt diagnos.

Patienterna måste å sin sida ta sina mediciner, D-vitamin och kalcium enligt ordination samt dricka och äta mjölkprodukter, ost, fet fisk och gröna grönsaker.

Människor med kroniska sjukdomar har som alla andra människor behov av att bli sedda, bekräftade och respekterade i mötet med vården. Som psykolog vet jag att ett positivt bemötande kan avgöra hur man hanterar sin sjukdom.

LISA KEISU

Ämnen i artikeln:

Osteoporos

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev